Förra veckan anordnade Ung Vänster tillsammans med en rad andra organisationer manifestationer runt om i Sverige i protest mot regeringens och de borgerliga partiernas uppgörelse om tillfälliga uppehållstillstånd. I Stockholm höll Nooshi Dadgostar, Botkyrkabo och riksdagsledamot för Vänsterpartiet, ett tal som du kan läsa här:
”Varje människa på denna jord som vi delar har rätt till en fristad undan krig och förföljelse. Det är för denna stund asylrätten är skapad. Vi vet det därför att det hade kunnat vara du eller jag som med livet som insats tvingats fatta mycket svåra beslut om att lämna det land vi älskar och växt upp i. Alla vet att inga symbolpolitiska handlingar i världen kommer förhindra detta.
Flyktingskapet är en del av Europas historia. I en tid då Europa borde göra allt för att stoppa döden på Medelhavet görs nu allt för att hindra människor att ta sig till säkerhet. Framtiden byggs inte med murar och taggtråd, det har vi lärt av generationer innan oss. Vi vägrar se fler treåringar sköljas upp på Europas stränder. Kriget är på riktigt och det handlar om människoliv – se till att slopa transportörsansvaret, låt människor få återförenas med sina älskade familjer och bygg lagliga vägar ut ur krigets helvete. Historien kommer visa oss rätt.
Men istället för att grunda för ett samhällsprojekt för Sverige där varje människa kan delta på lika villkor, vill dom göra oss till fiender inför varandra. Jag är med i den arbetarrörelse som byggde landet utifrån jämlikhet och rättvisa. Men så fick vi en uppgörelse om något helt annat. Dom vill sänka våra löner, försämra våra arbetsvillkor, gynna sina egna och sen kunna skylla på människor som flyr undan våld och förföljelse. Jag betackar mig för dessa moderater!
Temporära uppehållstillstånd innebär att man kommer vara helt beroende av sin arbetsgivare för sitt uppehälle. Det är chefen som kommer att få bestämma om du får vara kvar i landet eller inte. Hela ditt liv ligger i hans händer. Du kommer i desperation tvingas konkurrera med andra genom att sänka din lön eller försämra dina arbetsvillkor. Förstår ni vad det kommer att göra med vår arbetsmarknad? Förstår ni vilka löner och villkor de vill tvinga oss till? Hur många kommer behöva springa sönder sina kroppar för småslantar, hur många kommer behöva stå med mössan i hand för sin överlevnad? Och vad händer då när vi inte längre kan hålla samman och ställa gemensamma krav på våra arbetsplatser? När fusk, utnyttjande och sjunkande lönenivåer blir vardag och kollektivavtal en lyx.
Och vänner!
Tala om för mig vem som är vinnare på denna politik! Ja inte är det vi som går till jobbet varje dag, inte är det flyktingar som bara vill fortsätta sina liv där det en gång slutade, inte är det vi som vill leva i ett starkt modernt välfärdsland. Det är samma gamla moderatpolitik som vanligt. De rika, arbetsgivarna, ska få mer och alla vi andra mindre. Varför skulle vi gå med på detta?
I vårt Sverige ska man inte kunna se på människors hudfärg hur säkert de sitter i landet eller vilka arbetsvillkor de ska vara beredda att gå med på. På svensk arbetsmarknad ställer vi aldrig människa mot människa.
Och nu ska de så kallade RUT-bidragen öka. Problemen ska alltså lösas genom att skicka ännu mer resurser till dom som har det bäst ställt!
Vänner! Varför skulle vi gå med på detta?
Ingen talar om för mig att de människor som bara har det gemensamt att de tvingats avbryta sina liv på grund av fallande bomber måste ledas in i arbeten som innebär trädgårdsarbete på andras privata tomter eller skura toaletter i fina hem. Ingen talar om för mig att det är nu vi ska använda våra gemensamma resurser för att finansiera elitens livsstil. Inbilla inte mig att det skulle stärka sammanhållningen i vårt land. Att en skattefinansierad låglönemarknad ämnad åt människor med mörkare hy skulle vara det anständiga.
Och nu ska YA-jobben dessutom undantas från kollektivavtal. Det innebär i praktiken att vi gemensamt ska subventionera lönedumpning.
Vänner!
Använd istället våra resurser till att stärka det vi äger gemensamt. Använd dom till att anställa personal på våra sjukhus, undersköterskor, sjuksköterskor och lokalvårdare. Och vi kräver goda anställningsvillkor. Använd våra resurser till att bygga ett samhälle som rymmer flera. Se till att investera för framtiden, skapa ett nytt nationellt program för bostäder med god kvalitet. För det behöver vi tiotusentals byggnadsarbetare, VVS-montörer och verkstadsarbetare. Låt nyanlända snabbt få komma in i praktik och utbildning under asyltiden. Deras språkkunskaper kommer vara till stor nytta när barnen ska in i skolsystemet. När vi blir fler behöver fler saker uträttas, efterfrågan på arbetskraft växer. Det är nu vi har möjligheten att kraftsamla för det moderna Sverige. Med blicken mot framtiden investerar vi i vårt land, utvecklar, moderniserar, istället för att riva ner och ställa människor mot varandra.
Vänner
Vi byggde detta land tillsammans. Generationer av flyktingar, butiksanställda, bussförare byggde detta land. Människor av kött och blod bygger det varje dag. Vi ställer upp på varandra. Ingen ska för sitt leverne tvingas acceptera lägre löner eller sämre villkor är någon annan.
Låt inga blåbruna krafter lura oss att det är fler människor i vårt land som är hotet. Det är dem som är hotet! De som vill slita sönder vår sammanhållning, som vill att alla resurser ska landa i händerna på deras egna, som förvägrar oss anständigheten i ett tryggt hem undan förföljelse.
Människor har ingått denna uppgörelse. Människor kan också riva den och gå i en annan riktning. Låt oss göra det.
Nooshi Dadgostar,
riksdagsledamot (V)”
k över huvudet och ett mål mat, då ställer Botkyrkabor spontant upp och ordnar transitboende. När Migrationsverket vände sig till Botkyrka för att få till stånd ett evakueringsboende för asylsökande, då svarade vi omedelbart ja och vi ordnade på en vecka sängplatser och personal. På det informationsmöte om evakueringsboendet som vi höll i Tullinge var det flera som tog till orda och sa ungefär: ”Jag är stolt över att Botkyrka ställer upp, hur kan vi Tullingebor hjälpa till?”. De som hoppats att Botkyrkaborna skulle reagera med rädsla och fientlighet måste ha blivit grymt besvikna. I Botkyrka och i hela landet har människor sagt att, ”javisst, vi får anstränga oss, men det är klart vi ställer upp, vi klarar det här”.
