När vi gick med i EU försäkrade ja-sidan att den svenska arbetsmarknadsmodellen inte skulle hotas. Nu vet vi att det var fel. EG-domstolens dom i Lavalmålet innebär en allvarlig inskränkning i svenska löntagares rätt att ta strid för sina kollektivavtal.

Regeringen utredning av anpassning av den svenska arbetsrätten till EU-lagstiftningen så att den inte hotas av framtida EU-domar presenteras först den 15 december, alltså nästan en månad efter det att riksdagen ska rösta om EU:s nya "grundlag", Lissabonfördraget. Riksdagens ledamöter kommer inte ens att veta vilka förändringar av den svenska arbetsrätten utredaren föreslår när omröstningen sker, än mindre om den svenska arbetsrätten är säkrad.

LO-kongressen beslutade att utredningen måste vara färdig i god tid innan fördraget kan godkännas. Om riksdagen redan röstat ja till fördraget riskerar vi att stå helt utan alternativ om utredningens förslag visar sig vara otillräckliga. Sveriges bästa möjlighet att sätta press på EU att respektera vår kollektivavtalsmodell är att villkora godkännandet av fördraget.

Att den borgerliga regeringen har bråttom att godkänna Lissabonfördraget kan vi förstå. Vi gör oss inga illusioner om Reinfeldts och Littorins engagemang för fackliga rättigheter. Däremot har vi betydligt svårare att förstå varför den socialdemokratiska riksdagsgruppen accepterar den borgerliga brådskan, när man faktiskt har möjlighet att skjuta på omröstningen.

Vi anser att frågan om den svenska kollektivavtalsmodellen är så grundläggande att det inte kan finnas några skäl att hasta igenom Lissabonfördraget. Särskilt inte nu, då tidtabellen för fördraget redan fördröjts av Irlands nej i folkomröstningen.

Vi anser därför att det vore klokt av riksdagen att inte rösta för Lissabonfördraget innan frågan om kollektivavtalsmodellen och strejkrätten är utredd och en acceptabel lösning presenterats!

Mats Einarsson (v)

Jean-Pierre Zune (s)

 

Uppdaterades: 19 nov 2008