För knappt fyra år sedan gick vi till val i Sverige. Val till riksdag, landsting och kommun. I september är det dags att än en gång, i demokratins namn, avlägga sin röst för de nästkommande fyra åren. I demokratins namn var det ja… Demokrati enligt vissa, får man tro.
Det finns ett land som i många år fått lida för sin existens genom att det efter andra världskrigets slut beslutades att en judisk stat skulle bildas. Världens första konstruerade religionsstat. Palestinierna fick acceptera att andra skulle komma och bo på delar av deras områden. Blev de tillfrågade om det var en bra idé? Nej, för så hade FN bestämt, och Palestina hade varit ett protektorat till Storbritannien, så där kunde ju denna stat uppföras.

Nu har där varit val. Det som först sades vara en knapp seger för al-Fatah kom att bli en skrällseger för Hamas. En terrorstämplad organisation. Omvärldens reaktioner kunde inte vänta på sig: Att en fredsprocess nu ej kunde fortsätta med Israel, bara om al-Fatah skulle få vara kvar. Var de som sade dessa negativa ord medvetna om att också al-Fatah en gång hade stämplats som terrororganisation?

De, Hamas, har nu genom ett demokratiskt val blivit valda, det har dessutom av alla internationella observatörer sagts vara ett juste genomfört val. Än så länge är allt bra.

Det intressanta är efterspelen från många andra länders kommentarer. Självklart är inte våld den enda lösningen för Hamas, det har de nog inga problem med att förstå själva. Sedan måste de erkänna Israel som stat. Israel har mäktiga vänner och bör ej förbises. Det som jag reagerade på var dock George W Bushs kommentar. Att inget parti kan vara en ”fredspartner” om det har en väpnad gren. Det kommer från ledaren till det land som tar makten i egna händer och attackerar såväl Afghanistan som Irak under detta årtusende. Om inte det är en väpnad gren så vet jag inte vad man skall tro. Tänkte citera Kofi Annans kommentar. Lägg märke till den första meningen:

”Det ligger en fundamental motsägelse i att bära vapen och samtidigt delta i en demokratisk process och sitta i ett parlament. Jag är säker på att Hamas också tänker på det.” Det är något som Bush kanske skulle tänka på.

Det har ej heller väntats på kommentarer från den svenska borgerligheten. Både folkpartiet och moderaterna har beklagat sig över valet. Redan innan något har hänt. Abbas har förklarat Hamas regeringsbildare, längre än så har det inte kommit i processen, men redan får vissa för sig att fördöma och bilda skräckscenario. Ge Hamas och Palestina en chans istället, det är en del av demokratin.

Sedan ser vi hur det går, sedan kan folk komma med kritik, men innan något hänt? Nej. Det verkar som vi dock står där vi alltid står. Vissa av oss accepterar demokratin, andra inte.

Det jag vill komma till, som så ofta, är att historiskt titta på vilka som kämpat fram våra rättigheter, vilka som velat förändra samt vilka som inte velat ha förändring. Glöm inte vilka som kämpat för lika rösträtt för fattig som rik, gammal som ung, man som kvinna som transperson. Glöm inte vilka som velat förändra…

Jag hoppas att vi i höst går till ett val som, till skillnad från det palestinska, accepteras av både vinnare och förlorare. Vår demokrati kanske är värd så mycket ändå. Ha det bra.

Nytt år. Valår.
Henrik Vidalve, ordförande vänsterpartiet i Botkyrka

Uppdaterades: 24 mar 2006