I onsdags, den 8 oktober, träffades kommunens nämndordföranden från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet på Fittja gård, bland annat för att utvärdera majoritetssamarbetet de gångna två åren. Det rådde stor samstämmighet om att det fungerat bra och jag tror att alla instämde med Katarina Berggren, kommunstyrelsens ordförande (s) när hon sa att det erfarenheterna visade att det var ett riktigt besluta att gå in i det röd-gröna samarbetet.
Samtidigt, ett par mil bort, kallade Mona Sahlin, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand till presskonferens för att meddela att man spräckt den rödgröna oppositionen och att (s) och (mp) hade för avsikt att bilda regering. Svepskälet för att stänga Vänsterpartiet ute var att vi är öppna för diskussioner på alla politiska områden, inklusive budgetreglerna. Det senare, den s.k. normpolitiken, får nämligen inte diskuteras eller ifrågasättas. Lasse Ohly betecknade Sahlins vägval som ett misstag, vilket väl får anses vara en smärre underdrift. Sällan har väl den politiska idiotin demonstrerats tydligare.
(Klicka på texten för att läsa resten!)

Presskonferensen var inte ens avslutad innan ledande socialdemokrater och fackliga företrädare började reagera. Tydligen var inte ens SAP:s verkställande utskott informerat om den nya linjen. Partisekreteraren Marita Ulvskog försökta reparera skadorna genom att berätta att Sahlin bara hade mandat från partistyrelsen att "fördjupa" samarbetet med (mp), men fortsätta samtalen med (v) – i skarp kontrast till Sahlins tydliga besked på presskonferensen: det är (mp) och inget annat som gäller; vänsterpartiet har försuttit sina chanser. Man fick intrycket att till och med partisekreteraren körts över.

Det hela har beskrivits som att Sahlin stängt dörren mot vänster. Men hon har snarare öppnat den på vid gavel, så att väljare och sympatisörer kan strömma över till Vänsterpartiet.

Alliansen (s)-(mp) är i första hand ett politiskt besked, inte ett taktiskt. Det är ett politiskt besked riktat till de egna medlemmarna och till fackföreningsrörelsen. Den socialdemokratiska partiledningen (vilka som nu kan räknas till denna i dag) har bestämt sig för att vinna tillbaka mittenväljarna från alliansen genom att lägga sig så nära alliansen som skammen tillåter. Då är Miljöpartiet till stor hjälp, men Vänsterpartiet givetvis ett hinder. Men detta kräver också att man tar strid med stora delar av den svenska fackföreningsrörelsen. Och det är här det fundamentala misstaget ligger. Socialdemokraterna kan möjligen vinna marginalväljare utan Vänsterpartiet, men man kan aldrig vinna valet utan stödet från den samlade arbetarrörelsen, i synnerhet LO. Och LO har ingen nytta av en rosa-grön regering som för en borgerlig politik. Sahlin spelar oerhört högt och riskerar mycket. Det är tragiskt.

Vad som går att reparera fram till valet återstår att se. Vänsterpartiet stänger inga dörrar, men kommer självfallet inte att vika från kravet på att en ny regering och en ny riksdagsmajoritet också måste innebära en ny politik.

I Botkyrka fortsätter det politiska samarbetet mellan (s), (v) och (mp), ett samarbete som inte handlar om att styra kommunen i största allmänhet, utan om att föra en politik som gör skillnad i människors vardag, en politik för jämlikhet, jämställdhet, solidaritet och hållbar utveckling. Den gångna veckan har gjort det än mer angeläget.

Mats Einarsson, gruppledare (v)

Uppdaterades: 10 okt 2008