En arbetsseger utan firande
FREDRIK ANDERSSON. I dag, med några dagars distans till valnatten, upplever nog många partimedlemmar fortfarande att det är svårt att glädjas åt den valframgång Vänsterpartiet redovisade i söndags. Dels var framgången mycket liten på riksnivå, och dels har SD:s höga siffror lagt sig som en våt filt över eftervalsstämningen. Alla som kämpat för en ny regering med möjlighet att driva igenom efterlängtade förändringar, ser hur Vänsterpartiet nu endast med stor svårighet kommer att kunna få genomslag för sin politik utifrån en oppositionsroll. Det var knappast vad vi drömde om.
Men det finns några ljuspunkter som inte bör underskattas. Alla som har varit aktiva under några års tid märker hur vi är påtagligt fler som organiserar oss nu än vad vi varit tidigare. Vänsterpartiet som organisation har inte varit såhär stark på mycket mycket länge. Och det finns ingenting som tyder på att den utvecklingen kommer att avstanna. Bara på de tre första dagarna efter valet fick partiet 1 300 nya medlemmar och vi närmar oss nu 20 000. Det är häpnadsväckande bra. Det är en tillväxt som kommer att märkas framöver, ingen tvekan om saken.









