Den 3-5 juni går Hoodsfred av stapeln i Alby. Vänsterpartiet kommer att finnas på plats varje dag mellan 12 och 22. Besök gärna vårt tält!
Missa inte heller chansen att se debatterna som äger rum på en av scenerna varje dag klockan 14.

Lördag: En företrädare för Ung Vänster deltar i debatten om ungdomsarbetslöshet.

Söndag: Mats Einarsson från riksdagen och kommunfullmäktige i Botkyrka deltar i debatten om diskriminering.

Måndag: Lars Ohly, partiledare, deltar i debatten om hur väl de valda politikerna representerar folket.

Jag har länge funderat över det här med att borgaralliansen kallar sig för ”Allians FÖR Sverige”. Med tanke på de förslag om sänkt A-kassa, sänkt sjukersättning och att det ska bli lättare för chefen att sparka oss som jobbar, så kan ju det enda rätta vara att kalla dom för Allians MOT Sverige.
För det är ju faktiskt det som blir konsekvenserna av deras förslag, dom vill göra det sämre för oss som bor i Sverige. Och kanske speciellt för oss från förorten.

När kollektivtrafiken privatiseras, försämras och blir dyrare, är det vi som inte har råd att ta taxi hem som drabbas hårdast. När vårdcentraler läggs ner och försämras, är dyra privatkliniker inte någon möjlighet för oss. Stänger fritidsgården är det inte ett alternativ för oss att ta en weekend i London för att ha något att göra.

Ändå har vi som är unga fått uppleva de största nedskärningarna någonsin. Är man ung och bor i förorten hör man till dem som har fått ta den största smällen. Och för mig går logiken inte riktigt ihop. För jag menar, man hör ju ofta om hur det bara går bättre och bättre för Sverige. Storföretagen gör vinster på 170 miljarder per år! Trots det finns det färre fritidsgårdar, fler slitna skolor och hundratusentals människor som står utan arbete.

På Östermalm finns det 240 st läkare att gå till, i Alby finns det 7 st. Det är kanske på tiden att det sker en omfördelning från dom som har mest till oss som har mindre. Borgaralliansen påstår att vi inte har råd att anställa i den offentliga sektorn och att fler jobb skulle skapas om vi bara sänkte skatten för storföretag. Att sänka skatten för den ekonomiska eliten skulle knappast skapa fler jobb utan bara leda till att deras redan tjocka plånböcker blev tjockare.

Istället för swimmingpools och stadsjeepar åt de som redan är rika, vill vi att alla ska ha rätt till välfärd. Istället för vinstutdelning åt aktieägarna vill vi att alla ska ha ett jobb att gå till.

Vi vill ha fler jobb och en upprustad välfärd. Inte ännu mer arbetslöshet och nedskärningar.
Det är dags för oss att ta ställning mot den borgerliga alliansen och deras förslag om försämringar för oss som bor i Sverige. Det kan man göra dels genom att rösta på Vänsterpartiet men också genom att vi tillsammans organisera oss för våra rättigheter.

Anna Herdy

Fredagen den 12 maj klockan 16.30-17.30 håller Vänsterpartiet i Botkyrka torgmöte i Tumba Centrum. Vi vill att det byggs 20.000 nya hyresrätter om året i landet under 10 år.
Drygt 100 kommuner har idag bostadsbrist. Främst är det mindre hyresrätter med rimliga hyror som saknas. Om inte bostadsstandarden ska sjunka och trångboddheten bli ännu värre krävs att fler nya bostäder produceras.

I Botkyrka vill vi bland annat att fler hyresrätter ska byggas, att det nuvarande beståndet hos Botkyrkabyggen rustas upp och att kommunen ska inrätta en bostadsförmedling.

Välkommen att träffa oss i Tumba Centrum på fredag!

Striden om friskolorna går vidare, bland annat som en följd av att Skolverket inte kan, eller kanske inte får, värna den kommunala skolans ställning eller beakta konsekvenserna för denna av friskoleetableringar. Man kan undra om miljöpartiet tilldelats ett slags vetorätt när det gäller regeringens friskolepolitik. Botkyrka kommun står dock fast vid en skolpolitik som, om tillräckliga resurser anvisas, kan möjliggöra en bra skola för alla kommunens barn och ungdomar och vill inte acceptera friskoleetableringar som gröper ur resurserna för den kommunala skolan. Detta är helt i enlighet med den skolpolitik vänsterpartiet står för.
Vänsterpartiet har konsekvent motsatt sig etablerandet av friskolor, när det inte finns särskilda skäl, dels därför att vi anser att det inte skall göras business på vår barns och ungdomars grundläggande utbildning, dels därför att vi anser att skolan spelar en mycket betydelsefull roll som en demokratisk mötesplats för elever från olika samhällsskikt, socialt, ekonomiskt, etniskt och kulturellt. Den gemensamma svenska skolan skall, enligt vår mening, utöver att den ger en mycket god undervisning, även förmedla gemensamma värderingar vad gäller frågor som demokrati, rättvisa, jämställdhet, religionsfrihet, mångfald och tolerans

Det kan nog inte uteslutas att den allmänna skolan tidigare visade tecken på stelbenthet
och viss stagnation när det gällde att utveckla sin pedagogik och inte var tillräckligt öppen
för nya idéer. Det kan ha bidragit till en aningslös friskoleromantik, snabbt anammad av en borgerlighet som vill gynna en elit och som utan allmänna bildningsideal vill anpassa skolan till näringslivets kortsiktiga krav och reducera den offentliga verksamheten till förmån för kommersiella intressen. Som en ivrig påhejare för dessa friskoleintressen framträder konsekvent miljöpartiet de gröna, som precis som när det gäller arbetsrätten, bekräftar sin egentliga borgerliga hemvist.
Det kan inte undgå någon, att friskolorna starkt bidrar till en social, ekonomisk, etnisk och kulturell segregation, att friskolorna utarmar den kommunala skolan, att de äventyrar barns och ungdomars integration i samhället och att klassklyftorna fördjupas. Detta är en utveckling som måste motverkas.

Vänsterpartiet står helt och fullt bakom Botkyrka kommuns försök att upprätthålla och utveckla en bra kommunal skola för alla barn ungdomar i vår kommun. Med tillräckliga resurser är det möjligt att åstadkomma en kvalitet i undervisningen som tillgodoser såväl samhällets som den enskilde elevens behov och önskemål. Om det finns några pedagogiska eller andra kvaliteter i friskolornas verksamhet som saknas i den kommunala skolan skall dessa tillföras och kunna utvecklas i vår gemensamma skola så det kommer alla tillgodo. Vänsterpartiets målsättning är en kommunal skola som ges förutsättningar för en allsidig och kvalitativt god utveckling. Därmed kan friskolan som undergräver den kommunala skolan bli överflödiga.

Folke Olsson, ledamot i kommunfullmäktige

Tidigare erbjöd medborgarkontoren hjälp med att fylla i Försärkingskassans blanketter. Denna service finns inte längre. Vänsterpartiets gruppledare, Rose-Marie Holmgren, har lämnat in en interpellation till kommunstyrelsens ordförande. Läs hela interpellationen nedan.
Från den 16 januari i år omfattar inte medborgarkontorens service hjälp med att fylla i blanketter när det gäller ärenden som rör Försäkringskassan. Det som ges enligt den information som medborgarkontoret skriftligt tillhandahåller är utlämning av blanketter samt grundläggande information. Då medborgarkontorens service är viktig, inte minst för invånare med utländsk bakgrund, är det viktigt att man på detta lättillgängliga sätt kan få den hjälp man behöver.

Med anledning av detta ställer jag följande frågor till kommunstyrelsens ordförande:

– Varför ger medborgarkontoren inte längre den service till medborgarna som man gett tidigare när det gäller ärenden till Försäkringskassan?

– Vad omfattar ”grundläggande information”?

– Tycker du att man inför detta beslut tagit i beaktande att en stor del av kommunens invånare har begränsade kunskaper i svenska?

– Om nej, kan du tänka dig att ta initiativ till att återinföra denna service?

Det har allt mer blivit uppenbart för mig vad de som borde representera rapportering och sanna fakta står för. I ett fritt land som Sverige har media en möjlighet att granska och rapportera om vad de vill. Men granskningen och rapporteringen tycks ofta tjäna medias egna syften.
Vi har sett det i TV och i tidningar. Hur folk har gått ut i massor i Vitryssland för att kritisera Lukasjenko, och hans vidriga regering, som utifrån icke demokratiska strukturer än en gång blivit vald till president. Media har visat hur elaka poliser har skingrat folkmassorna och deras rätt att stå för sin åsikt och också visa den. Det är intressant att jämföra med hur demonstrationerna i Göteborg förbannades och polisens beteende översågs, i Vitryssland är det tvärtom, hyllningar till folket som vill ha demokrati och vågar stå upp mot farbror staten.

När vi ser rapporter från Frankrike handlar det mest om hur poliserna försöker ta itu med ett gäng ungdomar som vandaliserar och förstör på Paris gator. Inte tal om att politikerna eller poliserna gör något orätt. Inte tal om att alla dessa ungdomar, för det är klart fler än bara de som är ute för att vandalisera, nej det är även ungdomar, och miljontals av dem, som helt enkelt vägrar gå med på att makten ska få tvinga in dem i osäkra anställningsformer som gör att de aldrig kan känna sig riktigt säkra på om de kommer att ha ett jobb i morgon och om de med andra ord kommer att kunna klara av morgondagen, något som de gamla beslutsfattarna självklart inte behöver oroa sig för, de har ju för alltid försäkrat sig om god levnad.

Media har alltid valmöjligheten att vända allting till den bild som de själva vill, tyvärr missbrukas den möjligheten alltför ofta. Media har ett ansvar att visa på verklighet, något som känns allt mer avlägset i vårt samhälle. Mainstreammedia, de som har pengar (=åsikter åt höger), har inget intresse av att visa sanningen. Deras intresse ligger i att visa det som för deras ägare är den mest intressanta vinklingen. Kom inte och säg att statlig media i vissa mindre demokratiska länder är de enda som själva väljer ut vad som ska visas för medborgarna. Vinklad media dyker nog ned i din brevlåda var morgon eller syns respektive hörs på TV:n eller radion.

Henrik Vidalve, ordförande i Vänsterpartiet Botkyrka

I dag – när de sociala klyftorna växer och de redan rika roffar åt sig fantasibelopp i löner och bonusar, när demokratin och arbetsrätten urholkas när rovdriften på människor och natur skärps, finns det anledning att protestera.
Den första maj kommer Vänsterpartiet Botkyrka att demonstrera i Stockholm. Samling sker på Medborgarplatsen klockan 12.00. Parollen i år är: Stärk arbetsrätten!

Arbetsrätten hotas av förslag från de borgerliga där exempelvis centern vill försämra de ungas anställningsskydd likt förslagen i Frankrike. Arbetsplatserna får ett hårdnande klimat och tystnaden på arbetsplatserna breder ut sig allt mer. Folk är rädda för repressalier, att få sparken, eller har en anställningsform som gör att de inte känner sig trygga nog att våga ställa krav. Obekväma anställda kan köpas ut när arbetsdomstolen säger att företaget gjorde fel när den anställde avskedats.

När vi alla drabbas av kapitalets oförmåga att fördela såväl arbetet som arbetets frukter på ett rättvist sätt, när kvinnor ännu inte intagit sin självklara och jämställda plats på samhällslivets alla områden, när ungdomen berövas sin framtidstro genom arbetslöshet och brist på bostad, då finns det anledning att demonstrera.

När människor, som tagit sin tillflykt till vårt land, drabbas av utslagning, otrygghet och misär, då finns det anledning att ställa krav. När den kapitalistiska globaliseringen plundrar världens fattiga, då krävs en annan världsordning, utan imperialistiska krig och slavliknande arbets- och livsvillkor, då ställs det krav på handling.

Kampen måste föras varje dag men 1 maj är en dag att sätta kraft bakom orden, känna gemenskapens styrka och manifestera den internationella solidariteten i kampen för en ny värld.

Den röda nejlikan – socialismens symbol

I Vänsterpartiets logotyp och på årets första maj-affischer syns den röda nejlikan tydligt. Den röda nejlikan blev tidigt ett kännemärke för de arbetandes kamp för ett samhälle utan utsugning och förtryck. Den sociala revolutionen. skulle befria människan, skapa rättvisa och människovärdiga livsvillkor. I Europa var det de revolutionära kvinnorna i den socialistiska arbetarrörelsen som bokstavligen tog den röda nejlikan till sitt hjärta och mot 1800-talets slut var den etablerad som socialismens symbol i många Europeiska länder.

Den röda nejlikan introducerades i den svenska arbetarrörelsen år 1913 och har sedan dess varit den radikala vänsterns symbol. Vid vänsterpartiets kongress i januari fick nejlikan som partisymbol den utformning som ses i Botkyrkapolitikens vinjett. Traditionellt prydde man sig med nejlikan vid demonstrationer och utformningen av vänsterpartiets 1-majmärke i år erinrar om detta. Den röda nejlikan utgör idag ett samlingstecken för den breda socialistiska vänster som bekämpar nyliberalismen och försvarar välfärden och demokratin.

Vi vill tipsa om en intressant föreläsning som äger rum på Fittja bibliotek måndagen den 15 maj kl. 18. Den hålls också på Alby bibliotek den 22 maj.
David Massi,advokat, föreläser och samtalar om kvinnors och flickors rättigheter utifrån ett rättsligt perspektiv.

Hediye Guzel,statsvetare, berättar om sina egna erfarenheter av att vara kvinna/flicka i förorten Botkyrka. Hur handskas man med de patriarkala strukturerna i förorten?

Amineh Kakabaveh, socionom och ordf. i föreningen ”Varken hora eller kuvad”, föreläser och samtalar kring demokrati, jämställdhet och föräldrars delaktighet i barns och ungdomars vardag i förorten.
Alla tre föreläsarna är medlemmar i föreningen ”Varken hora eller kuvad”.

Fri entré.

Biblioteket bjuder på kaffe/te och smörgås.

Arrangörer: Föreningen ”Varken hora eller kuvad”, Alby/Fittja biblioteksenhet och ABF.

För mer info. kontakta :
[email protected]

Vänsterpartiet i Botkyrka säger nej till att skapa kommunalföbund med andra södertörnskommuner för miljö- och hälsoskyddsverksamheten och upphandlingen. Förslagen för bort beslutsmakten från de demokratiska församlingarna.
På gårdagens kommunstyrelsemöte yrkade Vänsterpartiet avslag på båda förslagen.

Vår principiella invändning grundar sig på det faktum att den demokratiska processen urholkas genom att beslutsfattandet flyttas från kommunens förtroendevalda till ett förbund med en politisk representation bestående av ett fåtal politiker där de större partierna utgör merparten.

När det gäller miljö- och hälsoskyddsverksamheten ser Vänsterpartiet positivt på en utveckling av arbetsmetoderna, vilket var en del av utredningen. De riskbaserade metoderna för tillsyn och avgifter är kanske den viktigaste delen. De effektiviserar arbetet, lägger resurserna där de behövs mest och är mer rättvisa för företag och övriga tillsynsobjekt.

Samarbetet mellan kommunerna kan säkert utvecklas ytterligare, men detta förutsätter inte att detta bör ske i ett kommunalförbund.

När det gäller upphandlingsverksamheten kan vi konstatera att eftersom upphandling berör den sammantagna kommunala förvaltningen kan det dessutom finnas skäl att anta att förslaget om bildandet av kommunalförbund i en framtid kan föreslås omfatta fler verksamheter. Vänsterpartiet ser en fara i att kommunala angelägenheter ska behandlas i en onåbar och sluten organisation.

Några av de invändningar som tar sig uttryck bland annat vid intervjuer av upphandlingschefer och upphandlingsgrupper gäller rädslan för att närheten till kommunens förvaltningar försämras, att leverantörer som förlorar en upphandling riskerar att bli utslagen från Södertörnsmarknaden och att en större organisation skulle fungera trögare.

Religionen är ett opium för folket, sade redan Karl Marx. För vänstern har det aldrig funnits något som helst skäl att ändra på den grundinställningen. Därför har vänstern gått i första ledet i kampen för kvinnans rättigheter – mot den religiösa reaktionens stå-vid-spisen-ideal och abortmotstånd. Därför finns inte ett spår av religiös argumentation i vår kritik mot Israels ockupationspolitik. Och därför har vänstern, ofta tidigare än andra, drabbats av de religiösa fanatikernas förföljelser – vare sig det handlar om islamister eller katoliker som menar att den som kräver rättvisa är en gudlös kommunist.
För religionen kan vara en fruktansvärd kraft. Inte bara när den används som täckmantel för andra intressen – som i inbördeskrigets Jugoslavien – utan även i världens vardag.

Exempelvis i hur USA och den katolska kyrkan hindrar kondomutdelning och sexualundervisning i aidsdrabbade länder i södra Afrika. Det är religionen som talar. Där råkar det vara Bibeln som dryper av blod.

När Israel hävdar sin rätt till expansion och att bygga folkrättsvidriga murar, är det också Gud som talar. Liksom när en självmordsbombare spränger sig själv på ett israeliskt café. Eller när danska flaggor och ambassader nu brinner.

Ett blint hat? Fanatism? Kanske. Ibland sägs att Mellanöstern är en bensindunk – och nu har danskarna tänt gnistan.

Men för att skapa bensin krävs en process i flera led. Först ska oljekällan lokaliseras, oljan ska pumpas upp, transporteras, raffineras… Dagens hat kommer inte ur ingenstans. Islamisternas ställning i många länder beror inte minst på att det knappt finns några sekulära krafter kvar i Mellanöstern.

Men så har det inte alltid varit. Libanon, Irak, Iran, Egypten, Palestina – det har funnits starka sekulära rörelser i alla dessa länder. Men västvärlden har tittat bort när de förföljts, eller aktivt bekämpat dem. Affärskontrakt, militärstrategi och olja har varit viktigare än demokrati. För ibland är Gud användbar i storpolitiken. Som när USA skapade och stödde mujaheddin i Afghanistan. Islamismen och religionen ansågs vara en pålitlig bundsförvant i kampen mot den sovjetiska ockupationen – då.

Eller vid stödet till shahen av Iran, som effektivt utrotade den sekulära oppositionen, krossade Tudeh – ett av regionens största vänsterpartier – och tvingade dess medlemmar i exil. Kvar att bekämpa shahens korrupta välde fanns bara de religiösa fanatikerna. Eller när den demokratiskt valde Mossadeq störtades i Iran 1953. En mittenpolitiker som dristade sig till att diskutera nationalisering av oljetillgångarna, så att de skulle komma hela folket till del.

Eller när Saddam Hussein – med USA:s aktiva stöd – invaderade Iran 1980. Hur många minns att USA stoppade en FN-resolution som fördömde gasattacken i Halabja där 5 000 kurder dog? Den egna skapelsen slog tillbaka. Saddam Hussein blev olydig och invaderade Kuwait. Först då passade det att måla upp honom som Hitler och låtsas om att vi aldrig haft med honom att göra. Efter invasionen bestämde sig USA för att spela folkgrupps- och religionskortet. Sedan dess har all rapportering och politik i Irak handlat om sunni mot shia mot kurder.

Även Usama bin Ladin blev olydig och vände sig mot sin tidigare husse. Sätt honom högst upp på listan över världens farligaste. Men vi har aldrig haft med honom att göra….

Manuel Noriega (i Panama) fick hållas så länge han ”bara” smugglade knark och var allmänt korrupt. Men när han ville stärka landets kontroll över Panamakanalen, då bombades han bort. Minns du? Inte?

Den demokratiskt valde Maurice Bishop ville förbättra för sitt folk på Haiti. Bomba bort. Minns du?

Mordet på Lumumba. Minns du?

Nej, många bryr sig inte. Vi kan titta bort, och vårt minne är kort. Men den som förtrycks minns. Och hatar. Hur hatet får sitt uttryck, visar sig långt senare.

Idag är det i Kina som vi blundar. Affärskontrakt och att just ”våra” företag ska vara först på marknaden, är viktigare än slaveriet i sko- och elektronikfabrikerna. Vi blundar för det saudiska kungahusets diktatur när det vankas vapenförsäljning. Samtidigt som vi förfasas över talibanernas kvinnoförtryck i Afghanistan och över att kvinnor inte fick gå och titta på fotbollslandskampen i Saudiarabien.

I stora delar av Latinamerika gryr däremot hoppet. Folkliga krafter har tagit över i Venezuela, Bolivia, Argentina, Brasilien, Uruguay, Chile med flera länder – här har man tröttnat på USA:s diktat över sin egen bakgård. Här vill man bygga alternativ. För den vanliga människan. Jobb och rättvisa.

Men får vi höra om det? Bryr du dig om USA:s inblandning i kuppförsöket i Venezuela 2002 – där Hugo Chavez i stället pekas ut som den halvgalne diktatorn? Bryr du dig om massakrerna på Haiti, under fransk, amerikansk och FN-flagg, som pågått sedan våren 2004? Bryr du dig ifall Evo Morales eller Chavez mördas? Ifall USA låter dömda terrorister (Luis Posada Carriles) få en fristad? Ifall svenska soldater används i hemliga Natooperationer i Afghanistan?

I fall vi, genom WTO och FN, fortsätter att skapa en värld där orättvisa handelsförbindelser och militärt godtycke bestämmer spelreglerna?

Och vad tror du sådana händelser gör med dem som upplever orättvisan? Man kan fortsätta att blunda. Men när det smäller, skäll inte på vänstern om vi inte har de snabba lösningar som den yrvakne kräver.

Vi har i 20 år sett hela processen till den färdiga bensindunken, men ingen har lyssnat. Man kan släcka den tillfälliga elden, men bensindunken finns kvar i 20 år till. Är det Kina som brinner härnäst?

Mattias Håkansson