Ålderspresidentens tal
I torsdags hölls det första sammanträdet i kommunfullmäktige för denna mandatperiod. Innan fullmäktige har valt sitt presidium är det den ledamot som har suttit längst i församlingen som leder mötet. I år tillföll denna uppgift Mats Einarsson (V) som blev ordinarie ledamot i kommunfullmäktige år 1990. Här publicerar vi det tal han höll vid mötets öppnande:
Får jag be fullmäktiges ledamöter inta sina platser?
Enligt Botkyrka kommunfullmäktiges arbetsordning, § 3, skall, tills presidievalen förrättats, den tjänstgöra som ordförande som har varit ledamot längst tid (ålderspresidenten), och i denna egenskap förklarar jag härmed mandatperiodens första fullmäktigesammanträde öppnat.
Innan vi går vidare i dagordningen vill jag hälsa fullmäktiges ledamöter, ersättare, tjänstepersoner, åhörare och webb-tv-tittare välkomna.
Särskilt välkomna ska ni vara, som ikväll för första gången intar era platser som ledamöter eller ersättare.
Om jag räknat rätt är ni 20 nya ordinarie ledamöter, 27%, och 30 nya ersättare, 75%, totalt 50 nya, 43%. Med reservation för att det kan finnas en och annan återfallsledamot bland de nya, det vill säga sådana som har haft uppdrag tidigare, men inte under förra mandatperioden, och utan att ha undersökt saken, misstänker jag att det är den högsta siffran någonsin.
Att vara fullmäktigeledamot är ett förtroendeuppdrag förknippat med ett stort ansvar. Vi är inte här för att tillvarata våra egna personliga intressen, eller vår familjs eller våra vänners intressen. Vårt uppdrag är att se till Botkyrkabornas bästa.
Eller som det står i dokumentet Mål och budget:
”Kommunen är Botkyrkabornas verktyg för att ta ett gemensamt ansvar för gemensamma angelägenheter i lokalsamhället. Därför är demokratin grunden för all kommunal verksamhet.”
Kommunen ska enligt regeringsformen och kommunallagen ha hand om ”angelägenheter av allmänt intresse”. Det ska inte tolkas som att det finns ett, objektivt, allmänintresse. I Botkyrka, som överallt annars, finns det skilda, ibland motstridiga, intressen, åsikter och prioriteringar. Skillnader som uttrycks via partierna och deras kandidater i allmänna val.
Så hur gör vi när vi inte är eniga?
Vi studerar och analyserar. Kanske hade vi fel? Kanske hade vi missuppfattat läget?
Vi debatterar och polemiserar. Kanske kan jag övertyga andra om att de har fel och jag rätt? Eller, även om det framstår som osannolikt, kanske andra kan övertyga mig om att jag har fel.
Kvarstår oenigheten så voterar vi. ”Votering är begärd och skall verkställas”. Majoriteten bestämmer.
Vi, kommunfullmäktige, är Botkyrkabornas verktyg för att uttrycka och väga samman skilda strävanden och önskemål till beslut som uppfattas som legitima, även av dem som hade önskat andra beslut än de som blev fallet. Det är ett viktigt uppdrag, kanske det viktigaste uppdrag en medborgare kan få.
Än en gång, varmt välkomna!