Kommunstyrelsen behandlade den 2 mars ett yttrande över utredningen om försörjningskrav vid anhöriginvandring. I yttrandet avvisar kommunen utredningens förslag, bland annat därför att det strider mot Barnkonventionens intentioner.

(Förslag till KS 2 mars)

Remiss – Försörjningskrav vid anhöriginvandring (SOU 2008:114)

Sammanfattning

Kommunen anser att förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring inte bör genomföras. Arbetslöshet och bostadsbrist bland nyanlända invandrare är inte ett resultat av bristande "drivkrafter" i form av försörjningskrav. Särskilt allvarligt är att utredningens förslag strider mot Barnkonventionens intentioner. Kommunen ser i dagsläget ingen anledning till att ändra de regler som gäller vid anhöriginvandring, eller att införa försörjningskrav som förutsättning för återförening. Oavsett regelverk i detta avseende bör finansieringsprincipen tillämpas för anhöriginvandringen.

Synpunkter

Kommunen anser att personer med uppehållstillstånd i Sverige ska ha möjlighet att leva tillsammans med sin make eller maka och sina minderåriga barn. Rätten till familjeåterförening är grundläggande och ofta en förutsättning för en framgångsrik integration i det svenska samhället.

Att flyktingar och ett par andra grupper som fått uppehållstillstånd av skyddsskäl föreslås undantas från försörjningskravet är givetvis bra, men de skäl som gör detta undantag nödvändigt borde också anses vara giltiga för övriga grupper.

Vi noterar att utredningen inte har tagit hänsyn till det faktum att en stor och växande del av arbetskraften har egen försörjning men inte tillsvidareanställning. Alla dessa riskerar om utredningens förslag genomförs, att underkännas som egenförsörjare.

Det huvudsakliga syftet med förslaget sägs vara att främja integration, skapa drivkrafter för arbete och egenförsörjning – att  skapa incitament för nyanlända att bosätta sig i kommuner där möjligheterna at erhålla arbete och egen bostad är goda.

Vi menar att det finns en inneboende drivkraft för människor att hitta arbete och egen bostad. Arbetslöshet och bostadsbrist bland nyanlända invandrare är inte ett resultat av bristande "drivkrafter" i form av försörjningskrav. Vi vill framhålla människor från andra länder och kulturer som en resurs i samhället. Denna resurs har hittills inte tagits tillvara på ett sätt som bidrar till ekonomisk tillväxt i Sverige och i Stockholmsregionen. Ansvaret för detta misslyckande kan inte läggas på dem som inte ges plats på den svenska arbetsmarknaden.

Särskilt allvarliga är de delar av utredningens förslag som rör barns situation. Det finns en risk om förslaget vinner gehör att barn till föräldrar som av olika anledningar har svårigheter att komma ut på arbetsmarknaden, kommer att hållas åtskilda från sina föräldrar under lång tid, ibland flera år, vilket står i strid med Barnkonventionen (artiklarna 9 och 10).

Slutligen kan noteras att utredningen har utelämnat de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna. En övervägande del av anhöriginvandringen är idag till stor del ofinansierad av staten. Utredningsförslaget innebär ingen förändring för kommunerna i detta avseende, oavsett om försörjningskrav införs eller ej. Vi anser att finansieringsprincipen bör tillämpas.

I en insändare i Mitti 10 februari skriver moderaternas Jimmy Baker (JB) och Annika Hiltonen (AH) att kommunen straffskattar Botkyrkabyggens hyresgäster med 30 miljoner kronor. Hur de kommer fram till denna siffra överstiger vårt förstånd.

I själva verket får kommunen ut 12 miljoner kronor från Botkyrkabyggen (som för övrigt Moderaterna aldrig har motsatt sig i budgetsammanhang). Det är bara 1,7 procent av Botkyrkabyggens totala omsättning. Detta är en väldigt liten andel i jämförelse med vad privata bostadsföretag i Stockholmsregionen tar ut. Om kommunen skulle sälja ut stora delar av Botkyrkabyggen, som Moderaterna så gärna vill, så skulle hyresgästerna garanterat få betala mer i vinstutdelningar till den nya ägaren. Och dessa pengar skulle inte som idag gå till vården och skolan utan rakt ner i den nya ägarens fickor.

JB och AH ger också bilden av att vi inte lägger pengar på Botkyrkabyggens fastigheter. I själva verket satsar Botkyrkabyggen ca 200 miljoner kronor årligen på underhåll. Och behoven av underhåll och upprustning kommer att vara stora framöver. Därför tänker vi fortsätta att satsa. Botkyrkabyggen ska spela en aktiv och offensiv roll för hyresgästernas bästa.

Katarina Berggren – Gruppledare (s) Botkyrka

Mats Einarsson – Gruppledare (v) Botkyrka

Niklas Gladh – Gruppledare (mp) Botkyrka

PRO samorganisation i Botkyrka har tillskrivit de lokala partierna om deras inställning till särbeskattningen av pensionärerna. Den skattesänkning som kommit arbetande till del, det s.k. jobbskatteavdraget, har inte gällt pensionärerna. Här publicerar vi Vänsterpartiets svar.

Till

PRO samorganisation i Botkyrka

Tack för ert brev om en mycket angelägen fråga – pensionärernas ekonomiska villkor. Ni frågar vad vi som lokalt parti har för inställning till den nuvarande politiken vad gäller pensionerna.

 Som ni konstaterar är pensioner uppskjuten lön och Vänsterpartiet är överens med er om att pensionerna ska behandlas på samma sätt som lön i skattehänseende. Vi förordar ett höjt grundavdrag som också omfattar pensionärer.

 Dessutom är vi kritiska till pensionssystemet som sådant. Vi stod inte bakom uppgörelsen mellan de borgerliga partierna och socialdemokraterna om det nya pensionssystemet. Det brister vi påtalade när det sjösattes blir nu uppenbara nära ekonomin bromsar in.

 Pensioner och skatter är ju frågor för den nationella politiska nivån, men vi i Botkyrka stöder vårt partis linje fullt ut när det gäller dessa frågor. Jag förutsätter att de kommer att ha en viktig plats även i vår valrörelse här i Botkyrka.

 En förutsättning för att få en ändring till stånd är givetvis att vi i valet 2010 kan säkra en ny riksdagsmajoritet och därmed en rödgrön regering baserad på Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Men det sker inte av sig själv. För att kunna utforma ett slagkraftigt, samlat politiskt alternativ som innebär ett brott med den borgerliga politiken, måste våra tre partier få hjälp av landets folkrörelser – inte minst pensionärsrörelsen. Och inte ett passivt stöd, utan ett stöd där ni tydligt talar om vad ni förväntar er av en rödgrön regering och där ni aktivt deltar i diskussionen om hur den nya politiken ska se ut! (Och det gäller för övrigt även på lokal nivå).

 Om ni vill fortsätta diskussionerna om dessa och andra angelägna frågor så är det bara att ni hör av er. Vi skulle sätta stort värde på en sådan dialog.

 Med vänlig hälsning,

 Mats EinarssonGruppledare för Vänsterpartiet i Botkyrka

 (Två pressmeddelanden om pensionsfrågorna bifogas.)

(V)i kräver rättvisa för pensionärerna!

2008-09-19

PRO genomför idag manifestation för rättvisa skatter, bakgrunden är den orättvisa inkomstbeskattningen. 

– Vänsterpartiet instämmer i kravet om lika skatt för lika inkomst. Det är orimligt att som idag beskatta inkomster olika. Precis som PRO säger är pension uppskjuten lön och den högre beskattningen är orättvis. Vänsterpartiet är kritiskt till det s k jobskatteavdraget och menar att ett höjt grundavdrag också skulle omfatta pensionärer, säger Marie Engström (v), riksdagsledamot och skattepolitisk talesperson.

Vänsterpartiet är också kritiska till regeringens samlade skattepolitik som inneburit stora skattelättnader för höginkomsttagare. Trots allt tal från statsministern om att man riktar sig till låginkomsttagare innebär skattepolitiken i praktiken något helt annat.

.

Dags för folkstorm: Sänk pensionssystemet, inte pensionerna!

2008-12-19

Göran Persson förutspådde för ett antal år att det nya pensionssystemet skulle orsaka en folkstorm när svenskarna insett effekterna. Det står nu allt tydligare hur rätt han hade.

Konjunkturinstitutets beräknar i sin senaste rapport att bromsen i systemet kommer att slå till och att pensionerna kommer att sänkas.

– Nu syns bristerna i pensionssystemet tydligt, säger vänsterpartiets Kalle Larsson. Vi vill avskaffa "bromsen" och istället utkräva politiskt ansvar för att systemet ska hålla. Det naturliga att göra när skulderna överstiger tillgångarna är förstås att höja avgiften för ta in mer pengar till systemet.

– Detta kommer att öka klyftorna mellan pensionärer och förvärvsarbetande – just vad systemet en gång i tiden fanns till för att utjämna. Istället för att värna ett trasigt och dåligt pensionssystem är det dags att inse att det i grunden måste förändras. Det är hög tid att börja protestera mot dessa orättvisor. Det enda rätta är att sänka pensionssystemet – inte att sänka pensionerna, säger Kalle Larsson.

Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet i Botkyrka har bjudit in den centrala arbetsgrupp som de tre oppositionspartierna tillsatt för att utforma en ny, gemensam storstadspolitik.

I Inbjudan skriver Katarina Berggren, Mats Einarsson och Niklas Gladh, gruppledare för respektive parti i Botkyrka, att ett fördjupat samarbete på central nivå är nödvändigt för att kunna byta såväl regering som politik efter valet 2010.

De framhåller att Botkyrka har många och långa erfarenheter av storstadssatsningar, integrationsarbete och demokratiutveckling och hoppas att arbetsgruppen kan komma till Botkyrka för att diskutera dessa frågor.

I den centrala arbetsgruppen sitter Mikael Damberg (s), Anna Johansson (s), Anneli Philipsson (v), Kalle Larsson (v), Yvonne Ruwaida (mp) och Kia Andreasson (mp).

Som marxist är man ju föga förvånad över att de nyliberala doktrinerna inte visade sig garantera evigt växande välstånd. Finanskris och lågkonjunktur har skapat vissa marknadsföringsproblem för högerns avregleringsevangelium och det kan man ju glädja sig åt, men i övrigt innebär den kapitalistiska krisen stora problem, inte minst för kommunerna.

Vi visste redan att 2010 och 2011 skulle bli ekonomiskt kärvare år, men nu har prognoserna över skatteintäkterna justerats ner ytterligare. Dessutom vet vi att arbetslösheten skapar kommunala utgifter i form av bl.a. socialbidrag, i synnerhet efter försämringarna av både a-kassa och sjukförsäkring.

Det kommer att bli svårt att fullfölja de satsningar som vi har inlett och om inte högerregeringen tar sitt förnuft till fånga och åtminstone justerar upp statsbidragen så att de täcker prisökningarna kan konsekvenserna bli kännbara.

Allt fler ekonomer, även de med en utpräglat nyliberal inriktning, pekar nu på kommunerna som ett verktyg för att häva krisen. Det är i kommunerna som det mesta av den offentliga servicen och välfärden finns och som en stor del av infrastrukturinvesteringarna görs. En ekonomisk stimulans till kommunsektorn skulle ge omedelbara effekter, inte bara genom att kommunanställda får behålla jobbet, utan också genom indirekt effekter på övrig ekonomi. Kommunerna är den privata sektorns största kunder.

Statsbidrag till investeringar i fastighetsupprustning, energisparande, kollektivtrafik och bostadsbyggande vore också en förnuftig politik. Behoven av investeringar är stora, de stimulerar ekonomin och dessutom får man mycket för pengarna när lågkonjunkturen pressar priserna.

Vilket förnuft som krisen eventuellt kan tvinga fram i Rosenbad återstår att se. Jag tror inte att vi bör ha allt för högt ställda förväntningar.

Trots allt står Botkyrka förhållandevis starkt. Vi har inte undergrävt ekonomin med skattesänkningar. Investeringsnivåerna är höga och fortsätter att vara det under de kommande åren. Vi har inte slagit sönder den kommunala förvaltningen med avknoppningar och privatiseringsexperiment. Och vi har under ett antal år haft en budget i balans och mer än så. Det gör att vi förhoppningsvis slipper nödbromsa, utan kan värna verksamheterna även de kommande åren.

 ***

Nu när det rödgröna samarbetet på central nivå kommit igång igen – vilket känns väldigt bra – kan vi också lägga den politiska grunden för nästa mandatperiod. En av de arbetsgrupper som tillsatts av s, v och mp skall arbeta med storstadspolitiken. Här har Botkyrka oceaner av erfarenheter, goda såväl som dåliga, av tidigare års politik att bidra med och såväl den kommunala gruppen som partiföreningen i dess helhet har här ett unikt tillfälle att vara med och forma regeringspolitiken på ett strategiskt viktigt område efter valet 2010.

MATS EINARSSON,

GRUPPLEDARE (V)

Botkyrka är det rödgröna alternativet i Stockholmsregionen. Det märks i Botkyrkas budget för 2009. Vi satsar på våra barn och ungdomar. Vi tror att Botkyrka är platsen där drömmar kan förverkligas och människor utvecklas. Vi vill förbättra allas livsvillkor och vårt mål är att Botkyrka ska bli den bästa platsen att bo, leva och verka i.

Några av våra satsningar är:

• Storsatsning på våra skolor och förskolor. Vi förbättrar underhållet, rustar upp och bygger nytt. Nya Malmsjö skola är den största skolsatsningen i Botkyrkas historia. Dessutom får barn- och ungdomsnämnden ytterligare 15 miljoner kr för att svara mot volymökningar och till förbättrad undervisning. Vi gör en unik satsning på flerspråkig undervisning.
• Arbetet att förverkliga familjeparken i Hågelby fortsätter.
• Vi utvecklar Subtopiaområdet med satsningar på nycirkus, scenkonst och film.
• Musikhuset i Kärsby renoveras.
• De nya och moderna lokalerna för Kulturskolan ska stå klara till sommaren bredvid nyupprustade Tumbascenen.
• Botkyrka får sin femte konstgräsplan. Nu är det Fittjas tur.
• Brantbrinks idrottsplats rustas upp.
• Områden vid Lida och Vinterskogen blir naturreservat.
• Så många ungdomar som möjligt ska erbjudas sommarjobb.
• Vi knyter ihop Botkyrka med ytterligare cykelvägar mellan Tullinge och Alby samt mellan Vårsta och Smällan.

Det är skillnad på rödgrön välfärdspolitik och högerns politik som leder till ökade orättvisor och försämrad välfärd.

Katarina Berggren – gruppledare (s) Botkyrka

Mats Einarsson – gruppledare (v) Botkyrka

Niklas Gladh – gruppledare (mp) Botkyrka

Pressmeddelande 2008-11-26

Botkyrka är det rödgröna alternativet i Stockholmsregionen. I budgetförslaget för 2009 satsar vi på våra barn och ungdomar. Botkyrka är platsen där drömmar förverkligas och människor utvecklas. Vi vill förbättra allas livsvillkor och vårt mål är att Botkyrka ska bli den bästa platsen att bo, leva och verka i.

Några av våra satsningar för en bättre framtid är:

• Storsatsning på våra skolor och förskolor. Vi förbättrar underhållet, rustar upp och bygger nytt. Nya Malmsjö skola är den största skolsatsningen i Botkyrkas historia. Dessutom får barn- och ungdomsnämnden ytterligare 15 miljoner kr för att svara mot volymökningar och till förbättrad undervisning. Vi gör en unik satsning på flerspråkig undervisning.
• Arbetet att förverkliga familjeparken i Hågelby fortsätter.
• Vi utvecklar Subtopiaområdet med satsningar på nycirkus, scenkonst och film.
• Musikhuset i Kärsby renoveras.
• De nya och moderna lokalerna för Kulturskolan ska stå klara till sommaren bredvid nyupprustade Tumbascenen.
• Botkyrka får sin femte konstgräsplan. Nu är det Fittjas tur.
• Brantbrinks idrottsplats rustas upp.
• Områden vid Lida och Vinterskogen blir naturreservat.
• Så många ungdomar som möjligt ska erbjudas sommarjobb.
• Botkyrkas offensiva klimatstrategi tar form.

Se även det gemensamma yttrandet av Socialdemokraterna i Botkyrka, Vänsterpartiet i Botkyrka och Miljöpartiet de gröna i Botkyrka.

För mer information kontakta

 Katarina Berggren         Mats Einarsson           Niklas Gladh

Gruppledare (s)                Gruppledare (v)          Gruppledare (mp)

08-530 616 83                 08-530 615 26             08-530 615 41

Vänsterpartister, socialdemokrater och miljöpartister ute i kommunerna borde kunna enas i ett samfällt krav på oppositionen i riksdagen att formulera en gemensam offensiv politik som räddar jobben, utvecklar välfärden och minskar klyftorna, färdig att sättas i sjön efter en valseger 2010. Det vi hittills sett av gemensamt agerande i det avseendet är helt otillräckligt.
det skriver Mats Einarsson, gruppledare (v) i en krönika som publiceras i Vänsterpartiet Botkyrkas medlemsblad Röde Botvid.

Finanskris och en lågkonjunktur som ser ut att bli minst lika djup som 90-talskrisen gör att det ser mörkt ut för kommunerna de närmaste åren. Framtidsutsikterna blir inte bättre av att regeringen och den borgerliga majoriteten har frusit statsbidragen till kommunerna, dvs. de räknas inte upp i takt med pris- och löneökningarna på det sätt som var tänkt när systemet infördes.

För kommunsektorn som helhet innebär det 2,9 miljarder kr mindre i kassan 2009 jämfört med en normal uppräkning på 4,5%. För 2010 är bristen 5, 9 miljarder kr. Det motsvarar ca 7000 heltidsjobb 2009 och 14 000 jobb 2010. Den här åtstramningen genomförs samtidigt som minskad tillväxt och ökad arbetslöshet slår hårt mot kommunernas skatteintäkter och samtidigt medför ökade kostnader för försörjningsstöd och andra sociala insatser.

Regeringen anser sig alltså inte ha råd att satsa några miljoner på välfärden i kommunerna, inte ens i dessa tider. Däremot har man råd att sänka skatterna med sammanlagt 100 miljarder kr!

Enda skälet till att det inte blir minus i kommunernas kassor redan nästa år är att arbetsgivaravgifterna sänks med 1 procentenhet, vilket minskar även kommunernas lönekostnader något. (Men då ska man komma ihåg att arbetsgivaravgifter egentligen är avstått löneutrymme och att de anställda därmed borde ha rätt att få ut den procentenheten i lön istället.)

2009 förlorar Botkyrka ungefär 18 miljoner kr (motsvarande ett 40-tal jobb) genom frysningen av statsbidragen. 2010 är det drygt 37 miljoner som ska täckas upp. För 2009 kompenseras detta någorlunda genom sänkta arbetsgivaravgifter m.m. Det gör att vi i den ettårsplan som s-v-mp-majoriteten kommit överens om och som fullmäktige fastställer den 27 november i princip kan klara de förstärkningar som vi lagt in i flerårsplanen. Vi klarar dessutom i stort sett den ökning av antalet barn som beräknas. Däremot blir det inte möjligt att göra några extra satsningar, t.ex. på ökad lärarartäthet eller rätt till heltid i förskolan för 4-åringar, trots att detta står högt på majoritetens dagordning. Hur det blir 2010 är högst osäkert, dvs. vi vet att det blir kärvt, men inte hur kärvt.

Den avreglerade kapitalismen, som under lång tid uppträtt artistnamnet "fri marknadsekonomi", har gjort fiasko. Som alltid är det staten och därmed skattebetalarna, som får röja upp i eländet genom garantier, mångmiljardlån och tvångsförvaltning (just nu sitter bankdirektörerna och klurar på hur de ska rädda sina bonusar och pensioner). Finanskrisen skyndar på och fördjupar den lågkonjunktur som redan var på väg. Arbetslösheten stiger. Regeringens tidigare pladder om "arbetslinjen" och "jobbpolitik" framstår som alltmer pinsamt.

Vad är en ansvarsfull ekonomisk politik i dag? Ja, inte är det att ängsligt huka sig under godtyckliga utgiftstak och överskottsmål, något som det snart bara är Mona Sahlin och Peter Eriksson som förfäktar. Nu krävs en kraftfull politik som bromsar lågkonjunkturen och stimulerar ekonomin. Men det måste göras effektivt och träffsäkert. Det innebär att vi inte, som regeringen vill, ska gödsla med generella skattesänkningar som ger mest till högavlönade eller genomföra arbetsgivaravgiftssänkningar som undergräver socialförsäkringarna. Istället behövs en kraftfull stimulans av kommuner och landsting genom bl.a. höjda statsbidrag, riktades satsningar på fler jobb i välfärden, satsningar på utbildning och arbetsmarknadsåtgärder (inte minst komvux) och stöd till och tidigareläggning av offentliga investeringar i bostäder och kollektivtrafik.

I riksdagen är det i dag, tyvärr, bara Vänsterpartiet som kommer i närheten av en ansvarsfull ekonomisk politik och en krispolitik värd namnet. Vänsterpartiet föreslår ca 14 miljarder mer till kommunerna 2009, 21 miljarder 2010 och 33 miljarder 2011 jämfört med regeringen. (Och ja, allt är fullt ut finansierat!) Socialdemokraterna och Miljöpartiet står precis som regeringen för frysta statsbidrag. S föreslår andra förstärkningar på knappt 5 miljarder 2009. Snålast är Mp som anvisar drygt 2 miljarder.

"Krismedvetande" är en vansklig sak. Det kan användas för att tvinga fram nyliberala systemskiften. Men också, som Göran Greider nyss påpekade i en artikel i Aftonbladet, bana väg för en offensiv vänsterpolitik. Det är möjligt att krisen kommer att tvinga fram en mer expansiv regeringspolitik, men vi ska inte ha för högt ställda förhoppningar. Däremot borde vänsterpartister, socialdemokrater och miljöpartister ute i kommunerna kunna enas i ett samfällt krav på oppositionen i riksdagen att formulera en gemensam offensiv politik som räddar jobben, utvecklar välfärden och minskar klyftorna, färdig att sättas i sjön efter en valseger 2010. Det vi hittills sett av gemensamt agerande i det avseendet är helt otillräckligt, men insikten om vilka krav krisen ställer på politiken kan förhoppningsvis innebära en förändring.

Mats Einarsson

När vi gick med i EU försäkrade ja-sidan att den svenska arbetsmarknadsmodellen inte skulle hotas. Nu vet vi att det var fel. EG-domstolens dom i Lavalmålet innebär en allvarlig inskränkning i svenska löntagares rätt att ta strid för sina kollektivavtal.

Regeringen utredning av anpassning av den svenska arbetsrätten till EU-lagstiftningen så att den inte hotas av framtida EU-domar presenteras först den 15 december, alltså nästan en månad efter det att riksdagen ska rösta om EU:s nya "grundlag", Lissabonfördraget. Riksdagens ledamöter kommer inte ens att veta vilka förändringar av den svenska arbetsrätten utredaren föreslår när omröstningen sker, än mindre om den svenska arbetsrätten är säkrad.

LO-kongressen beslutade att utredningen måste vara färdig i god tid innan fördraget kan godkännas. Om riksdagen redan röstat ja till fördraget riskerar vi att stå helt utan alternativ om utredningens förslag visar sig vara otillräckliga. Sveriges bästa möjlighet att sätta press på EU att respektera vår kollektivavtalsmodell är att villkora godkännandet av fördraget.

Att den borgerliga regeringen har bråttom att godkänna Lissabonfördraget kan vi förstå. Vi gör oss inga illusioner om Reinfeldts och Littorins engagemang för fackliga rättigheter. Däremot har vi betydligt svårare att förstå varför den socialdemokratiska riksdagsgruppen accepterar den borgerliga brådskan, när man faktiskt har möjlighet att skjuta på omröstningen.

Vi anser att frågan om den svenska kollektivavtalsmodellen är så grundläggande att det inte kan finnas några skäl att hasta igenom Lissabonfördraget. Särskilt inte nu, då tidtabellen för fördraget redan fördröjts av Irlands nej i folkomröstningen.

Vi anser därför att det vore klokt av riksdagen att inte rösta för Lissabonfördraget innan frågan om kollektivavtalsmodellen och strejkrätten är utredd och en acceptabel lösning presenterats!

Mats Einarsson (v)

Jean-Pierre Zune (s)

Torsdagen den 27 november lägger Vänsterpartiet en motion kallad Rum för demokrati. I motionen konstateras att bra möteslokaler är en grundläggande demokratisk infrastruktur och vi föreslår att kommunen tar fram en plan för Botkyrkas lokaler för föreningsliv och demokrati – Rum för demokrati. Klicka på den här ingressen så kan du läsa hela motionen!

Rum för demokrati

Vad är demokrati gjort av?

Demokratin diskuteras oftast i tämligen abstrakta termer – folkvilja, representativitet, ansvarsutkrävande, legitimitet osv. Det är inget fel i det; demokrati är en komplex företeelse som måste förstås i ett lika komplext socialt och ekonomiskt sammanhang. Det kräver abstraktioner. Men det är lätt att glömma att den reellt existerande demokratin är mycket konkret.

I grund och botten utgörs demokratins fysiska form av kvinnor och män som pratar med varandra, i regel inomhus. Det är om de rum där demokratin försiggår som denna motion handlar.

Demokratins grund: mötet

"Det demokratiska samtalet" förs i många former och på olikartade platser. Det är inte begränsat till meningsutbyte i beslutande församlingar som kommunfullmäktige och riksdag; det utgörs av alla de tillfällen där människor utbyter tankar och argument i gemensamma frågor, många av dem sådana som av de samtalande själva inte uppfattas som politiska. Det löpande meningsutbyte och den kollektiva samverkan som bygger upp det sociala kapital som i sin tur är en förutsättning för demokratin pågår överallt – i handarbetscirkeln, pensionärsklubben och kulturföreningen, likaväl som i aktionsgruppen, fackföreningen och det politiska partiet. Det är bl.a. detta som den sjätte utmaningen i kommunens dokument Ett hållbart Botkyrka syftar på: "Botkyrkaborna har förtroende för varandra och för demokratin".

Nya digitala media har på många sätt förändrat våra möjligheter till kommunikation. E-post har ökat hastigheten i informationsutbytet. Internet har gett snabb tillgång till enorma mängder fakta. Videokonferenser möjliggör diskussioner mellan människor på vitt skilda platser i världen. Allt detta är värdefullt, men inget tyder på att nya kommunikationsformer ersätter gamla i någon större utsträckning. När telefonen introducerades fanns det de som befarade att människors möte öga mot öga skulle ersättas av samtal via den nya uppfinningen. Det blev snarare tvärt om – med telefonen blev det ju så mycket lättare att bestämma tid och plats för att träffas. Inte heller verkar e-postlistor, chattforum och bloggar ersätta demokratins grundläggande existensform: mötet i ett rum.

Bra lokaler är en förutsättning för demokrati

Det kan tyckas lite futtigt att diskutera demokrati som en fråga om möteslokalers utformning. Vi påstår givetvis inte att lokalfrågan är den enda eller den avgörande för demokratins förutsättningar att utvecklas. Media, folkbildning, bibliotek och mycket annat utgör andra viktiga delar i den demokratiska infrastrukturen. Men det bland det bästa en kommun kan göra för att stimulera och utveckla den lokala demokratin är sannolikt att se till att det finns ändamålsenliga möteslokaler tillgängliga för så många som möjligt, såväl för det etablerade föreningslivet som för nya och tillfälliga sammanslutningar.

Möteslokalens utformning har stor betydelse för hur mötet fungerar och i förlängningen för det demokratiska samtalet över huvud taget.

Grundläggande är givetvis att alla som vill vara med på ett möte också kan det: att lokalen är tillgänglig för funktionshindrade och att den ligger på en plats dit man kan ta sig även utan bil.

Väl på mötet ska alla deltagare kunna höra och göra sig hörda. Är akustiken god? Finns det hörselslinga för dem som behöver? Är belysningen god så att alla ser vad som står i möteshandlingarna och vad som skrivs på blädderblocket?

Bekväma stolar drar inte uppmärksamheten från själva mötet. Bord som gör det möjligt att möblera så att det passar mötet underlättar. Bra ventilation håller syrenivån och uppmärksamheten uppe. Fungerande teknisk utrustning, från blädderblock (med pennor som inte har torkat!) och anteckningsmaterial till dataprojektor och trådlöst internet, är uppskattat av såväl mötesarrangörer som deltagare.

Sist, men inte minst; demokratin förtjänar vackra lokaler! Även om det möjligen inte har belagts vetenskapligt, så finns det all anledning att tro att demokratin fungerar bättre i vackra och välhållna lokaler än i fula och trasiga.

En plan för bättre mötes- och samlingslokaler – rum för demokrati

Som ett led i ett långsiktigt arbete för att skapa förutsättningar för en fördjupad demokrati bör kommunen ta fram en plan för hur föreningsliv och annan mötesverksamhet ska få bättre tillgång till ändamålsenliga lokaler – Rum för demokrati.

Planen bör ta sin utgångspunkt i en analys av situationen i dag, genom sammanställning av tillgängliga uppgifter och kompletterande undersökningar där föreningar och andra får tillfälle att ge sina synpunkter. Särskild vikt bör läggas vid att analysera skillnader mellan kvinnor och män och mellan olika sociala skikt är det gäller tillgången till möteslokaler.

Eftersom resurserna alltid är begränsade, måste särskilt vikt läggas vi att utveckla former för samutnyttjande av mötes- och föreningslokaler. Förutsättningarna för föreningshus, där föreningar delar på möteslokaler, kontorsservice och vaktmästeritjänster, antingen i föreningarnas egen regi, i samarbete med Folkets Hus eller administrerat av kommunen, bör undersökas.

Helt fria lokaler för föreningslivet är sannolikt ingen bra modell eftersom den lätt leder till ineffektivt resursutnyttjande. Samtidigt är det viktigt att inte aktivitetsnivån i föreningslivet hålls tillbaka av ekonomiska skäl. Dessutom bör nya organisationer och tillfälliga sammanslutningar utan föreningsbidrag eller andra inkomster, ha rimliga möjligheter att disponera lokaler för egna eller offentliga möten. Föreningsbidragens och lokaltaxornas konstruktion bör utformas utifrån dessa aspekter.

Den kommunala mötesverksamheten bör knytas närmare medborgarna och föreningslivet. Nästan alla nämnders möten är offentliga, men det är i regel få åhörare som utnyttjar den möjligheten.  Någon större publik är kanske aldrig att vänta i normalfallet, men en bidragande orsak till att åhörarna är få är att möteslokalerna på plan två i kommunalhuset är svårtillgängliga på kvällstid. Kommunala sammanträdeslokaler bör utformas så att de lätt kan utnyttjas även av föreningslivet och är tillgängliga och inbjudande för medborgarna. Kommunen bör utreda hur nämndernas behov av sammanträdeslokaler kan tillgodoses på ett bättre sätt i framtiden och hur lokalerna kan användas av fler.

Kommunens främsta beslutande organ, kommunfullmäktige, saknar till skillnad från i många andra jämförbara kommuner egen sammanträdeslokal. Tidigare sammanträdde fullmäktige växelvis i Tumba gymnasium och i Folkets Hus i Hallunda; numera alltid i Folkets Hus. Det finns fördelar med detta arrangemang. Folkets Hus’ lokalutnyttjande förbättras och ger föreningen en värdefull fast intäkt. Andra arrangemang i huset samtidigt med fullmäktige ger många Botkyrkabor en glimt av kommunens högsta beslutande församling. Å andra sidan kan man hävda att den lokala demokratins främsta formella uttryck förtjänar en mer ändamålsenlig och värdig inramning. Givetvis måste en egen fullmäktigesal även kunna utnyttjas till andra arrangemang, såväl interna som externa konferenser och möten. Kommunen bör överväga om en egen fullmäktigesal, öppen även för andra arrangemang, i framtiden är en möjlig och lämplig lösning.

Vi föreslår kommunfullmäktige besluta

att en plan för Botkyrkas lokaler för föreningsliv och demokrati – Rum för demokrati – arbetas fram i enlighet med motionens intentioner.

Mats Einarsson

Bekir Uzunel

Vasiliki Papayannis

Ronnie Anderson

Aysun Imer