Frispråkige Jimmy Baker (m) vevar på

Vid ett antal tillfällen har de som ska föreställa borgerliga opposition här i Botkyrka försökt hävda att den rödgröna majoriteten ”egentligen” missköter ekonomin, trots att siffrorna säger något annat. Jimmy Baker, ordförande för moderaterna i Botkyrka (han presenterar sig på sin blogg som ”frispråkig moderat”), jämför kommunens ekonomin med Greklands och hävdar att Botkyrka egentligen är konkursmässigt. Han skriver:

”Botkyrka kommun har skatteintäkter på drygt 2,2 miljarder kronor men kostnader på c:a 3,7 miljarder kronor. Räknar man bort några hundra miljoner i avgifter för t.ex. vatten/avlopp, barnomsorg osv. så ligger minuset på drygt 1 miljard kronor. Varje år. Dessa pengar får kommunen i utjämningsbidrag från skattebetalare i andra kommuner som har en mer ordnad ekonomi och fungerande arbetsmarknad.”

Eftersom det här, som med en fackterm kan betecknas som kvalificerat skitprat, tydligen kommer att bli en bärande del i den moderata valagitationen är det hög tid för lite folkbildning.

Kommunernas huvudsakliga inkomstkälla är kommunalskatten (samt en mindre del statsbidrag), men skattekraften (de totala beskattningsbara inkomsterna dividerat med antalet invånare) är mycket ojämnt fördelad. I Danderyd är skattekraften 313 423 kr om året per innevånare, medan den i Botkyrka  är 151 481 kr (2009). Även kostnaderna är ojämnt fördelade. Vissa kommuner har en stor andel äldre, vilket innebär att kostnaderna för äldreomsorg är betydligt högre än i kommuner med en ung befolkning. För att inte skillnaderna i kommunal service (eller kommunalskatt) ska bli orimligt stora finns ett inkomst- och utjämningssystem. Det fungerar lite förenklat på följande sätt.

På inkomstsidan betalar de rika kommunerna, de som har en skattekraft högre än genomsnittet, in pengar i systemet, medan de fattigare kommunerna får pengar. Genom att man lägger in det statliga stödet kan alla kommuner garanteras (nästan) 115% av medelskattekraften. På kostnadssidan är systemet mer komplicerat. Det finns en lång rad faktorer (andelen äldre är en av dem), som var och en innebär ett avdrag eller ett tillägg för respektive kommun. Summan blir ett netto som antingen innebär att kommunen får pengar eller att man måste betala.

Jimmy Baker har helt rätt i att Botkyrka får ut pengar ur utjämningssystemet, men det är fullständigt missvisande att se det som ett bidrag till en kommun som missköter sin ekonomi. De ekonomiska skillnaderna mellan kommunerna beror på klasskillnader och bostadssegregation, inte på olika kommunalpolitik. För att jämna ut dessa skillnader mellan kommunerna så måste vi antingen tvångsförflytta människor från rika till fattiga kommuner och tvärt om, eller införa en stenhård statlig lönepolitik som raderar ut inkomstskillnaderna (det vill säga inkomsterna före skatt, eftersom det är skillnaderna i beskattningsbar inkomst som är problemet). På kostnadssidan krävs än mer drakoniska åtgärder för att skapa en utjämning (ättestupa i kommuner med för många åldringar?). Det är svårt att tro att det är en sådan politik som Jimmy Baker förordar.

Att kompensera för ojämnt fördelad skattekraft genom kommunalskatten skulle innebära enorma skillnader i skattesats, kanske under 20% i de rikaste kommunerna och över 50% i de fattigaste. Återstår alternativet att acceptera groteskt stora skillnader i välfärden, t.ex. skolklasser på 60–70 elever med underbetalda och outbildade lärare i Botkyrka medan barnen i Danderyd får var sin toppedagog.

Slutligen finns den lösning som många andra länder valt – att omfördela inkomster och kostnader över statsbudgeten, dvs. att staten tar hand om i princip all offentlig service och utbildning och ge kommunerna minimala budgetar och befogenheter. Vad det skulle innebära för den lokala demokratin och självstyret är inte svårt att inse.

Det kommunala utjämningssystemet är inte ett bidragssystem och de kommuner som får ut mer än de betalar in har inte misskött sin ekonomi. Alla arbetande i Sverige bidrar till nationens samlade välstånd (och det är f.ö. inte så att höginkomsttagare bidrar mer än låginkomsttagare). Arbetande Botkyrkabor är med och bidrar till att företag kan betala ut höga direktörslöner till boende i Danderyd. Att kommuner med en hög andel oanständigt rika medborgare får avstå en del till sämre lottade kommuner är alltså ingen allmosa, utan ett självklart inslag i varje civiliserat samhälle.

Just nu sitter en utredning som ska se över utjämningssystemet. Det kan nog behövas, det är långt från perfekt, men risken är stor att den borgerliga majoriteten lägger fram förslag som ökar skillnaderna mellan rika och fattiga kommuner istället för att minska dem. Därför är det också kommunalekonomiskt helt nödvändigt att vi säkrar en rödgrön riksdagsmajoritet i hösten val!

PS.

Tror ni moderaterna i Botkyrka har avstått från en enda krona från utjämningssystemet i sina budgetalternativ? Tror ni de kommer att gå till val på en höjning av kommunalskatten med 15 kr eller avskaffad äldreomsorg?

 Mats Einarsson

Uppdaterades: 29 mar 2010