Jag har så länge jag kan minnas, varit vänster. Jag har aldrig röstat på något annat parti än Vänsterpartiet och i många år tänkte jag att det skulle räcka. Men sen tog jag steget och blev medlem och nu undrar jag: Vill du vara med och hjälpa oss att förändra samhället?
Den här texten är tidigare publicerad som ledare i tidningen Vänstern i Botkyrka.
Efter flera år med osäkra anställningar som bland annat undersköterska valde jag att omutbilda mig i vuxen ålder. Jag var helt enkelt trött på att aldrig kunna vara ledig, att hela tiden vara orolig för att få ihop tillräckligt med timmar för
att kunna betala räkningarna samtidigt som jag var ensamstående med två barn.
Therese Karlsson
Det var under min högskoleutbildning, med två år kvar till valet 2018, som jag insåg att det inte längre räckte med att bara rösta. Om det skulle bli en förändring krävdes det att jag var en del av den på fler sätt. Jag var less på att människor i min närhet, som kämpade varje dag, i den högervridna samhällsdebatten ansågs vara personer som inte ansträngde sig nog. De sågs bara som kostnader, när det faktiskt var precis tvärtom.
Sedan jag blev medlem har jag, efter förmåga, kunnat vara en del av den rörelse som faktiskt har skapats. Till en början ringde jag till medlemmar och delade ut foldrar på torget. Och nu, cirka fem år senare är jag ordförande för Vänsterpartiet Botkyrka.
Vi är många som ser hur välfärden monteras ner, hur vänner går på knäna, arbetar och sliter och hoppas på en trygg anställning eller en bostad. Välfärden ser inte ut som den en gång gjorde, men tillsammans kan vi göra något åt det. Som ordförande är det väldigt viktigt för mig att alla medlemmar ska kunna engagera sig efter sin egen förmåga. Jag är helt övertygad om att alla behövs och bidrar, från litet till stort. Du behöver självklart inte bli kommunpolitiker eller sträva efter att bli ordförande för att vara en del av det politiska arbetet.
Vill du vara med och hjälpa oss? Du kan börja med att bli medlem, kanske ta del av någon föreläsning, för att sedan börja prata med de i din närhet om varför Vänsterpartiet är det bästa alternativet. Det behöver inte vara krångligare än så. Men vi behöver bli fler. Så tveka inte, utan bli medlem. Engagera dig. Och gör skillnad. Vi behöver börja redan nu. På valdagen avgörs det.
Vänsterpartiet lämnade in följande särskilda yttrande på förra veckans utbildningsnämnden, med anledning av nämndens verksamhetsberättelse för 2020.
I verksamhetsberättelsen för 2020 framgår att nämnden skulle göra ett underskott på 37 miljoner kronor (mkr) om statsbidrag av engångskaraktär räknas bort. Vi menar att den främsta orsaken till detta är att nämnden är underbudgeterad. Av nämndens tidigare yttranden inför mål och budget framgår att förvaltningen har haft svårt att hitta effektiviseringar som inte påverkar skolpengen och därmed också kvaliteten på verksamheten. För 2021 beräknas 33 % av effektiviseringarna vara ”sänkning av resursfördelning enheter”, det vill säga inte alls ”effektiviseringar” utan helt enkelt mindre pengar skolor och förskolor.
Bekir Uzunel och Anna Kristoffersson sitter i utbildningsnämnden för Vänsterpartiet.
Vi delar fackförbundet Kommunals uppfattning, som framkommer i USAM-protokollet från 11/3, att det är svårt att glädjas åt att nämnden går med överskott för 2020 samtidigt som ”vi vet att verksamheterna går på knäna” på grund av nedskärningar. Vänsterpartiet har inför 2021 föreslagit ett tillskott på 27 mkr, utöver majoritetens förslag på tillskott, för att kompensera för det besparingsbeting som majoriteten har ålagt utbildningsnämnden.
I verksamhetsberättelsen framgår att en av orsakerna till underskottet inom grundskolans verksamhetsområde är att ett flertal skolor påverkats negativt av en nybyggd friskola har etablerat sig. Vänsterpartiet motsätter sig marknadsskolans utbredning och befarar att de ekonomiska konsekvenserna för kommunen kommer att bli alltmer kännbara kommande år. Vi räds också den växande skolsegregationen som kommer i spåren av att skolor, med den uttalade affärsidén att vända sig till elever med goda studieförutsättningar, slår upp portarna.
I verksamhetsberättelsens lönejämförelse med andra kommuner framgår att Botkyrkas barnskötare fortfarande har ett lågt löneläge trots de särskilda lönesatsningar som Vänsterpartiet var med och tog fram förra mandatperioden. Vänsterpartiet har inför 2021 föreslagit särskilda lönesatsningar på 8 mkr, varav hälften av dessa ska öronmärkas till just en låglönesatsning. Detta istället för att bara prioritera de yrken där det råder allra störst personalbrist.
Avslutningsvis vill vi framhålla vikten av att alla förskoleenheter som har rätt att ansöka om statsbidrag för mindre barngrupper också gör det. I förskolans kvalitetsrapport för 2020 antyds att så inte var fallet under föregående år. Att uppnå mindre barngrupper måste vara ett viktigt kvalitetsmål för kommunen.
Bekir Uzunel(V) Anna Kristoffersson (V)
________________________
Samtliga yttranden och yrkanden från Vänsterpartiet i nämnder, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige finns samlade här.
Krönika skriven av Therese Karlsson, ordförande för Vänsterpartiet Botkyrka, med anledning av den Internationella kvinnodagen, 8 mars:
Det händer att jag vaknar med hjärtat i halsgropen och ett enormt stresspåslag. Det skulle kunna vara så att jag drömt att jag blivit jagad av vargar, men nej, även om det självklart är otäckt nog så handlar mina återkommande mardrömmar om något som är många kvinnors verklighet. I drömmen blir jag, av någon okänd anledning, av med mitt förstahandskontrakt i vårt kommunala bostadsbolag vilket innebär att mina barn och jag inte har någonstans att bo.
Therese Karlsson
Förstahandskontraktet har jag haft sedan separationen med barnens pappa 2007 och även om det har funnit en hel del irritation över att behöva kombinera mitt sovrum med vardagsrummet så vet jag att vår boendesituation, i Botkyrka 2021, numera är en lyx. För samtidigt som jag vaknar upp från min mardröm, så finns det ensamstående mammor som lever den varje dag.
En ny undersökning av Novus visar att var femte kvinna någon gång har känt att hon inte har kunnat lämna sin relation på grund av bostadssituationen. Det är en oerhört hög siffra som dock inte förvånar mig. I min närhet har jag genom åren bevittnat hur kvinnor som lämnar destruktiva relationer, eller bara avslutat en relation som helt enkelt är över, söker med ljus och lykta efter en lägenhet åt sig själv och sina barn. Drömmen om rätten till en bostad eller ett förstahandskontrakt är dock svår att uppnå på dagens bostadsmarknad. Med hyror på cirka 14 000 kr för en trea, och utan att kunna hosta upp några hundra tusen i insats för att köpa ett boende (vilket även kräver en rätt bra och stadigvarande inkomst) är möjligheten till ett eget boende efter en separation mer eller mindre obefintlig. År 2021 är situationen för kvinnor med barn, inte särskilt annorlunda än den som min mormor hade och som dåtidens politiska reformer och bostadspolitik förändrade och satte stopp för.
Just nu finns det en kvinna i min närhet med en vardag som jag endast drömmer mardrömmar om. Hon har tillsammans med sina tre barn tvingats bo hos en barmhärtig anhörig. Det är trångt, det är stressigt och framförallt så lider barnen av att inte kunna ha en plats där de kan ha sina cyklar och leksaker på. Den här familjen, likt många andra familjer, verkar inte anses ha rätten till ett eget hem. Ensamstående mammor, med oturen att födas utan anhöriga med stålar, och som sliter inom vård och omsorg till en rätt kass lön har på dagens bostadsmarknad inte mycket mer att hämta än ockerhyror och andrahandskontrakt, om ens det.
Det är också den här gruppen, som enligt socialförsäkringsrapporten Barnhushållens ekonomi 2018 i störst utsträckning lever i långvarig ekonomisk utsatthet. I rapporten Barnfattigdom i Sverige som Röda Korset gjort, så framkommer det också att den ekonomiska utsattheten är fyra gånger så hög bland barn till ensamstående kvinnor jämfört med barn till sammanboende. Därför kan ett förstahandskontrakt med en vettig hyra vara avgörande för familjens välbefinnande och framtid.
Trots detta har Botkyrkabyggen, som är ett kommunalt ägt bostadsbolag, inget system där barnfamiljer ges förtur i bostadskön. I januari 2020 blev barnkonventionen lag, vilket innebär att barn har rätt till ett tryggt och långvarigt boende. Samma månad beslutade kommunen trots detta att sänka sina mål om hur många bostäder de ska bygga de kommande åren. När kommunala bostadsbolag inte bygger bostäder med vettiga hyror så kastar de indirekt dessa familjer åt rovdjuret som är vår tids bostadsmarknad. Oavsett motivering bakom beslutet så kommer inte sänkta mål att lösa problemen, snarare tvärtom. Sänker vi målen och ambitionerna för bostadsbyggande av hyresrätter med rimliga hyror så kommer vi i slutändan att bygga färre bostäder. Ett kontraproduktivt beslut när det finns ett skriande behov av bostäder i Stockholm med omnejd.
Jag skulle, för enkelhetens skull, kunna skaka av mig mardrömmen och tänka att det inte är mitt problem så länge jag har någonstans att bo med mina barn. Men nu är jag vänsterpartist, så istället för att vara bekväm och sätta på mig skygglappar, så arbetar jag tillsammans med mitt parti för att alla kvinnor ska kunna lämna en relation, ta med sig sina eventuella barn och börja ett nytt liv. Ingen kvinna ska 2021 behöva leva min mardröm för att de lämnar en relation, har barn eller arbetar inom vård- och omsorgssektorn där lönen inte är särskilt stor. Varje dag bär de här kvinnorna vårt samhälle och vår framtid på sina axlar. Då är det samhällets ansvar att se till att bygga bostäder, med rimliga hyror, så att dessa familjer kan sova tryggt och drömma sött.
Idag lördag hade Vänsterpartiet Botkyrka årsmöte. På mötet, som genomfördes digitalt och bland annat gästades av Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar, valdes Therese Karlsson från Tuna som ordförande för partiföreningen.
Therese Karlsson får därmed förtroende för ett andra år som ordförande.
– Trots att pandemin ställer till det så har vi visat att det är möjligt att bedriva en aktiv partiverksamhet även under svåra omständigheter. Jag ser fram emot att få leda Vänsterpartiet Botkyrka under ett ännu ett år, där vi höjer våra ambitioner att möta boende i kommunen ytterligare, säger Therese Karlsson.
Therese Karlsson
På övriga platser i styrelsen valdes:
Yrsa Rasmussen, Alby, omval Pia Carlsson, Fittja, omval Andrea Molin Storbjörk, Vårsta, nyval Göran Steen, Hallunda, nyval Irene Sundelin, Stockholm (men arbetar i Botkyrka och tillhör vår förening), ersättare, nyval
Årsmötet besöktes av Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar som höll ett hälsningsanförande för närvarande medlemmar. Dadgostar bodde tidigare i Tumba och har sin bakgrund i vår partiförening.
Nooshi Dadgostar talade på årsmötet.
– Det är roligt att vara hemma i Vänsterpartiet Botkyrka igen! Det är inte långt kvar till valet och vi ska mobilisera för en valseger 2022, sa Nooshi Dadgostar i sitt anförande bland annat.
Vänsterpartiet har fått Moderaternas och Kristdemokraternas stöd för en extra satsning på äldreomsorgen de kommande åren. Därmed kan ett s.k. utskottsinitiativ tas som innebär att ytterligare pengar utöver det som redan finns i statsbudgeten. Totalt handlar det om 4,35 miljarder redan i år och 3,9 miljarder per år 2022 och 2023.
Foto: Anna Tärnhuvud.
Satsningen innefattar stöd för att minska andelen timanställningar i stöd till ökad läkarkompetens och fler undersköterskor i äldreomsorgen. Dessutom ska yrkeshögskoleplatser för specialistundersköterskor med fokus på äldrevård ökas liksom investeringsstödet för äldreboenden.
Merparten av det extra stödet ska vara prestationsbaserat, dvs. att kommunerna måste visa att de använt pengarna till det de är avsedda för. Det innebär att det inte går att säga exakt hur mycket som kommer att gå till Botkyrkas äldrevård, men uppskattningsvis handlar det om 30–50 miljoner kr per år.
Botkyrka kommunfullmäktige 2020-12-16 Mål och budget 2021, Anförande av Mats Einarsson, Vänsterpartiet
Läs hela Vänsterpartiet Botkyrkas budgetförslag genom att klicka här.
Ordförande, fullmäktiges ledamöter, åhörare!
Vi håller den här debatten under extraordinära omständigheter i mer än ett avseende. Vi möts inte öga mot öga i samma rum. Vi har begränsat debatten till gruppledarna och därmed både övriga ledamöternas rätt att yttra sig och allmänhetens rätt att ta del av partiernas argument och förslag fullt ut.
Mats Einarsson (V)
Men det är också extraordinära omständigheter i det att osäkerheten om de ekonomiska förutsättningarna nästa år till följd av pandemin är större än någonsin.
Olika samhällen har olika förutsättningar att möta kriser. Ett robust samhälle med en stark, generell och demokratiskt styrd välfärd som garanterar ekonomisk trygghet vid sjukdom eller arbetslöshet och med en väl fungerande vård med tillräckliga resurser – kan möta och hantera pandemins konsekvenser.
Men nu demonstreras hur årtionden av privatiseringar, marknadstänkande och nedskärningar av välfärden har underminerat våra möjligheter att klara kriser. Här finns det viktiga politiska slutsatser att dra. Av oss som folkvalda. Och senast om knappt två år av dem som valt oss.
Ordförande,
Vänsterpartiets budgetalternativ slår vakt om välfärden i ett knepigt ekonomiskt och politiskt läge. Utöver majoritetens förslag anvisar vi 52 miljoner netto, i praktiken drygt 75 miljoner mer till verksamheterna. De största förstärkningarna går till skola och förskola – 30 miljoner – socialtjänsten – 18 miljoner – och vård och omsorg – 12,8 miljoner.
För att klara budgeten tvingas vi föreslå en begränsad skattehöjning med 27 öre. Jag säger ”tvingas” eftersom vi är motståndare till höga kommunalskatter. Kommunalskatten är en platt skatt. En skattehöjning slår hårdast mot dem med de minsta marginalerna. Därför vore det bättre att höja skatterna på höga inkomster, stora förmögenheter och bolagsvinster och sedan förstärka statsbidragen till kommunerna. Men nu är det inte så och nedskärningar i den gemensamma välfärden slår också hårdast mot dem som har de minsta marginalerna.
Majoritetens budget bygger på ett fortsatt så kallat effektiviseringsbeting på två procent. Det gjorde även budgetarna under förra mandatperioden då Vänsterpartiet tillhörde kommunledningen. Det fungerade de första åren. Det var verkligen riktiga effektiviseringar vi fick fram. Men med tiden blev det allt svårare att undvika rena nedskärningar och i dag är effektiviseringspotentialen i stort sett uttömd, i alla fall på kort sikt.
Det innebär att nämnderna tvingas till nedskärningar som går ut över angelägen verksamhet och som inte sällan leder till ökade kostnader i framtiden.
Låt mig ta ett exempel. Socialnämndens verksamhet är, som majoriteten själv påpekar, till största delen lagstyrd. Det innebär i praktiken att alla kostnadsminskningar måste göras inom den frivilliga sektorn. Det vill säga det förebyggande arbetet. Socialnämnden ska effektivisera för 10 miljoner kronor. Om bara en enda person ytterligare, en enda, fastnar i drogmissbruk, så är den besparingen uppäten på 6-7 år. Omvänt så minskar samhället kostnader med mellan en och två miljoner om året för var och en som lämnar missbruket eller aldrig hamnar där.
Man ska inte vara dumsnål vid besparingar, brukar det heta. Men den här budgeten tvingar nämnderna att vara dumsnåla. Det är oklokt. För att inte säga riktigt korkat.
Hemtjänsten tillförs 30 miljoner och det är bra. Mindre bra är att en okänd del av de pengarna går till några privata vårdbolags vinster och aktieutdelningar, men vi motsätter oss givetvis inte att hemtjänsten tillförs resurser. Om det garanterar kvaliteten i de privata bolagens hemtjänst återstår att se. Vi var emot privatiseringen. Vi har inte ändrat oss, men inser att den knappast kan avbrytas fem i tolv. Däremot vill vi att Vård- och omsorgsnämnden uppdras att planera för en avveckling av anlitandet av privata utförare i hemtjänsten.
Majoriteten vill att Botkyrka ska bli Sveriges bästa skolkommun och skryter med att man tillför skolan 25 miljoner. Men det är för det första inte särskilt mycket, det är mindre än en procent av nämndens budget. För det andra skall det ställas mot ett, i och för sig reducerat, effektiviseringsbeting på lika mycket. Höga målsättningar är bra. Men de kan inte användas för att avlöna lärare och andra som behövs i skolorna.
Vänsterpartiet tillför därför ytterligare 30 miljoner.
Ordförande,
Vänsterpartiet har föreslagit att Botkyrka ska ansluta sig till den växande skaran av kommuner, regioner, länder och organisationer som utlyst klimatnödläge. Det vore naturligtvis symbolpolitik, men viktig symbolpolitik. Vi gör för lite och vi gör det för långsamt. Och det skulle ålägga oss själva som kommun att mycket bättre än i dag analysera samhällsutvecklingens klimatkonsekvenser, även till priset av att ändra tidigare fattade beslut.
Det finns mycket i Vänsterpartiets budgetyrkande som jag inte hinner ta upp, men jag vill avsluta med att nämna två saker, som inte kostar så mycket, men som är viktiga för dem det berör.
Det första är den särskilda lönesatsningen för vissa grupper. Majoriteten anslår 6 miljoner kronor. Vänsterpartiet föreslår 8 miljoner och att hälften reserveras för en låglönesatsning. Vi har många i kommunen som sliter hårt och lojalt för alldeles för låga löner. Det måste vi som arbetsgivare ändra på.
Det andra jag vill nämna är fältbussen. Varje år får alla femteklassare och många andra följa med fältbussen ut i naturen tillsammans med kvalificerade naturpedagoger och i princip alla är mycket nöjda. Majoriteten säger att man vill att det ska fortsätta så. Men samtidigt ska bemanningen skäras ner. Verksamheten kommer inte att fungera som tidigare om den nu kommer att fungera alls. Vänsterpartiet tillför medel som räddar fältbussen.
Ordförande,
jag yrkar bifall till Vänsterpartiets budgetalternativ.
