Vänsterpartiet har hela tiden konsekvent avvisat förslaget om byggandet av den s k Förbifart Stockholm. Motorvägen är tänkt att delvis finansieras med trängselavgifter från Stockholms stad vilka främst torde betalas av regionens övriga innevånare trots att det förutskickades att dessa intäkter skulle satsas på utbyggnad av kollektivtrafiken.

Regeringen har nu beslutat om miljöprövning av Förbifart Stockholm. Vi anser, liksom tidigare även Länsstyrelsen i Stockholms län, att andra angivna trafiklösningar än sådana  som genererar mer biltrafik och miljöproblem skall utredas, främst det s k kombinations-alternativet, att trängselavgifterna skall gå till kollektiva trafiksatsningar och utbyggnad av tvärförbindelser och spårtrafik i hela regionen.

Vi instämmer i den kritik mot planerna på Förbifart Stockholm som framförts av Naturvårdsverket och av Naturskyddsföreningen och av andra miljöorganisationer.

Den fördjupade och ödesdigra klimatkrisen ställer nya och drastiska krav på åtgärder av alla slag för att minska utsläpp av växthusgaser. Under den tid som Förbifart Stockholm lanserats har klimatproblemen snabbt förvärrats och nödvändigheten av resoluta åtgärder på alla plan kräver omställningar i alla avseenden som berör miljö och överlevnad. Botkyrka kommuns nyligen antagna klimatstrategi klargör det allvarliga läget.

Förbifart Stockholm är en förlegat projekt som bidrar till att förvärra klimatkrisen, vi anser i likhet med många andra att kommunen i alla berörda sammanhang skall verka för trafiklösningar som är förenliga med en ansvarsfull och hållbar miljöpolitik.

 Mats Einarsson (V), gruppledare, ledamot av Kommunstyrelsen

Folke Olsson (V), ersättare i kommunstyrelsen

I skrivande stund har Aftonbladet just presenterat en opinionsundersökning. Vi ligger på hyfsade 7,4%, kristdemokraterna ligger på 3,6% – hal-le-lu-ja!! – och det rödgröna blocket har majoritet. Alltsammans trevliga, om än statistiskt osäkra, nyheter. Betydligt mindre trevlig är siffran för Sverigedemokraterna: 5,6%. Även om opinionsmätningar inte är någon exakt vetenskap så bekräftar det att SD ligger betydligt högre än de gjort tidigare. Till skillnad från förra valet så är det den här gången en stor risk att vi får in ett rasistiskt, högerpopulistiskt parti riksdagen. I värsta fall med en vågmästarposition mellan blocken.

Botkyrka är en av de, för varje val allt färre, kommuner som sluppit SD (och deras ännu extremare kusiner) i fullmäktige. Men vid det senaste valet var det oerhört nära att de fått ett mandat (som i och för sig sannolikt hade blivit obesatt; de hade inga kandidater). I Botkyrkas norra valkrets fick SD 191 röster, vilket var långt från ett mandat. I södra valkretsen fick de emellertid 494 röster. Vid mandatfördelningen ger det ett första jämförelsetal på 352 (division med 1,4). Det 33:e och sista mandatet i valkretsen gick till moderaterna med jämförelsetalet 359,8. Om SD fått ytterligare 10 röster i valkretsen, totalt 504, så skulle det gett jämförelsetalet 360 och det sista mandatet skulle gått till dem istället.

SD:s valresultat i Botkyrka var helt och hållet en effekt av partiets allmänna uppgång. De hade ingen organisation i kommunen, inga kandidater och ingen lokal valkampanj. Ändå var de nära att ta ett mandat. Sedan dess har de bildat en lokalorganisation i Botkyrka (som man i och för sig inte sett mycket av) och vi får räkna med att de 2010 ställer upp med en lista.

Oddsen för att vi ska fortsätta att hålla dem utanför fullmäktigesalen är alltså inte så bra, men det är inte omöjligt. Med den befolkningssammansättning vi har borde det ju, enligt SD:s logik, finnas ett särskilt stort missnöje med "den misslyckade integrationspolitiken" här. Det vore därför en betydelsefull markering om de misslyckades just i Botkyrka.

Så hur gör vi det? Att stämpla dem som nazister och galningar förstärker bara deras självbild av att vara sanningssägare som mobbas av etablissemanget. Samtidigt vill de inget hellre än att bli accepterade som ett "vanligt" parti. Att "ta debatten" och visa att deras invandrarfientlighet saknar saklig grund tjänar ofta föga till, eftersom deras sympatisörer ändå är övertygade om att alla fakta är förfalskade av myndigheter och etablerade partier. Stödet för SD ofta känslomässigt, inte ett resultat av rationella överväganden. SD förhåller sig till andra partier som en spottloska förhåller sig till argument. Men lösningen är givetvis inte att ljuga tillbaka – vi måste vara hyperkorrekta när det gäller fakta, i synnerhet när det gäller invandring och integration. SD kan ljuga som de vill; det skadar dem inte. Men om vi, deras motståndare, slarvar med fakta så spelar vi dem i händerna.

Det viktigaste, särskilt på lite längre sikt, tror jag är att de demokratiska, antirasistiska partierna inte tar över rasisternas politiska dagordning och problembild. Vi har sett hur det skett i Danmark, där i synnerhet de borgerliga, men även socialdemokraterna och i viss mån SF, börjat betrakta en grupp medborgare – "utlänningarna" – och deras påstådda "odanskhet" som ett problem, snarare än sociala orättvisor och klassklyftor. I vårt eget land har det inte gått så långt, men såväl Folkpartiet som Moderaterna har spelat "ställa krav på invandrarna-kortet" vid ett flertal tillfällen.

Botkyrka är lite speciellt i detta avseende. Sedan 80-talet har vi haft Botkyrkapartiet i fullmäktige. Under många år vann de röster på en invandrarfientlig retorik och symbolfrågor som nej till moské och avskaffad hemspråksundervisning. Sannolikt har de bidragit till att hålla SD borta. Intressant nog lyckades de inte flytta den politiska dagordningen. Samtliga övriga partier motstod frestelsen att ge sig in på deras planhalva och blev istället tydligare i sitt avståndstagande från Botkyrkapartiets smygrasism. I dag är det istället Botkyrkapartiet som tonat ner sin invandrarfientlighet och man blir mer och mer ett allmänt kverulantparti. Om det i sin tur skapat ett utrymme för SD återstår att se.

Det som blir helt avgörande för om vi kan hålla SD borta är i vilken utsträckning de som är antirasister går och röstar. En ganska stor andel av de röstberättigade i Botkyrka använder inte sin rösträtt. Den helt övervägande delen av dem som har svårt att engagera sig i kommunalpolitiken skulle ändå anse det förfärligt om vi fick in rasister i fullmäktige. Nu gäller det att få dem att inse att de med sin röst kan avgöra hur det blir med den saken.

Mats Einarsson

gruppledare (v)

Ordförande, fullmäktiges ledamöter,

Kommunens budget omfattar drygt tre och en halv miljard kronor. Varenda en av de kronorna har sitt ursprung i människors arbete. Varje krona representerar ett värde som skapats genom mäns och kvinnors produktion av varor och tjänster – i privata företag och i offentlig sektor.

Därför är det oerhört allvarligt när hundratusentals människor i Sverige och många fler i andra länder nu hindras från att arbeta, hindras från att bidra till vår gemensamma välfärd. Det gör oss alla fattigare. Fram till 2011 beräknas ytterligare över 300 000 friska, utbildade, arbetsföra människor i vårt land vägras tillträde till en arbetsplats.

Läget blir än allvarligare av det faktum att vi har en regering som kallar passivitet för ansvarstagande. Vårt gemensamma kommunhus står i brand, men brandchefen Anders Borg vägrar att släcka med argumentet att det vore ansvarslöst att slösa bort vattnet i dag, det kanske brinner ännu mer i morgon. Motvilligt och efter lång tvekan har regeringen avsatt futtiga 7 miljarder till kommuner och landsting för 2010. Det täcker inte ens prisökningarna. För att klara jobben i kommunerna skulle det behövas minst 12 miljarder redan i år. Ekonomer har rekommenderat mellan 35 och 50 miljarder till den kommunala välfärden för att hjälpa till att häva krisen. Regeringen har tyckt att det varit viktigare att sänka skatterna med mer än 100 miljarder, varav två tredjedelar gått till den rikaste tredjedelen.

Regeringen använder krisen för att få till stånd nedskärningar i välfärden som annars vore omöjliga och man genomför en dold skatteomläggning där progressiv statsskatt växlas mot platt kommunalskatt.

Även Botkyrka drabbas när världsekonomin går i baklås och arbetslösheten stiger brant, men vi går in i krisen från en styrkeposition. Kommunen har en förhållandevis stark ekonomi under kontroll och i balans. Det innebär inte att krisen kommer att gå obemärkt förbi.

Den flerårsplan som Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet nu lägger fram en är plan som tar det ekonomiska läget på största allvar. Vi gör det genom behålla greppet över ekonomin samtidigt som vi så långt det över huvud taget är möjligt värnar jobben och den gemensamma välfärden, inte minst för barn och unga.

Vi gör det genom en hög ambitionsnivå även i fortsättningen vad gäller kultur, kreativitet och upplevelser. Vi gör det genom att investera för framtiden och miljön, för ett Botkyrka som växer och utvecklas.

Och vi gör det genom att fortsätta att stärka demokratin, dialogen och inflytandet tillsammans med Botkyrkaborna och våra anställda, vi gör det genom att göra jämställdhet och icke-diskriminering till självklarheter i samtliga kommunala verksamheter. Vi tar vårt ansvar i ett svårt ekonomiskt läge, inte genom passivitet, utan genom att agera och tänka långsiktigt.

Bostadspolitik – åtminstone bostadspolitik med sociala ambitioner – har under många år varit lågt prioriterad, såväl av socialdemokratiska som borgerliga regeringar. På den borgerliga kanten har bostadspolitiken reducerats till en furiös kamp mot allmännyttan genom privatiseringar och omvandlingar. Socialdemokratin gav under 80- och 90-talet de tidigare ambitionerna att med subventioner, lagstiftning och offentligt ägande i någon mån göra bostaden till en social rättighet snarare än en vara på en marknad. De nyliberala idéerna hade ju segrat och det gällde att inte vara ”omodern”.

Men behoven av en genomtänkt bostadspolitik tränger sig på. Privatiseringsraseriet i Stockholms stad och andra borgerligt styrda kommuner har skapat starka motreaktioner och processen har nu mer eller mindre gått i stå. Miljonprogramshusen står inför omfattande renoverings- och upprustningsbehov, behov som blir omöjliga att klara av utan omfattande statliga och kommunala insatser. I storstadsområdena tilltar bostadsbristen, i synnerhet bristen på hyresrätter med överkomliga hyror, något som en vinststyrd bostadsmarknad inte klarar av att leverera.

Klimatkrisen sätter fokus på hur vi bor och hur vi reser. Vi måste planera framtidens boende och bostadsområden så att vi klarar oss med mycket mindre energi per person än i dag. Det innebär, enkelt uttryckt, att bygga tätt och högt i lägen där kollektivtrafiken blir bekväm och effektiv. Då kan också de gröna kilarna kan sparas och tillgängligheten till naturen förbättras.

De sociala effekterna av bostadsplaneringen är en annan viktig aspekt. Även om man inte ska överdriva möjligheterna att bygga bort social och annan segregation – människor är inte fattiga därför att de bor miljonprogramsområden, de bor i miljonprogramsområden därför att de är fattiga – så är det en stor fördel om vi kan bygga stadsdelar där olika typer av bostäder, arbetsplatser, kulturinstitutioner, handel och offentlig service integreras till en levande stadsmiljö.

Botkyrka kommun antar på fullmäktiges junisammanträde "Riktlinjer för boendeplanering". Dokumentet lägger fast den övergripande synen på hur kommunen vill att boendet i Botkyrka utvecklas på lång sikt. Vänsterpartiets medlemsmöte den 25 maj ställde sig bakom förslaget. Riktlinjerna gäller både för Botkyrkabyggen och för all annan bostadsproduktion. Några av underrubrikerna sammanfattar innehållet:

″ Vi ska sträva efter levande stadsdelar

″ Vi ska kompletteringsbygga

″ Vi ska blanda bostäder och arbetsplatser

″ Vårt samlade bostadsbestånd ska vara varierat

″ Vi ska ge plats för alla på bostadsmarknaden

″ Vi ska erbjuda funktionella boende för personer med särskilda behov

″ Vi ska bygga energisnåla hus

″ Vi ska bejaka spännande och utmanande arkitektur

Vad gäller volymerna så säger riktlinjerna att vi ska möjliggöra 350 nya bostäder per år och alltid ha planberedskap för 500 bostäder. En kommunal tomtförmedling ska införas.

Den knepigaste diskussionen när förslaget togs fram var inte oväntat formuleringarna kring eventuell privatisering (försäljning av delar av Botkyrkabyggens bestånd till privat hyresvärd) och omvandling av hyresrätter till bostadsrätter. Vänsterpartiets ståndpunkt var och är tydlig. Hyresrätten måste försvaras. Det finns inget att hämta i privatiseringar och omvandlingar. Även om man hypotetiskt kan tänka sig fall det skulle kunna diskuteras i begränsad omfattning, så ser vi inte att något sådant skulle vara aktuellt, än mindre något att sträva efter.

Socialdemokraterna (och miljöpartiet) var däremot angelägna om att inte stänga dörren till privatisering och omvandling, eftersom de anser att det under vissa omständigheter skulle kunna vara positivt. Vi enades till slut om en formulering som sätter upp rätt starka restriktioner för när det kan vara aktuellt. Jag citerar den i sin helhet:

"Vi ska värna om hyresrätten som boendeform. En bred hyresbostadsmarknad – med god tillgång till olika typer av bostäder av hög kvalitet och till rimliga priser – är viktigt för en väl fungerande arbetsmarknad och minskade klyftor i samhället.

Försäljning eller omvandling till bostadsrätter eller kooperativa hyresrätter av begränsade delar av Botkyrkabyggens bestånd kan prövas, om det ligger i de berörda hyresgästernas och bolagets intresse, samt om det bedöms bidra till områdets utveckling.

Botkyrkabyggen ska bidra aktivt i kommunens områdesarbete, men det behövs även fler aktörer på hyresbostadsmarknaden i Botkyrka, som vill investera och vara ansvarstagande samarbetspartners i den långsiktigt stadsdelsutvecklingen."

En första test på dessa kriterier är, när detta skrivs, på väg in – en begäran från ett antal hyresgäster i Segersjö om att omvandla till bostadsrätter. I detta fall är vi helt överens. Många hyresgäster i området motsätter sig starkt en omvandling, det ligger inte i bolagets intresse att göra sig av med lägenheterna och området är redan i dag blandat vad gäller upplåtelseformer.

Om vi kommer att vara lika överens i eventuella framtida fall återstår givetvis att se, men riktlinjerna ger en grund för en saklig diskussion, där bevisbördan ligger på den som vill avyttra vår gemensamma egendom.

Inför valet 2010 kommer förhoppningsvis bostadspolitiken vara ett av de områden där skillnaderna mellan alliansen och de rödgröna partierna är som tydligast. Men det kräver att socialdemokrater och miljöpartister på alla plan visar att man menar allvar med sina sociala och klimatmässiga ambitioner och inte låter sig förledas av valtaktiska spekulationer om att "medelklassens" röster måste köpas med en lagom dos bostadsprivatiseringar.

MATS EINARSSON

gruppledare (v)

På botkyrka.se kan man läsa vad partierna tycker om EU. Petteri Louhema har invändningar och berättar vad de egentligen borde ha skrivit (klicka så kommer du till länken).

https://botkyrkabloggen.blogspot.com/

Den moderatledda regeringen har genom bland annat försämringar i A-kassa och sjukförsäkringar vältrat över kostnaderna på kommunerna. Man vägrar ge ett ekonomiskt stöd som alla experter säger är helt nödvändigt för att möta krisen. Regeringen pressar fram skattehöjningar och nedskärningar. Detta samtidigt som de rikaste i Sverige har fått mest i sänkt skatt. Vi accepterar inte denna orättvisa! Vi uppmanar alla kommuner och landsting i Sverige till ett uppror för att få slut på regeringens passivitet och ansvarslösa politik.

I ett brev daterat 2009-05-20 till finansminister Anders Borg framför vi dessa krav som förutsättningar för vår välfärd.

Vi kräver följande av regeringen:

– Reparera A-kassan
– Förbättra de sjukas villkor
– Investera i välfärden i kommuner och landsting

Katarina Berggren (s), gruppledare, KS ordf.
Mats Einarsson (V), gruppledare
Niklas Gladh (MP), gruppledare

Regeringen har meddelat i den ekonomiska vårpropositionen att man i nåder tillför kommuner och landsting 7 miljarder nästa år och 5 miljarder i höjda statsbidrag 2011 och 2012. Inte ytterligare 5 miljarde2, utan 2 miljarder mindre än 2010. Och för i år blir det inte ett öre. Det är ynkligt. Regeringens summor kommer inte i närheten av vad som skulle krävas för att kompensera för minskade intäkter och ökade kostnader. För Botkyrka innebär det ca 40 miljoner 2010, men besparingskravet är minst 75 miljoner.

På arbetsmarknadspolitikens område är det om möjligt ännu klenare. DN satte underdånigt rubriken "Regeringens storsatsar mot arbetslösheten", men sanningen är att den satsningen till allra största delen består av arbetslöshetsersättningar; och den aktivitet som det arbetslösa erbjuds är att sitta och söka jobb som inte finns.

Anders Borg jobbar hårt på sin image som ansvarig finansminister. Han kan knappt öppna munnen numera utan att understryka hur ansvarig han är. Detta ansvar består i att "sitta lugnt i båten" och "inte överila sig". Ett annat sätt att beskriva detta ansvar är att säga att regeringen största möjliga mån undviker att använda de stimulansmedel man trots allt har till sitt förfogande.

Anne-Marie Lindgren på Arbetar-rörelsens tankesmedja har kallat bristen på krispolitik irrationell, men jag tror att det är en missuppfattning. Krispolitik i dag innebär, det verkar numera nästan alla ekonomer överens om, massiva satsningar på offentliga investeringar och offentlig konsumtion. Lägg därtill utsikten att tvingas till nationaliseringar av storbanker och multinationella företag, så blir det rätt uppenbart varför Borg och Reinfeldt inte vill överanstränga sig. De agerar helt rationellt från sina borgerliga utgångspunkter.

Obegripligt nog har regeringen vunnit i opinionen den senaste tiden, visserligen hjälpt av schabbel inom arbetarörelsen, men likväl absurt. Det kan inte hålla i längden. Nu måste den rödgröna oppositionen ta initiativet i debatten och visa konkret hur alternativet till den borgerliga passiviteten ser ut: lärare och sjuksköterskor som arbetar istället för att stämpla, investeringar i framtidens infrastruktur istället för skattesänkningar till överklassen. Vi måste ständigt påminna om den sanning som är så självklar att det krävs en borgerlig finansminister för att glömma bort den: om fler arbetar blir vi rikare, om färre arbetar blir vi fattigare.

Sedan valet 2006 har Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna styrt Botkyrka kommun tillsammans. Samarbetet har fungerat mycket väl. Demokratiutveckling, kultur, minskade klyftor, jämställdhet mellan kvinnor och män, hållbar utveckling och stärkt gemensam välfärd har varit ledstjärnor. Men mycket återstår att göra och under den kapitalistiska krisen, som än en gång pressar ut människor i arbetslöshet, är det viktigare än någonsin att det finns en stark rödgrön politisk majoritet i kommunen.

Botkyrka är långt ifrån lagom. Botkyrka är en rik kommun. Rik på erfarenheter och kunskaper från hela världen. Rik på engagerade människor som kan och vill bidra till vårt gemensamma samhällsbygge.

Botkyrkas invånare har rätt att förvänta sig en politik som inte faller undan för borgerlig privatiserings- och skattesänkningsdemagogi. De utmaningar vi står inför kräver en radikal politik för en långsiktigt hållbar utveckling. Och det kräver i sin tur ett aktivt deltagande från alla Botkyrkas invånare: kvinnor och män, flickor och pojkar, oavsett bakgrund eller ursprung.

Vänsterpartiet Botkyrkas målsättning inför valet 2010 är tredubbel.

Vi vill vinna ett ökat stöd från Botkyrkas invånare för Vänsterpartiet och för vår politik

Vi vill säkra en valframgång för den rödgröna koalitionen

Vi vill hålla alla främlingsfientliga och rasistiska krafter utanför Botkyrkas kommunfullmäktige

Vi kommer därför att tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet utforma en gemensam politisk plattform inför valet, samtidigt som vi går till val som ett självständigt parti med ett eget program.

Vi uppmanar alla Botkyrkabor:

Delta i diskussionen och ställ krav på partierna!

Säg ett högt och tydligt nej till alla rasistiska och anti-demokratiska krafter!

Stöd Vänsterpartiet och en fortsatt rödgrön majoritet i valet 2010!

Att nästa år, 2010, kommer att bli ett kärvt år för kommunerna har vi vetat länge. Och för varje prognos över de kommande skatteintäkterna så har utsikterna blivit allt dystrare. Före jul slog finanskrisen till med full kraft, produktionen minskar och arbetslösheten stiger – vilket syns med förfärande tydlighet i Sveriges Kommuner och Landstings senaste prognos. Intäkterna stiger med mindre än två procent, samtidigt som kostnaderna – och behoven – fortsätter att öka betydligt snabbare.

Röstade du på Vänsterpartiet i senaste valet? Har du kommit på att du borde ha röstat på Vänsterpartiet i senaste valet? Har du bestämt dig för att rösta på Vänsterpartiet i nästa val? Skulle du rösta på Vänsterpartiet om du hade rösträtt? Då är saken klar! Du ska naturligtvis bli medlem i Vänsterpartiet! Klicka på ”Bli medlem” här ovanför. Medlemsavgiften är 300 kr/år (möjlighet till reducerad avgift om du saknar inkomst).