Inledningsanförande av Mats Einarsson (V), gruppledare, i samband med budgetdebatten.

Ordförande, fullmäktiges ledamöter, åhörare!

För ett år sedan citerade jag med gillande ett stycke ur den nya majoritetens måldokument under medborgarprocessen ”Möjliggöra Botkyrkabornas medskapande av samhället”, en text som man hade ärvt från den tidigare rödgröna majoriteten. Det förtjänar att citeras igen:

”Kommunen är Botkyrkabornas verktyg för att ta ett gemensamt ansvar för gemensamma angelägenheter i lokalsamhället. Därför är demokratin grunden för all kommunal verksamhet. Engagerade, informerade och aktiva kommuninvånare, med lika rättigheter och möjligheter att bidra till samhällsbygget, är en förutsättning för en långsiktigt hållbar utveckling. Men skillnaderna i inflytande och levnadsvillkor är stora och diskriminering inskränker människors rättigheter. Det begränsar demokratin. Det är därför ett centralt kommunalt uppdrag att verka för jämlikhet, jämställdhet mellan kvinnor och män och lika rättigheter och möjligheter för alla.”

Det skulle jag tydligen inte gjort. Citerat alltså. Uppenbarligen fäste jag någras uppmärksamhet på ett alldeles för radikalt och förpliktigande uppdrag, eftersom det nu skrivits om och vattnats ur. Kommunen som Bokyrkabornas demokratiska verktyg har ersatts av att ”verksamheten ska utgå från Botkyrkaborna”. Kampen för jämlikhet och jämställdhet och mot diskriminering som ett centralt kommunalt uppdrag har ersatts av Botkyrkadialogen och ”fler mötesplatser”.

Det är ett illavarslande tecken i skyn. Vänsterpartiet yrkar att den tidigare målområdestexten behålls oförändrad.

Ordförande,

Sveriges kommuner och regioner står inför allt kärvare ekonomiska förutsättningar. Även om Botkyrka hittills inte hört till de hårdast drabbade, så kommer även vi att tvingas möta de hot mot den gemensamma välfärden som blir allt tydligare. En förändrad demografi, med fler äldre och fler unga och en vikande sysselsättning och skatteutveckling är huvudorsakerna.

I detta läge måste man prioritera, som majoriteten understryker i sitt förord till budgeten. Så vad prioriterar regeringen tillsammans med sina småborgerliga kumpaner? Att minska avbetalningarna på den historiskt låga statsskulden för att istället göra angelägna satsningar på välfärden i kommunsektorn? Nej, naturligtvis inte. Betydligt viktigare är det att sänka skatten för dem som tjänar över 703 000 kr om året. Det är det bara 3,8% av svenskarna som gör. Men statskassan, och därmed välfärden, går miste om över sex miljarder kronor. Varje år.

Och vad prioriterar den politiska majoriteten här i Botkyrka? Bland annat avsätter man 10 miljoner kronor för förväntade kostnadsökningar till följd av privatiseringen av hemtjänsten. Man ska alltså inte bara bjuda in företag att plocka ut skattefinansierade vinster ur välfärden; kommunens kostnader ska dessutom öka med 10 miljoner.

Man måste prioritera, sa Bill. Prioritera var ordet, sa Bull.

Prioriterat har även vi i Vänsterpartiet gjort – men med en helt annan inriktning än den regeringen för närvarande har och med en betydligt starkare välfärdsprofil än majoritetens budgetförslag. Och givetvis utan kostnadsdrivande privatiseringar. Brutto tillför vi verksamheterna drygt 80 miljoner kronor, netto drygt 50 miljoner jämfört med majoritetens förslag. Och vi gör det utan budgetera för ett lägre resultat. Vänsterpartiets överskott är till och med något större.

Vi återkommer i den fortsatta debatten till hur vi vill använda pengarna, men det förvånar väl ingen att vi i första hand satsar på omsorgen, utbildningen och det sociala arbetet.

Vänsterpartiet är ingen vän av den platta kommunalskatten. En höjning slår hårdast mot dem som har de minsta ekonomiska marginalerna. Vi ser hellre höjda skatter på höga inkomster och bolagsvinster som kan betala ökade statsbidrag till kommunerna. Men i det här läget är det nödvändigt att höja kommunalskatten – om vi vill värna välfärden. Det är den gemensamma välfärden, med lika rättigheter för alla, som är den överlägset kraftfullaste utjämnaren av klassklyftor. När den gemensamma välfärden undermineras och utarmas då undermineras och utarmas själva samhällsväven och demokratin.

Jag slutar där jag började, med att citera ur årets Mål och budget:

[Citat]”Det är därför ett centralt kommunalt uppdrag att verka för jämlikhet, jämställdhet mellan kvinnor och män och lika rättigheter och möjligheter för alla.” [Slut citat]

Ordförande,

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets förslag till ändringar av förslaget till Mål och budget för 2020.

Uppdaterades: 25 nov 2019