artikel

Mats Einarsson: ”Nedskärningar har försvårat under krisen”

Botkyrka kommunfullmäktige 2020-12-16
Mål och budget 2021,
Anförande av Mats Einarsson, Vänsterpartiet

Läs hela Vänsterpartiet Botkyrkas budgetförslag genom att klicka här.

Ordförande, fullmäktiges ledamöter, åhörare!

Vi håller den här debatten under extraordinära omständigheter i mer än ett avseende. Vi möts inte öga mot öga i samma rum. Vi har begränsat debatten till gruppledarna och därmed både övriga ledamöternas rätt att yttra sig och allmänhetens rätt att ta del av partiernas argument och förslag fullt ut.

Mats Einarsson (V)

Men det är också extraordinära omständigheter i det att osäkerheten om de ekonomiska förutsättningarna nästa år till följd av pandemin är större än någonsin.

Olika samhällen har olika förutsättningar att möta kriser. Ett robust samhälle med en stark, generell och demokratiskt styrd välfärd som garanterar ekonomisk trygghet vid sjukdom eller arbetslöshet och med en väl fungerande vård med tillräckliga resurser – kan möta och hantera pandemins konsekvenser.

Men nu demonstreras hur årtionden av privatiseringar, marknadstänkande och nedskärningar av välfärden har underminerat våra möjligheter att klara kriser. Här finns det viktiga politiska slutsatser att dra. Av oss som folkvalda. Och senast om knappt två år av dem som valt oss.

Ordförande,

Vänsterpartiets budgetalternativ slår vakt om välfärden i ett knepigt ekonomiskt och politiskt läge. Utöver majoritetens förslag anvisar vi 52 miljoner netto, i praktiken drygt 75 miljoner mer till verksamheterna. De största förstärkningarna går till skola och förskola – 30 miljoner – socialtjänsten – 18 miljoner – och vård och omsorg – 12,8 miljoner.

För att klara budgeten tvingas vi föreslå en begränsad skattehöjning med 27 öre. Jag säger ”tvingas” eftersom vi är motståndare till höga kommunalskatter. Kommunalskatten är en platt skatt. En skattehöjning slår hårdast mot dem med de minsta marginalerna. Därför vore det bättre att höja skatterna på höga inkomster, stora förmögenheter och bolagsvinster och sedan förstärka statsbidragen till kommunerna. Men nu är det inte så och nedskärningar i den gemensamma välfärden slår också hårdast mot dem som har de minsta marginalerna.

Majoritetens budget bygger på ett fortsatt så kallat effektiviseringsbeting på två procent. Det gjorde även budgetarna under förra mandatperioden då Vänsterpartiet tillhörde kommunledningen. Det fungerade de första åren. Det var verkligen riktiga effektiviseringar vi fick fram. Men med tiden blev det allt svårare att undvika rena nedskärningar och i dag är effektiviseringspotentialen i stort sett uttömd, i alla fall på kort sikt.

Det innebär att nämnderna tvingas till nedskärningar som går ut över angelägen verksamhet och som inte sällan leder till ökade kostnader i framtiden.

Låt mig ta ett exempel. Socialnämndens verksamhet är, som majoriteten själv påpekar, till största delen lagstyrd. Det innebär i praktiken att alla kostnadsminskningar måste göras inom den frivilliga sektorn. Det vill säga det förebyggande arbetet. Socialnämnden ska effektivisera för 10 miljoner kronor. Om bara en enda person ytterligare, en enda, fastnar i drogmissbruk, så är den besparingen uppäten på 6-7 år. Omvänt så minskar samhället kostnader med mellan en och två miljoner om året för var och en som lämnar missbruket eller aldrig hamnar där.

Man ska inte vara dumsnål vid besparingar, brukar det heta. Men den här budgeten tvingar nämnderna att vara dumsnåla. Det är oklokt. För att inte säga riktigt korkat.

Hemtjänsten tillförs 30 miljoner och det är bra. Mindre bra är att en okänd del av de pengarna går till några privata vårdbolags vinster och aktieutdelningar, men vi motsätter oss givetvis inte att hemtjänsten tillförs resurser. Om det garanterar kvaliteten i de privata bolagens hemtjänst återstår att se. Vi var emot privatiseringen. Vi har inte ändrat oss, men inser att den knappast kan avbrytas fem i tolv. Däremot vill vi att Vård- och omsorgsnämnden uppdras att planera för en avveckling av anlitandet av privata utförare i hemtjänsten.

Majoriteten vill att Botkyrka ska bli Sveriges bästa skolkommun och skryter med att man tillför skolan 25 miljoner. Men det är för det första inte särskilt mycket, det är mindre än en procent av nämndens budget. För det andra skall det ställas mot ett, i och för sig reducerat, effektiviseringsbeting på lika mycket. Höga målsättningar är bra. Men de kan inte användas för att avlöna lärare och andra som behövs i skolorna.

Vänsterpartiet tillför därför ytterligare 30 miljoner.

Ordförande,

Vänsterpartiet har föreslagit att Botkyrka ska ansluta sig till den växande skaran av kommuner, regioner, länder och organisationer som utlyst klimatnödläge. Det vore naturligtvis symbolpolitik, men viktig symbolpolitik. Vi gör för lite och vi gör det för långsamt. Och det skulle ålägga oss själva som kommun att mycket bättre än i dag analysera samhällsutvecklingens klimatkonsekvenser, även till priset av att ändra tidigare fattade beslut.

Det finns mycket i Vänsterpartiets budgetyrkande som jag inte hinner ta upp, men jag vill avsluta med att nämna två saker, som inte kostar så mycket, men som är viktiga för dem det berör.

Det första är den särskilda lönesatsningen för vissa grupper. Majoriteten anslår 6 miljoner kronor. Vänsterpartiet föreslår 8 miljoner och att hälften reserveras för en låglönesatsning. Vi har många i kommunen som sliter hårt och lojalt för alldeles för låga löner. Det måste vi som arbetsgivare ändra på.

Det andra jag vill nämna är fältbussen. Varje år får alla femteklassare och många andra följa med fältbussen ut i naturen tillsammans med kvalificerade naturpedagoger och i princip alla är mycket nöjda. Majoriteten säger att man vill att det ska fortsätta så. Men samtidigt ska bemanningen skäras ner. Verksamheten kommer inte att fungera som tidigare om den nu kommer att fungera alls. Vänsterpartiet tillför medel som räddar fältbussen.

Ordförande,

jag yrkar bifall till Vänsterpartiets budgetalternativ.

Kopiera länk