artikel

I våras upphörde Sovjetunionen att existera…

Att Berlin låg i Östtyskland, att Tjeckoslovakien fortfarande var ett land, att Jugoslavien inte ännu hade haft krig och att Afrikas karta inte var förändrad sedan 1980-talets slut var något vi fick lov att lära oss i vår skola ända fram till i våras.
Nionde klass på Björkhagaskolan i Tumba. Året är 2005, då fick vi nya kartböcker och samhällsböcker som ersatte de gamla från 1980- och början av 1990-talet. De börjar närma sig de 20, böcker äldre än vad vi själva är. Det var på tiden att de byttes ut. Det kan gå an, om vi pratar matematik eller historia, men vår världsbild förändras ständigt, förr var det genom upptäckter, numera för att länder splittras eller går ihop eller att vissa attackerar andra och på så vis gör en förändring. Vi använde samma böcker som när de köptes in, vi kanske också borde lära oss att det
heter Persien och Ceylon, inte Iran och Sri Lanka?

Socialdemokraterna i vår kommun pratar om hur de är måna om oss barn och ungdomar, men samtidigt lät de över 15 år gamla skolböcker finnas kvar, mycket inaktuella. Skall det verkligen ta 15 år så vi kan få nya böcker? Böcker som är ”up-to-date”. Eller vill den styrande majoriteten (s) och (mp) att eleverna i Botkyrkas skolor ska lära sig om en världsbild, gammal och oanvändbar? Eller är syftet historieundervisning?

Nästa steg vore att gå tillbaka till tiden före andra världskriget. Israel finns inte, men Preussen finns. Eller Osmanska riket? Ja, det var ju inte förrän under första världskriget som det upplöstes. Hur skall Botkyrkas elever kunna hävda sin rätt i ett framtida samhälle där kunskap blir viktigare och viktigare? Hur är det möjligt om eleverna undervisas fel?

Min önskan är inte svår att förstå. Ge oss böcker som visar världen av idag, så vi inte behöver använda vår fritid till att rätta våra läroböcker, fritid som skulle kunna användas till så mycket annat. Vart går undervisningen sedan? Ett plus ett blir noll? Nej, nu kan jag inte skriva mer, för min familj och jag har bokat en resa och vi åker i eftermiddag. Vart? Till Siam.

Ellen Mendel-Hartvig

Kopiera länk