2020 kommer att gå till historien som ett av de mest traumatiska åren i mannaminne. En överbelastad sjukvård, utarbetad personal och dödssiffror som uppdateras dagligen. Personligen har jag haft flera nära vänner som har drabbats. Några svävande mellan liv och död nedsövda i respiratorer, andra drabbades av långtidscovid. Kommer de någonsin att bli helt återställda?

Den här krönikan är tidigare publicerad i tidningen Vänstern i Botkyrka.

Mitt i pandemin väljer den styrande mitten-höger-majoriteten i Botkyrka att sjösätta en privatisering av hemtjänsten. Att få välja sin utförare har varit det främsta argumentet. Det kallas för valfrihet, men i min värld är verklig valfrihet möjligheten att själv få välja innehållet i omsorgen.

Den styrande majoriteten har spenderat tiotals miljoner kronor på privatiseringen i ett läge där kommunen redan står inför en svår ekonomisk situation. Pengarna borde läggas på kommunens egen hemtjänst och inte i aktieägares fickor.

Kommunen har garanterat de privata företagen att minst 20 % av alla som har hemtjänst ska bli ”kunder” hos dem. Men långt ifrån alla vill välja bort den kommunala hemtjänsten. I Botkyrka har 30 brukare blivit tvungna att välja ett privat företag. Sa någon valfrihet? Ytterligare 30 % av hemtjänsten ska privatiseras. Hur många fler kommer att tvingas välja privat hemtjänst om vi redan har nått taket för hur många som önskar att byta?

Kommunen har avslutat alla vikariat och timanställningar för att anpassa verksamheten till den nya, mindre, kommunala organisationen. Hur blir det när ytterligare 30 % ska bort?

Jag är djupt oroad, och lärdomen från andra kommuner där hemtjänsten privatiserats säger att risken är stor att det blir en försämring för både brukare och personal.

Marit Normasdotter (V)
Ledamot i vård- och omsorgsnämnden

Uppdaterades: 22 apr 2021