Krönika skriven av Therese Karlsson, ordförande för Vänsterpartiet Botkyrka, med anledning av den Internationella kvinnodagen, 8 mars:

Det händer att jag vaknar med hjärtat i halsgropen och ett enormt stresspåslag. Det skulle kunna vara så att jag drömt att jag blivit jagad av vargar, men nej, även om det självklart är otäckt nog så handlar mina återkommande mardrömmar om något som är många kvinnors verklighet. I drömmen blir jag, av någon okänd anledning, av med mitt förstahandskontrakt i vårt kommunala bostadsbolag vilket innebär att mina barn och jag inte har någonstans att bo.

Förstahandskontraktet har jag haft sedan separationen med barnens pappa 2007 och även om det har funnit en hel del irritation över att behöva kombinera mitt sovrum med vardagsrummet så vet jag att vår boendesituation, i Botkyrka 2021, numera är en lyx. För samtidigt som jag vaknar upp från min mardröm, så finns det ensamstående mammor som lever den varje dag.

En ny undersökning av Novus visar att var femte kvinna någon gång har känt att hon inte har kunnat lämna sin relation på grund av bostadssituationen. Det är en oerhört hög siffra som dock inte förvånar mig. I min närhet har jag genom åren bevittnat hur kvinnor som lämnar destruktiva relationer, eller bara avslutat en relation som helt enkelt är över, söker med ljus och lykta efter en lägenhet åt sig själv och sina barn. Drömmen om rätten till en bostad eller ett förstahandskontrakt är dock svår att uppnå på dagens bostadsmarknad. Med hyror på cirka 14 000 kr för en trea, och utan att kunna hosta upp några hundra tusen i insats för att köpa ett boende (vilket även kräver en rätt bra och stadigvarande inkomst) är möjligheten till ett eget boende efter en separation mer eller mindre obefintlig. År 2021 är situationen för kvinnor med barn, inte särskilt annorlunda än den som min mormor hade och som dåtidens politiska reformer och bostadspolitik förändrade och satte stopp för.

Just nu finns det en kvinna i min närhet med en vardag som jag endast drömmer mardrömmar om. Hon har tillsammans med sina tre barn tvingats bo hos en barmhärtig anhörig. Det är trångt, det är stressigt och framförallt så lider barnen av att inte kunna ha en plats där de kan ha sina cyklar och leksaker på. Den här familjen, likt många andra familjer, verkar inte anses ha rätten till ett eget hem. Ensamstående mammor, med oturen att födas utan anhöriga med stålar, och som sliter inom vård och omsorg till en rätt kass lön har på dagens bostadsmarknad inte mycket mer att hämta än ockerhyror och andrahandskontrakt, om ens det.

Det är också den här gruppen, som enligt socialförsäkringsrapporten Barnhushållens ekonomi 2018 i störst utsträckning lever i långvarig ekonomisk utsatthet. I rapporten Barnfattigdom i Sverige som Röda Korset gjort, så framkommer det också att den ekonomiska utsattheten är fyra gånger så hög bland barn till ensamstående kvinnor jämfört med barn till sammanboende. Därför kan ett förstahandskontrakt med en vettig hyra vara avgörande för familjens välbefinnande och framtid.

Trots detta har Botkyrkabyggen, som är ett kommunalt ägt bostadsbolag, inget system där barnfamiljer ges förtur i bostadskön. I januari 2020 blev barnkonventionen lag, vilket innebär att barn har rätt till ett tryggt och långvarigt boende. Samma månad beslutade kommunen trots detta att sänka sina mål om hur många bostäder de ska bygga de kommande åren. När kommunala bostadsbolag inte bygger bostäder med vettiga hyror så kastar de indirekt dessa familjer åt rovdjuret som är vår tids bostadsmarknad. Oavsett motivering bakom beslutet så kommer inte sänkta mål att lösa problemen, snarare tvärtom. Sänker vi målen och ambitionerna för bostadsbyggande av hyresrätter med rimliga hyror så kommer vi i slutändan att bygga färre bostäder. Ett kontraproduktivt beslut när det finns ett skriande behov av bostäder i Stockholm med omnejd.

Jag skulle, för enkelhetens skull, kunna skaka av mig mardrömmen och tänka att det inte är mitt problem så länge jag har någonstans att bo med mina barn. Men nu är jag vänsterpartist, så istället för att vara bekväm och sätta på mig skygglappar, så arbetar jag tillsammans med mitt parti för att alla kvinnor ska kunna lämna en relation, ta med sig sina eventuella barn och börja ett nytt liv. Ingen kvinna ska 2021 behöva leva min mardröm för att de lämnar en relation, har barn eller arbetar inom vård- och omsorgssektorn där lönen inte är särskilt stor. Varje dag bär de här kvinnorna vårt samhälle och vår framtid på sina axlar. Då är det samhällets ansvar att se till att bygga bostäder, med rimliga hyror, så att dessa familjer kan sova tryggt och drömma sött.

Therese Karlsson
ordförande,
Vänsterpartiet Botkyrka

Uppdaterades: 08 mar 2021