Välkommen till Vänsterpartiet!
Välkommen till Vänsterpartiet!
Stöd Fristadsfonden
För flyktingars rätt till asyl
Vårt ungdomsförbund
Vårt ungdomsförbund

Okategoriserade

Slå vakt om fritidsgårdarna

Fritidsgårdarna i Botkyrka spelar en stor roll för att våra ungdomar skall ha tillgång till en god och meningsfull fritid. Men trots insikten om detta drivs fritidsgårdsverksamheten i Botkyrka på sparlåga. Anslag skärs ner, öppettiderna begränsas, trots att de negativa sociala konsekvenserna är uppenbara och kostnadskrävande. Situationen i Tumbaområdet är akut och har lett till att medborgarna reagerar. Ett väl genomtänkt medborgarförslag om fritidsgård i Tumba har lagts fram till kommunfullmäktige men den nuvarande politiska majoritetens svar blev hänvisning till pågående utredning. Från Vänsterpartiets sida ville vi ha en samtidig dialog med förslagsställarna för att ta tillvara deras väl dokumenterade kompetens i utredningsarbetet när det gäller att arbeta med ungdomar.
När Vänsterpartiet i budgetförhandlingarna förra hösten bland annat begärde mer pengar till fritidsgårdarna avbröt socialdemokraterna och miljöpartiet samarbetet med oss.

Vi fortsätter dock att hävda ungdomarnas behov av en meningsfull fritid, vi stöder de föreningar som gör en stor insats genom att driva fritidsgårdar och vi har som mål att det skall finnas tillgång till bra fritidsgårdar i alla kommundelar.

Folke Olsson, ledamot i kommunfullmäktige och kultur- och fritidsnämnden

Illojalt att säga sanningen?

Den 29 september kom besked om att Connex avskedat Per Johansson, ordförande för SEKO klubb 119, tunneltågförare och konduktörer. Enligt Connex, som självklart vill framstå som en god arbetsköpare, handlar det om att den anställde varit illojal mot företaget. (Illojal, enligt Svenska Akademiens Ordbok: a) lagkränkande; som sätter sig upp mot den bestående ordningen. b) som i förh. till en annan (till egen fördel) använder metoder som icke anstå en gentleman, äv. om de icke äro direkt brottsliga; som i sitt förhållande till en annan sviker det förtroende som denne kunde ha rätt att hysa för honom, som icke handlar öppet o. ärligt mot ngn)
Antingen hade alltså Per Johansson satt sig upp mot den bestående ordningen eller använt metoder som inte anstår en gentleman, svikit det förtroende han haft gentemot annan part eller icke handlat öppet och ärligt. Vad hade han gjort egentligen? Han hade gått ut i media och berättat att Connex inte skött sitt ansvar som entreprenör i Stockholms tunnelbanesystem. Den senaste tiden finns det många punkter att peka på.

16 maj i år utbröt en brand under ett tåg vid Rinkeby station, 12 personer fick föras till sjukhus. Utredningen visade att entreprenören som rengör tågen, Tågia AB, hade slarvat med rengöringen av motorerna. De hade inte bara slarvat, de hade inte rengjort motorerna överhuvudtaget. Den specifika vagnen hade inte börjat brinna av den anledningen men möjligheten fanns att andra vagnar skulle råka i brandfara också.

14 september: En ung man hamnade framför framrutan på ett av de nya tågen, men rutan höll inte emot utan föll rakt in i förarhytten och skadade föraren lindrigt. Connex tog alla nya vagnar ur trafik i väntan på Arbetsmiljöverkets beslut, vilka hävde beslutet, och tillät alltså förare att köra i vagnar med defekt framruta. Det hade Connex ingenting emot, mindre problem för dem!

Däremellan hade Connex en genomgång av de larmtelefoner som finns på den blå linjen, vilket visade sig att många var ur funktion. Alltså, om en olycka hade skett hade det varit omöjligt att via larmtelefonen ringa och be om hjälp…

Varför hade då inte Tågia tagit sitt ansvar som entreprenör? Varför läts tunneltågförare köra i förarhytter med framrutor som skulle kunna gå sönder? Varför hade Connex trasiga larmtelefoner på blå linjens stationer? Allt har ett gemensamt svar. För att kostnaderna skall hållas nere, och varför skall de hållas nere? Jo, så mer pengar kan hamna hos aktieägarna, eftersom entreprenörerna är vinstdrivande företag.

Våra skattepengar går inte längre till kollektivtrafik utan till aktieägarnas redan sprängfyllda plånböcker, allt för att den då borgerliga politiska majoriteten ansåg att privata entreprenörer gör ett bättre jobb för den allmänna trafiken. Den allmänna trafiken borde inte drivas i vinstintresse. Det ger självklart en sämre kvalitet när inte lika mycket pengar kan satsas i själva trafiken då en alltför stor del måste gå till ren vinst. Hade borgarna det i åtanke kanske?

En liten uppmaning härmed när ni går till valurnorna nästa år. Tänk på vilka det var som fick pendeln att sluta rulla, bussarna att inte komma och tunneltågförarna att gå ut i strejk. Vi som tycker att kollektivtrafik ska vara icke vinstdrivande, och ägas och nyttjas av alla? Knappast.

Henrik Vidalve, ordförande vänsterpartiet i Botkyrka

Hyfsat delår – onödiga nedskärningar

Kommunens delårsrapport för januariaugusti visar ett kraftigt överskott jämfört med samma period 2004. Ekonomernas prognos indikerar att även budgetåret 2005 får ett överskott på 17,8 miljoner kronor. Inte så tokigt.
Ändå har några nämnder svårt att få ekonomin att gå ihop. Enligt vår uppfattning beror det på att man helt enkelt har fått för lite pengar för 2005. I vår flerårsplan anslog vi pengar bland annat till dessa nämnder genom att ta pengar ifrån överskotten, det vill säga de pengar som majoriteten vill spara. Under resten av flerårsplaneperioden kommer dessa överskott att stiga, vilket vi vänt oss emot. Det är viktigare att ha en bra verksamhet än att samla i ladorna. Nämnderna uppmanas att vidta åtgärder för att hålla sin budget. Vi tror inte att det är möjligt om man inte sparar och skär ner.

Snart är det dags för ettårsplanen, den som ska ge verksamheten de ekonomiska förutsättningarna för 2006. Vänsterpartiet kommer inte att gå med på fler nedskärningar än de som redan gjorts. Vi kommer att lägga en budget som tar hänsyn till de eftersatta behov som finns i flera nämnder.

Rose-Marie Holmgren, gruppledare i kommunfullmäktige

Pigor och tjänstehjon idag

På söndag, den 6 november, håller Linnea Nilsson, ordförande i Vänsterns studentförbund, föredrag om skatteavdrag för hushållsnära tjänster.
Folkets Hus Hallunda lokal Mode
Söndag 6:e november
Kl. 13:00-15:00

I våras upphörde Sovjetunionen att existera…

Att Berlin låg i Östtyskland, att Tjeckoslovakien fortfarande var ett land, att Jugoslavien inte ännu hade haft krig och att Afrikas karta inte var förändrad sedan 1980-talets slut var något vi fick lov att lära oss i vår skola ända fram till i våras.
Nionde klass på Björkhagaskolan i Tumba. Året är 2005, då fick vi nya kartböcker och samhällsböcker som ersatte de gamla från 1980- och början av 1990-talet. De börjar närma sig de 20, böcker äldre än vad vi själva är. Det var på tiden att de byttes ut. Det kan gå an, om vi pratar matematik eller historia, men vår världsbild förändras ständigt, förr var det genom upptäckter, numera för att länder splittras eller går ihop eller att vissa attackerar andra och på så vis gör en förändring. Vi använde samma böcker som när de köptes in, vi kanske också borde lära oss att det
heter Persien och Ceylon, inte Iran och Sri Lanka?

Socialdemokraterna i vår kommun pratar om hur de är måna om oss barn och ungdomar, men samtidigt lät de över 15 år gamla skolböcker finnas kvar, mycket inaktuella. Skall det verkligen ta 15 år så vi kan få nya böcker? Böcker som är ”up-to-date”. Eller vill den styrande majoriteten (s) och (mp) att eleverna i Botkyrkas skolor ska lära sig om en världsbild, gammal och oanvändbar? Eller är syftet historieundervisning?

Nästa steg vore att gå tillbaka till tiden före andra världskriget. Israel finns inte, men Preussen finns. Eller Osmanska riket? Ja, det var ju inte förrän under första världskriget som det upplöstes. Hur skall Botkyrkas elever kunna hävda sin rätt i ett framtida samhälle där kunskap blir viktigare och viktigare? Hur är det möjligt om eleverna undervisas fel?

Min önskan är inte svår att förstå. Ge oss böcker som visar världen av idag, så vi inte behöver använda vår fritid till att rätta våra läroböcker, fritid som skulle kunna användas till så mycket annat. Vart går undervisningen sedan? Ett plus ett blir noll? Nej, nu kan jag inte skriva mer, för min familj och jag har bokat en resa och vi åker i eftermiddag. Vart? Till Siam.

Ellen Mendel-Hartvig

Dags för en tandvård alla har råd med!

Sedan priserna på tandvård avreglerades 1999 har de ökat med i genomsnitt 55 procent under perioden 1999-2003 enligt Konkurrensverket. Vänsterpartiet anser att det är hög tid att införa ett heltäckande högkostnadsskydd där också tandvården ingår.
Vänsterpartiet har länge hävdat att tänderna är en del av kroppen och att kostnaderna för tandvården därför ska ingå i samma högkostnadsskydd som resten av sjukvården. Nu har effekterna av avregleringen av tandvårdspriserna börjat visa sig, och farhågorna om att bra tänder riskerar att åter bli en klassfråga börjat besannas: personer som är arbetslösa går till tandläkaren mer sällan än andra grupper. LO-medlemmar besöker också tandläkaren mindre ofta än tjänstemän.

Vänsterpartiets socialutskottsgrupp i riksdagen har nyligen skrivit en rapport om effekterna och med förslag på reformer och en mer solidarisk finansering. Att direkt införa gratis tandvård för alla skulle kosta cirka 11 miljarder kronor enligt 2003 års siffror. Det ryms inte inom ramen för ett års budget, men väl inom ramen för de närmaste sju åren.

Vänsterpartiet vill därför börja med att förlänga den avgiftsfria barn- och ungdomstandvården. Ett första steg skulle beröra åldersgruppen 20 till 25 år. För övriga åldersgrupper bör tandvården stegvis inordnas i det ordinarie högkostnadsskyddet som gäller för övrig vård.

I rapporten föreslås också en kvalitetsssäkring av tandvården, liknande den som finns inom övrig sjukvård. En satsning på kvalitetssäkring inom tandvården skulle innebära ökad tillsyn av kompetens, behandlingsriktlinjer, ökade möjligheter att framföra klagomål för patienten, produktkontroller och inte minst garantier vid behandling.

Läs hela rapporten på
http://www.vansterpartiet.se/cs-media/xyz/000028137.pdf

Sätt demokratifrågorna på dagordningen

Efter en motion från vänsterpartiet anordnar kommunen demokratidagar den 24-28 oktober. Självklart finns vänsterpartiet representerat som deltagare i debatter och på annat sätt.
Under veckan kommer vänsterpartiet bland annat att synas under debatten ”Från diktatur till demokrati” på Mångkulturellt Centrum i Fittja, där vi representeras av Ali Esbati, känd bland annat för att ha varit ordförande för Ung Vänster. Under onsdagen deltar Mats Einarsson, kommunfullmäktigeledamot i Botkyrka och riksdagsledamot, i en debatt om demokratin i Botkyrka på Grafiskt Centrum i Tumba. Vänsterpartiet närvarar förstås också på demokratimässan i Hallunda Folkets Hus på torsdagkvällen.

Läs mer om demokratidagarna på kommunens hemsida:
http://www.botkyrka.se/blandat/22784.html

Minska barngrupperna på fritids!

Vad händer med barn som tvingas att vistas i stora barngrupper? Det finns gott om forskning att söka svaren i när det gäller de negativa effekterna på barnen . Men majoriteten blundar. På fritidshemmen i Botkyrka är det inte ovanligt med upp till 60 inskrivna barn per grupp, vilket betyder att det går drygt 20 barn per anställd.

Fritidspedagogerna och barnskötarna måste också delta i skolans arbete på förmiddagarna. På eftermiddagarna förväntas man sedan utföra sina pedagogiska uppgifter på fritidshemmen. Tyvärr blir det mer förvaring än pedagogik vilket är en misshushållning med utbildad personal. Att vara sysselsatt i barngrupp hela arbetsdagar innebär också en ökad förslitning på personalen. Vänsterpartiet anser att situationen är helt ohållbar för både barn och personal.

Tyngdpunkten har hitintills lagts på en minskning av barngrupperna i förskolorna, vilket också är helt nödvändigt. Men det är lätt att föreställa sig vilken oerhörd omställning det måste innebära för en sexåring att efter en förhållandevis lugn miljö i förskolan hamna i grupper som är tre gånger så stora. Det är märkligt att majoriteten, s och mp, vägrar att ta tag i denna fråga. Om man inte har förmågan att inse att barn far illa av att vistas i alltför stora barngrupper och då avses främst de psykiska effekterna, även om faran för hörselskador (tinnitus) är överhängande, borde man ta expertis till hjälp. Konsulthjälp förekommer ju tämligen ofta i andra sammanhang till exempel av teknisk eller ekonomisk natur. Här gäller det våra barns arbetsmiljö och trygghet och att skapa en stabil grund för fortsatt skolgång och utbildning.

Vi vet att en minskning av barngrupperna kräver stora ekonomiska insatser. Vi har därför föreslagit att det ska ges ett uppdrag till Barn och ungdomsförvaltningen att utarbeta en långsiktig plan för en minskning av barngrupperna på fritids. Inte ens detta vill man gå med på. Vad kan det bero på ? Är det okunskap om barns behov? Eller är det måhända ren prestige? I vilket fall som helst har majoriteten genom att avvisa detta förslag från Vänsterpartiet med all önskvärd tydlighet demonstrerat sin avsikt, nämligen den att inte göra något åt problemet.

Rose-Marie Holmgren

Vem betalar priset?

Kommer du ihåg ”garantierna” från jasidan när vi gick med i EU? Den svenska alkoholpolitiken skulle inte påverkas. Inte heller vår utrikespolitik och neutralitet, eller offentlighetsprincipen. Medlemskap i EU betydde att företagen inte skulle flytta. Fler jobb skulle skapas… Hittills har Sverige betalat cirka 10 miljarder netto per år till EU, för att konstatera att jasidan fått fel på varje punkt. Sverige ansluter sig till EU:s militära snabbinsatsstyrkor, alkoholkonsumtionen är uppe på 1800-talsnivåer, myndigheterna blir allt mer slutna, och företagen flyttar ut på löpande band.
Visst kan man säga ”vad var det vi sa” – men vi har inte råd att vara skadeglada. Ty det är vi själva – vi studenter, arbetare, vanliga människor – som betalat priset hittills. För nedskärningarna, för jobbflytten, för missbruk och kriminalitet.

Men vi har i alla fall haft ett skydd kvar: fackföreningarna. Många gånger är facket trögt och pampigt. Men det finns där, när det behövs. Nu, när kampen mot lönedumpningen pågår som bäst, tävlas det i att peka ut facket som protektionistiskt och rasistiskt. ”De vill bara skydda svenska arbetares jobb mot flitiga och tacksamma letter”, är budskapet.

Att det skulle vara rasism att vissa ska jobba för halva lönen – och vara tacksamma för det på grund av sitt ursprung – det kommer förstås inte på fråga. Det är därför vi inte får höra om hur två lettiska byggnadsarbetare, anställda/”delägare” i Bygg-Lett i Örebro, i somras inte spelade undergivna Onkel Sam utan, missnöjda med villkoren, gick till facket. Resultat: sparken, liksom fem av deras kollegor. Byggnadsavdelningen har sedan dess kämpat med att ordna bostäder och riktiga, kollektivavtalsenliga, jobb åt dem. Och lyckats för åtminstone fyra av de sju. Tyder det på protektionism och rasism – eller att man helt enkelt bekämpar det moderna slaveriet som EU-utvidgningen möjliggjorde?

Eller när 200 thailändska svetsare nyligen fick nog i Lysekil, vad gjorde facket? Sa man ”skicka ut dem” eller ställde man sig på svetsarnas sida? Givetvis det senare. Det är inte konstigt, snarare självklart, för den som förstått fackets uppgift.

Fler sådana händelser finns, som vi inte får höra. Åtminstone inte i de stora borgerliga medierna – det passar inte in i bilden man vill sprida. Men sedan Arbetsdomstolen i våras beslutade att hänskjuta Vaxholmstvisten till EU-domstolen, är den fackliga styrkan i fara. För att anknyta till EU-inträdet igen så ansåg sig Sverige ha fått löfte att den svenska arbetsmarknadsmodellen, med kollektivavtal hellre än lag, skulle lämnas i fred. Även inom LO fanns de – exempelvis nuvarande avtalssekreterare Erland Olausson – som 1994 argumenterade för att ”garantin” var värd något. Vi på nejsidan var skeptiska.

Men jag hoppas faktiskt att EU-kramarna får rätt på åtminstone på den här punkten. Tyvärr talar dock mycket för att EU:s heliga fria rörlighet får gå före strejkrätten. Och i så fall blir det vi – studenter, arbetare, vanliga människor – som får betala priset. Igen.

Henrik Vidalve, ordförande vänsterpartiet i Botkyrka

Jo då, visst finns de som tjänar på borgarnas politik… men är du en av dem?

Nu har vi matats med lyckliga bilder av den borgerliga alliansens köksbordsmöten och det ständigt upprepade mantrat om regeringens trötthet. Men bortom berättelserna om vem som är på dåligt humör, och vem som tycker om vem: politik handlar ju om din, min och samhällets ekonomi, och vilket samhälle som därigenom skapas. Vad står i “Bankerydsdokumenten”; vad vill borgarna och vad blir konsekvenserna?

Slutsatsen blir, tyvärr: Det gamla vanliga. Mer åt dem som redan har, ofinansierade skattesänkningar som slår hål på samhällets kassa (precis som förra gången de satt vid makten). Men en nyhet finns: ambitionen att skapa en B-arbetsmarknad. När folk tvingas ha dubbla och tredubbla jobb för att överleva, kallas det McJobs i USA.Vad ska det heta i Sverige?

Inkomstskattereform/”jobbavdrag”
Borgarna vill sänka inkomstskatten med 37 miljarder första året. De kallar det för ”jobbavdrag”. Exakt hur sänkningarna ska gå till är inte preciserat. Enligt LO, som försökt sig på beräkningar, kommer två tredjedelar av sänkningen att gå till den halva av befolkningen som tjänar bäst.

Den 22 september skrev borgarna på DN Debatt ”Så påverkas din plånbok av alliansens skattereform” att förskolläraren får 900 kronor per månad i skattesänkning, sjuksköterskan cirka 1000 och metallarbetaren 1100. Vad de inte berättar om, är hur samma skattesänkningar ska betalas. Samma förskollärare (vi kan kalla henne Anna) kommer förlora 3-400 kronor på höjd a-kasse och fackavgift (se nedan). Skulle Anna dessutom äga en bil, tillkommer 1-300 i månaden i höjd trafikförsäkringspremie (borgarna vill flytta över skadekostnaderna till bilisterna fullt ut). Har hon avdrag för hemdator, försvinner detta. Om Anna är sjuk mer än en dag i följd (vilket inte är ovanligt bland förskollärare…) kan dessutom en extra karensdag i sjukförsäkringen tillkomma = ytterligare minus 600 kronor netto. Och vi får verkligen hoppas att Anna inte blir arbetslös:

A-kassan
Sedan flera år har LO, TCO och Saco kritiserat regeringen för att taken i a-kassan inte höjts. När nu äntligen sådana åtgärder är på gång, vill borgarna sänka taket igen. I dag är taket 730 kronor de första 100 dagarna, därefter 680.

Borgarna vill:
sänka taket till 680 kronor från första dagen
sänka från 80 till 70 procent efter 200 dagar
efter 300 dagar ska alla arbetslösa, oavsett tidigare inkomst, ned på 7 040 kronor per månad (före skatt!).
(Moderaterna vill dessutom, se DN Debatt 050927, att man efter 300 dagar inte ska få neka jobb som ger minst 80 procent av a-kassan!).

Vem slår det mot? Alla som är eller blir arbetslösa. Så vad blir konsekvensen? Att långtidsarbetslösa tvingas ta heltidsjobb med lönenivåer kring 7-10 000 kronor i månaden. En parallell arbetsmarknad uppkommer (läs: pigjobb och enkla servicejobb åt överklassen) vilket borgarna ju vill extra draghjälp åt genom sina förslag om subventioner. Trots fiaskot i Finland, där det kostade någon miljard och skapade cirka 600 (!) pigjobb. Dessutom blir konsekvensen att långtidsarbetslösa kan tvingas gå över från a-kassa till socialbidrag. Rättigheter ersätts av förnedring.

A-kasse- och fackavgifter
Men det kommer också bli dyrare att vara med i a-kassa och facket. Borgarna kallar det ”ökad egenfinansiering med 10 miljarder”. De vill:
göra det obligatoriskt för alla att vara med i a-kassan
men samtidigt höja akasseavgiften med cirka 150 kronor/månad
och dessutom ta bort avdragsrätten för fackföreningsavgiften

Därmed skulle fackavgifterna (a-kassa + fack) hamna på uppåt 6-750 kronor i månaden, nästan en fördubbling mot idag. Men eftersom a-kassan blir obligatorisk, säger det sig självt att många då skulle välja bort medlemskapet i facket.

Så vad blir konsekvensen? Ett kraftigt försvagande av fackföreningarna (tänk, så lämpligt med svaga fack, när man samtidigt vill skapa ett låglöneträsk…). Förlorare: alla anställda. Både i privatekonomin men också i skyddet på arbetsplatsen.

… och så lite fler slag mot facket
Visserligen har ju Reinfeldt bedyrat att han är fackets vän – men redan hittills har vi alltså sett skäl att tvivla. Det står inte klart vad borgarna i övrigt vill med arbetsrätten (gemensamma förslag finns inte än) men ur partiernas egna förslag kan följande nämnas:
Förbjud sympatistrejker (fp och c)
Ersätt Medbestämmandelagen med ”informationsskyldighet” (fp)
Förbjud stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag (fp)
Förläng varseltiden för strejkåtgärder från 7 till 14 dagar (kd) och ge dessutom Medlingsinstitutet rätt att skjuta upp åtgärder i 14 dagar (kd)
Inför proportionalitetsprincip för stridsåtgärder (fp)

För den som inte visste det, tillhör Sverige de länder i Europa med minst antal strejker. Tack vare den svenska avtalsmodellen mellan (än så länge) någorlunda jämbördiga parter. Borgarnas förslag syftar helt enkelt till att knäcka facket, på samma sätt som Margaret Thatcher gjorde i England under 1980-talet. På köpet kommer vi att få mer, inte mindre, oro på arbetsmarknaden. Och dessutom en minimilönemarknad som i just England, där folk tvingas ha två, tre jobb för att överleva.

Förlorare: alla anställda, särskilt de i utsatta jobb.

Förmögenhetsskatten ska avskaffas
A-kasseförsämringarna ska spara in cirka sex miljarder. Med samma summa vill borgarna avskaffa förmögenhetsskatten helt. Och nu talar vi inte om fattiga villapensionärer eller ens medelklassparet som bor i dyrt taxerade villor – dessa omfattas ju av begränsningsregler – utan om de rikaste tio procenten av befolkningen.

Enligt SCB (Fasit) äger dessa ungefär 60 procent av den totala nettoförmögenheten. I snitt betalar de i dag knappt 4 500 kronor om året i förmögenhetsskatt. Den tiondel som kommer efter i förmögenhetsligan, betalar i snitt cirka 600 kronor per år i förmögenhetsskatt. För oss övriga 80 procent av befolkningen, skulle borgarnas borttagande av förmögenhetsskatten knappt räcka till en trisslott i månaden.

Solklar vinnare: den rikaste tiondelen av befolkningen (som ju också är den största vinnaren på “jobbavdragen”, men det hade du väl redan räknat ut)

Sjukersättningen
Särskilt folkpartiet är ju vänner av enkla lösningar, som nu ”fuskminister”. Men bortom såna slagord och förenklingar finns en del annat i borgarnas Bankerydspaket också: att spara in 15 miljarder på sjukförsäkringarna. Åtta miljarder av dessa ska tas på trafikförsäkringarna (tills försäkringsbolagen påpekade att det var lite överoptimistiskt räknat…) – i övrigt är det inte klart exakt hur det ska gå till. Borgarna har flaggat för förändrad beräkning av SGI, Sjukpenninggrundande inkomst, till ett ”historiskt SGI”. Exakt vad detta betyder är inte klart – förutom att det för många i praktiken betyder en sänkning av nivån. TCO har gjort beräkningar som visar att särskilt den som nyss kommit in på ett heltidsjobb på arbetsmarknaden – vare sig det är från studier, arbetslöshet, deltidsarbete eller sjukdom – i praktiken får en sjukersättning på mellan 62 och som bäst 74 procent av lönen.

Som om detta inte vore nog, skriver borgarna dessutom att ”I finansieringen av skattereformens andra steg kan såväl en ytterligare karensdag som lägre ersättningsnivåer i sjukförsäkringen komma att aktualiseras” och att ”kostnaderna för förtidspensioner måste begränsas”.

Förlorare: alla sjukskrivna. (För närmare precisering: bland LO-kvinnor, som exempelvis Anna, är det sex gånger så vanligt som bland SACO-män att vara sjukskriven…)

Försämrade avdragsregler
Borgarna vill också minska räntebidragen till bostadsbyggande med 2 miljarder, avveckla investeringsbidragen till hyres- och studentbostäder med en miljard… bra åtgärder för att få bukt med bristen på billiga bostäder?

Facit
Det finns alltså tydliga vinnare och konsekvenser av borgarnas politik:
Ökade klyftor mellan rika och fattiga
Ökade klyftor mellan män och kvinnor
Sänkta löner i yrken med redan låga löner samt uppkomsten av en B-arbetsmarknad
Att den generella välfärdsmodellen undermineras, troligen till förmån för privata lösningar (och vilka är det som har råd med det…)

Förskolläraren Anna är definitivt inte en av dem som vinner på detta. Bortom individperspektivet kan man också fråga sig: vad är det för samhälle som då skapats?

Mattias Håkansson

Twitter
Facebook
Arkiv