Vänsterpartiet Botkyrka

Välkommen till Vänsterpartiet!

Välkommen till Vänsterpartiet!

Stöd Fristadsfonden

För flyktingars rätt till asyl

Vårt ungdomsförbund

Vårt ungdomsförbund

Hyfsat delår – onödiga nedskärningar

Kommunens delårsrapport för januariaugusti visar ett kraftigt överskott jämfört med samma period 2004. Ekonomernas prognos indikerar att även budgetåret 2005 får ett överskott på 17,8 miljoner kronor. Inte så tokigt.
Ändå har några nämnder svårt att få ekonomin att gå ihop. Enligt vår uppfattning beror det på att man helt enkelt har fått för lite pengar för 2005. I vår flerårsplan anslog vi pengar bland annat till dessa nämnder genom att ta pengar ifrån överskotten, det vill säga de pengar som majoriteten vill spara. Under resten av flerårsplaneperioden kommer dessa överskott att stiga, vilket vi vänt oss emot. Det är viktigare att ha en bra verksamhet än att samla i ladorna. Nämnderna uppmanas att vidta åtgärder för att hålla sin budget. Vi tror inte att det är möjligt om man inte sparar och skär ner.

Snart är det dags för ettårsplanen, den som ska ge verksamheten de ekonomiska förutsättningarna för 2006. Vänsterpartiet kommer inte att gå med på fler nedskärningar än de som redan gjorts. Vi kommer att lägga en budget som tar hänsyn till de eftersatta behov som finns i flera nämnder.

Rose-Marie Holmgren, gruppledare i kommunfullmäktige

Illojalt att säga sanningen?

Den 29 september kom besked om att Connex avskedat Per Johansson, ordförande för SEKO klubb 119, tunneltågförare och konduktörer. Enligt Connex, som självklart vill framstå som en god arbetsköpare, handlar det om att den anställde varit illojal mot företaget. (Illojal, enligt Svenska Akademiens Ordbok: a) lagkränkande; som sätter sig upp mot den bestående ordningen. b) som i förh. till en annan (till egen fördel) använder metoder som icke anstå en gentleman, äv. om de icke äro direkt brottsliga; som i sitt förhållande till en annan sviker det förtroende som denne kunde ha rätt att hysa för honom, som icke handlar öppet o. ärligt mot ngn)
Antingen hade alltså Per Johansson satt sig upp mot den bestående ordningen eller använt metoder som inte anstår en gentleman, svikit det förtroende han haft gentemot annan part eller icke handlat öppet och ärligt. Vad hade han gjort egentligen? Han hade gått ut i media och berättat att Connex inte skött sitt ansvar som entreprenör i Stockholms tunnelbanesystem. Den senaste tiden finns det många punkter att peka på.

16 maj i år utbröt en brand under ett tåg vid Rinkeby station, 12 personer fick föras till sjukhus. Utredningen visade att entreprenören som rengör tågen, Tågia AB, hade slarvat med rengöringen av motorerna. De hade inte bara slarvat, de hade inte rengjort motorerna överhuvudtaget. Den specifika vagnen hade inte börjat brinna av den anledningen men möjligheten fanns att andra vagnar skulle råka i brandfara också.

14 september: En ung man hamnade framför framrutan på ett av de nya tågen, men rutan höll inte emot utan föll rakt in i förarhytten och skadade föraren lindrigt. Connex tog alla nya vagnar ur trafik i väntan på Arbetsmiljöverkets beslut, vilka hävde beslutet, och tillät alltså förare att köra i vagnar med defekt framruta. Det hade Connex ingenting emot, mindre problem för dem!

Däremellan hade Connex en genomgång av de larmtelefoner som finns på den blå linjen, vilket visade sig att många var ur funktion. Alltså, om en olycka hade skett hade det varit omöjligt att via larmtelefonen ringa och be om hjälp…

Varför hade då inte Tågia tagit sitt ansvar som entreprenör? Varför läts tunneltågförare köra i förarhytter med framrutor som skulle kunna gå sönder? Varför hade Connex trasiga larmtelefoner på blå linjens stationer? Allt har ett gemensamt svar. För att kostnaderna skall hållas nere, och varför skall de hållas nere? Jo, så mer pengar kan hamna hos aktieägarna, eftersom entreprenörerna är vinstdrivande företag.

Våra skattepengar går inte längre till kollektivtrafik utan till aktieägarnas redan sprängfyllda plånböcker, allt för att den då borgerliga politiska majoriteten ansåg att privata entreprenörer gör ett bättre jobb för den allmänna trafiken. Den allmänna trafiken borde inte drivas i vinstintresse. Det ger självklart en sämre kvalitet när inte lika mycket pengar kan satsas i själva trafiken då en alltför stor del måste gå till ren vinst. Hade borgarna det i åtanke kanske?

En liten uppmaning härmed när ni går till valurnorna nästa år. Tänk på vilka det var som fick pendeln att sluta rulla, bussarna att inte komma och tunneltågförarna att gå ut i strejk. Vi som tycker att kollektivtrafik ska vara icke vinstdrivande, och ägas och nyttjas av alla? Knappast.

Henrik Vidalve, ordförande vänsterpartiet i Botkyrka

Pigor och tjänstehjon idag

På söndag, den 6 november, håller Linnea Nilsson, ordförande i Vänsterns studentförbund, föredrag om skatteavdrag för hushållsnära tjänster.
Folkets Hus Hallunda lokal Mode
Söndag 6:e november
Kl. 13:00-15:00

Sätt demokratifrågorna på dagordningen

Efter en motion från vänsterpartiet anordnar kommunen demokratidagar den 24-28 oktober. Självklart finns vänsterpartiet representerat som deltagare i debatter och på annat sätt.
Under veckan kommer vänsterpartiet bland annat att synas under debatten ”Från diktatur till demokrati” på Mångkulturellt Centrum i Fittja, där vi representeras av Ali Esbati, känd bland annat för att ha varit ordförande för Ung Vänster. Under onsdagen deltar Mats Einarsson, kommunfullmäktigeledamot i Botkyrka och riksdagsledamot, i en debatt om demokratin i Botkyrka på Grafiskt Centrum i Tumba. Vänsterpartiet närvarar förstås också på demokratimässan i Hallunda Folkets Hus på torsdagkvällen.

Läs mer om demokratidagarna på kommunens hemsida:
http://www.botkyrka.se/blandat/22784.html

Dags för en tandvård alla har råd med!

Sedan priserna på tandvård avreglerades 1999 har de ökat med i genomsnitt 55 procent under perioden 1999-2003 enligt Konkurrensverket. Vänsterpartiet anser att det är hög tid att införa ett heltäckande högkostnadsskydd där också tandvården ingår.
Vänsterpartiet har länge hävdat att tänderna är en del av kroppen och att kostnaderna för tandvården därför ska ingå i samma högkostnadsskydd som resten av sjukvården. Nu har effekterna av avregleringen av tandvårdspriserna börjat visa sig, och farhågorna om att bra tänder riskerar att åter bli en klassfråga börjat besannas: personer som är arbetslösa går till tandläkaren mer sällan än andra grupper. LO-medlemmar besöker också tandläkaren mindre ofta än tjänstemän.

Vänsterpartiets socialutskottsgrupp i riksdagen har nyligen skrivit en rapport om effekterna och med förslag på reformer och en mer solidarisk finansering. Att direkt införa gratis tandvård för alla skulle kosta cirka 11 miljarder kronor enligt 2003 års siffror. Det ryms inte inom ramen för ett års budget, men väl inom ramen för de närmaste sju åren.

Vänsterpartiet vill därför börja med att förlänga den avgiftsfria barn- och ungdomstandvården. Ett första steg skulle beröra åldersgruppen 20 till 25 år. För övriga åldersgrupper bör tandvården stegvis inordnas i det ordinarie högkostnadsskyddet som gäller för övrig vård.

I rapporten föreslås också en kvalitetsssäkring av tandvården, liknande den som finns inom övrig sjukvård. En satsning på kvalitetssäkring inom tandvården skulle innebära ökad tillsyn av kompetens, behandlingsriktlinjer, ökade möjligheter att framföra klagomål för patienten, produktkontroller och inte minst garantier vid behandling.

Läs hela rapporten på
http://www.vansterpartiet.se/cs-media/xyz/000028137.pdf

I våras upphörde Sovjetunionen att existera…

Att Berlin låg i Östtyskland, att Tjeckoslovakien fortfarande var ett land, att Jugoslavien inte ännu hade haft krig och att Afrikas karta inte var förändrad sedan 1980-talets slut var något vi fick lov att lära oss i vår skola ända fram till i våras.
Nionde klass på Björkhagaskolan i Tumba. Året är 2005, då fick vi nya kartböcker och samhällsböcker som ersatte de gamla från 1980- och början av 1990-talet. De börjar närma sig de 20, böcker äldre än vad vi själva är. Det var på tiden att de byttes ut. Det kan gå an, om vi pratar matematik eller historia, men vår världsbild förändras ständigt, förr var det genom upptäckter, numera för att länder splittras eller går ihop eller att vissa attackerar andra och på så vis gör en förändring. Vi använde samma böcker som när de köptes in, vi kanske också borde lära oss att det
heter Persien och Ceylon, inte Iran och Sri Lanka?

Socialdemokraterna i vår kommun pratar om hur de är måna om oss barn och ungdomar, men samtidigt lät de över 15 år gamla skolböcker finnas kvar, mycket inaktuella. Skall det verkligen ta 15 år så vi kan få nya böcker? Böcker som är ”up-to-date”. Eller vill den styrande majoriteten (s) och (mp) att eleverna i Botkyrkas skolor ska lära sig om en världsbild, gammal och oanvändbar? Eller är syftet historieundervisning?

Nästa steg vore att gå tillbaka till tiden före andra världskriget. Israel finns inte, men Preussen finns. Eller Osmanska riket? Ja, det var ju inte förrän under första världskriget som det upplöstes. Hur skall Botkyrkas elever kunna hävda sin rätt i ett framtida samhälle där kunskap blir viktigare och viktigare? Hur är det möjligt om eleverna undervisas fel?

Min önskan är inte svår att förstå. Ge oss böcker som visar världen av idag, så vi inte behöver använda vår fritid till att rätta våra läroböcker, fritid som skulle kunna användas till så mycket annat. Vart går undervisningen sedan? Ett plus ett blir noll? Nej, nu kan jag inte skriva mer, för min familj och jag har bokat en resa och vi åker i eftermiddag. Vart? Till Siam.

Ellen Mendel-Hartvig

Vem betalar priset?

Kommer du ihåg ”garantierna” från jasidan när vi gick med i EU? Den svenska alkoholpolitiken skulle inte påverkas. Inte heller vår utrikespolitik och neutralitet, eller offentlighetsprincipen. Medlemskap i EU betydde att företagen inte skulle flytta. Fler jobb skulle skapas… Hittills har Sverige betalat cirka 10 miljarder netto per år till EU, för att konstatera att jasidan fått fel på varje punkt. Sverige ansluter sig till EU:s militära snabbinsatsstyrkor, alkoholkonsumtionen är uppe på 1800-talsnivåer, myndigheterna blir allt mer slutna, och företagen flyttar ut på löpande band.
Visst kan man säga ”vad var det vi sa” – men vi har inte råd att vara skadeglada. Ty det är vi själva – vi studenter, arbetare, vanliga människor – som betalat priset hittills. För nedskärningarna, för jobbflytten, för missbruk och kriminalitet.

Men vi har i alla fall haft ett skydd kvar: fackföreningarna. Många gånger är facket trögt och pampigt. Men det finns där, när det behövs. Nu, när kampen mot lönedumpningen pågår som bäst, tävlas det i att peka ut facket som protektionistiskt och rasistiskt. ”De vill bara skydda svenska arbetares jobb mot flitiga och tacksamma letter”, är budskapet.

Att det skulle vara rasism att vissa ska jobba för halva lönen – och vara tacksamma för det på grund av sitt ursprung – det kommer förstås inte på fråga. Det är därför vi inte får höra om hur två lettiska byggnadsarbetare, anställda/”delägare” i Bygg-Lett i Örebro, i somras inte spelade undergivna Onkel Sam utan, missnöjda med villkoren, gick till facket. Resultat: sparken, liksom fem av deras kollegor. Byggnadsavdelningen har sedan dess kämpat med att ordna bostäder och riktiga, kollektivavtalsenliga, jobb åt dem. Och lyckats för åtminstone fyra av de sju. Tyder det på protektionism och rasism – eller att man helt enkelt bekämpar det moderna slaveriet som EU-utvidgningen möjliggjorde?

Eller när 200 thailändska svetsare nyligen fick nog i Lysekil, vad gjorde facket? Sa man ”skicka ut dem” eller ställde man sig på svetsarnas sida? Givetvis det senare. Det är inte konstigt, snarare självklart, för den som förstått fackets uppgift.

Fler sådana händelser finns, som vi inte får höra. Åtminstone inte i de stora borgerliga medierna – det passar inte in i bilden man vill sprida. Men sedan Arbetsdomstolen i våras beslutade att hänskjuta Vaxholmstvisten till EU-domstolen, är den fackliga styrkan i fara. För att anknyta till EU-inträdet igen så ansåg sig Sverige ha fått löfte att den svenska arbetsmarknadsmodellen, med kollektivavtal hellre än lag, skulle lämnas i fred. Även inom LO fanns de – exempelvis nuvarande avtalssekreterare Erland Olausson – som 1994 argumenterade för att ”garantin” var värd något. Vi på nejsidan var skeptiska.

Men jag hoppas faktiskt att EU-kramarna får rätt på åtminstone på den här punkten. Tyvärr talar dock mycket för att EU:s heliga fria rörlighet får gå före strejkrätten. Och i så fall blir det vi – studenter, arbetare, vanliga människor – som får betala priset. Igen.

Henrik Vidalve, ordförande vänsterpartiet i Botkyrka

Minska barngrupperna på fritids!

Vad händer med barn som tvingas att vistas i stora barngrupper? Det finns gott om forskning att söka svaren i när det gäller de negativa effekterna på barnen . Men majoriteten blundar. På fritidshemmen i Botkyrka är det inte ovanligt med upp till 60 inskrivna barn per grupp, vilket betyder att det går drygt 20 barn per anställd.

Fritidspedagogerna och barnskötarna måste också delta i skolans arbete på förmiddagarna. På eftermiddagarna förväntas man sedan utföra sina pedagogiska uppgifter på fritidshemmen. Tyvärr blir det mer förvaring än pedagogik vilket är en misshushållning med utbildad personal. Att vara sysselsatt i barngrupp hela arbetsdagar innebär också en ökad förslitning på personalen. Vänsterpartiet anser att situationen är helt ohållbar för både barn och personal.

Tyngdpunkten har hitintills lagts på en minskning av barngrupperna i förskolorna, vilket också är helt nödvändigt. Men det är lätt att föreställa sig vilken oerhörd omställning det måste innebära för en sexåring att efter en förhållandevis lugn miljö i förskolan hamna i grupper som är tre gånger så stora. Det är märkligt att majoriteten, s och mp, vägrar att ta tag i denna fråga. Om man inte har förmågan att inse att barn far illa av att vistas i alltför stora barngrupper och då avses främst de psykiska effekterna, även om faran för hörselskador (tinnitus) är överhängande, borde man ta expertis till hjälp. Konsulthjälp förekommer ju tämligen ofta i andra sammanhang till exempel av teknisk eller ekonomisk natur. Här gäller det våra barns arbetsmiljö och trygghet och att skapa en stabil grund för fortsatt skolgång och utbildning.

Vi vet att en minskning av barngrupperna kräver stora ekonomiska insatser. Vi har därför föreslagit att det ska ges ett uppdrag till Barn och ungdomsförvaltningen att utarbeta en långsiktig plan för en minskning av barngrupperna på fritids. Inte ens detta vill man gå med på. Vad kan det bero på ? Är det okunskap om barns behov? Eller är det måhända ren prestige? I vilket fall som helst har majoriteten genom att avvisa detta förslag från Vänsterpartiet med all önskvärd tydlighet demonstrerat sin avsikt, nämligen den att inte göra något åt problemet.

Rose-Marie Holmgren

Stoppa människohandeln

Efter att ha behandlats av socialnämnden och kommunstyrelsen kommer nu Vänsterpartiets motion ”Lokalt arbete mot prostitution och trafficking upp i Kommunfullmäktige. Tyvärr lär svaret bli detsamma där. Det konstateras visserligen att problemet är stort och många gånger dolt och att det bör kartläggas, men att det görs redan i Stockholms län och det kommer även att göras en kartläggning i Stockholms stad. Därför är förslaget att kommunen inte ska satsa resurser på en sådan.
Ett av skälen som nämns i Socialnämndens yttrande är också att en kartläggning skulle kosta några hundratusen. Vi tycker inte att något av skälen är hållbara. Det behövs inte så stor empatisk förmåga för att föreställa sig vad dessa ofta mycket unga flickor upplever av skräck och förnedring. Om alla kommuner gör sina egna kartläggningar verkar man dessutom i preventivt syfte genom att försvåra denna typ av brottslighet. Botkyrkas närhet till Nynäshamn med dess internationella trafik medför förmodligen också en utökad risk för trafficking.

Man kan nog vara säker på att de avslöjanden som gjorts med åtföljande rättegångar är toppen av ett isberg. Det innebär att ett okänt antal flickor, många av dem knappt mer än barn hålls i fångenskap och utnyttjas som sexslavar efter att ha lockats hit under falska förespeglingar. Allt måste göras för att förhindra denna vidriga brottslighet.

Att hänvisa till arbetet i Stockholms län för att inte bedriva ett lokalt arbete är inget bra skäl. Att tveka på grund av marginella kostnader är ett ännu sämre skäl.

Rose-Marie Holmgren

Farliga förbindelser – eller trafikpolitik på avvägar

Frågan om vägförbindelserna genom Stockholmsregionen är ständigt aktuell. Dennispaket och regionplanelösningar har avlöst varann och ett genomgående drag är ett främjande av bilismen. Utveckling definieras i tillväxt av asfalt och betong och trafikledsspaghettin beskrivs som urbanisering och framsteg.
Miljöeffekterna studeras numera pliktskyldigt men i realiteten ses miljökonsekvensbeskrivningarna som en brasklapp medan kortsiktiga och förment viktigare ekonomiska intressen prioriteras. Efterkrigstidens bilromantik har inte släppt, riktmärket är anpassning till en svällande bilism, inte styrning och alternativ.

Den senaste bekräftelsen på denna trafikpolitiska grundsyn är den Vägutredning som Vägverket region Stockholm nu genomfört och som sänts ut på remiss bland annat till Botkyrka kommun. I utredningen redovisas tre alternativ. Förbifart Stockholm som är en modifierad variant av den tidigare förkastade Västerleden. Vidare Diagonal Ulvsunda som inte anses uppfylla de krav som ställs samt ett Kombinationsalternativ, vilket bygger på en utveckling av befintlig trafikstruktur.

I sin sammanfattning av utredningen beskriver Vägverket Förbifart Stockholm som det alternativ vilket bland annat ger negativa konsekvenser för natur-, kultur och friluftsliv och dessutom som det alternativ vilket ger den största trafiktillväxten.

Kombinationsalternativet däremot, anges ge de minsta trafikmängderna, det är också bäst ur trafiksäkerhetssynpunkt. Dessutom ger det minst föroreningar och ger störst minskning av antalet bullerstörda. Även klimat och energiskäl talar för Kombinationsalternativet som därtill gynnar utvecklingen av kollektivtrafiken. Vägverket avskriver dock Kombinationsalternativet som för dyrt och ineffektivt i förhållande till de mål med fortsatt trafiktillväxt som man satt upp.

Samtidigt framgår det av Vägverkets sammanfattning att detta alternativ inte analyserats djupare trots att Länsstyrelsen markerat behovet av att utreda andra möjligheter än vägutbyggnad. Det framgår helt klart av sammanfattningen att Vägverket framhärdar med sitt storskaliga projekt som innebär en omfattande utbyggnad av biltrafiken i Stockholmsregionen och att denna förlegade vision är styrande för Vägverkets utredning. Något som enbart lär glädja bilindustrin.

När kommunstyrelsen i Botkyrka behandlade sitt svar på Vägverkets remiss beslutades på socialdemokraternas förslag att förorda det sämsta alternativet – Förbifart Stockholm.

Vänsterpartiet yrkade avslag på detta och ansåg att Kombinationsalternativet istället skulle förordas med följande motivering, ”Vår trafikpolitik syftar till att samhällets infrastruktur utvecklas så, att vi inte bygger in oss i ett än starkare beroende av bilismen och dess resursslöseri och att vägtransporter minimeras till förmån för andra alternativ. Vägverkets analys syftar enbart till anpassning till bilismens krav och saknar ett perspektiv som kan styra utvecklingen mot ett ur miljösynpunkt hållbarare samhälle.”

Folke Olsson

Insamling

Insamling

Twitter

Facebook

Arkiv