Historien lär oss att sakernas tillstånd aldrig är beständiga. Det politiska sammanhang som rådde vid en människans födelse är inte detsamma som det som kommer att råda när samma människa nått pensionsåldern. Ibland tar det många år innan det går att märka av och reflektera över skillnaden, som när det fattiga Sverige byttes mot en någorlunda utbyggd välfärdsstat under 1900-talet. Ibland skiftar det politiska läget istället över en dag – inget skulle bli sig likt i Chile efter att Pinochet genomfört sin militärkupp. Samhället är stadd i ständig förändring. Det utsätts för hot och rymmer förhoppningar.

Historien lär oss att sakernas tillstånd aldrig är beständiga. Det politiska sammanhang som rådde vid en människans födelse är inte detsamma som det som kommer att råda när samma människa nått pensionsåldern. Ibland tar det många år innan det går att märka av och reflektera över skillnaden, som när det fattiga Sverige byttes mot en någorlunda utbyggd välfärdsstat under 1900-talet. Ibland skiftar det politiska läget istället över en dag – inget skulle bli sig likt i Chile efter att Pinochet genomfört sin militärkupp. Samhället är stadd i ständig förändring. Det utsätts för hot och rymmer förhoppningar.

När Vänsterpartiet Botkyrka de senaste veckorna har arbetat med att samla in pengar till förmån för Kurdiska Röda halvmånen, som verkar i den av IS angripna staden Kobane, så har vi ägnat oss åt vad vi brukar kalla internationell solidaritet. En solidarisk sådan handling kan vara godhjärtad i största allmänhet. Men upphöjd till politisk princip blir den mycket mer än så. 

Solidaritet i politisk mening handlar om att agera när det finns ett hjälpbehov, därför att vi vet att vi kan komma att behöva hjälp i framtiden. Vi ser oss själva i andra och vet att vi kommer att behöva varandra.

Vi hoppas såklart på en framtida fred i Kurdistan, där folket har befriats från det mångåriga förtrycket. En bättre framtid är möjlig.

Samtidigt finns anledning att fundera på den politiska utvecklingen i såväl Sverige som övriga Europa. Vad gör vi om fascismens framväxt fortsätter i samma takt som nu? Om demokratin i Ungern fortsätter att hotas? Om främlingsfientliga Front National i Frankrike får kontroll över statsapparaten? Redan i dag är läget svårt för många grupper i Europa. Och i framtiden kan även vi komma att vara tacksamma för den solidaritet som förhoppningsvis kommer att visas oss från andra länder. Precis som under den svenska storstrejken år 1909 då svenska fackföreningar fick bistånd från motsvarigheten i Uruguay.

Vi står alltså inte och samlar pengar och fryser utanför Hemköp i Storvreten för att vara snälla. Det är mycket viktigare än så.

Fredrik Andersson

Ordförande,
Vänsterpartiet Botkyrka

Uppdaterades: 17 nov 2014