Krönika skriven av Therese Karlsson, ordförande för Vänsterpartiet Botkyrka, med anledning av den Internationella kvinnodagen, 8 mars:

Det händer att jag vaknar med hjärtat i halsgropen och ett enormt stresspåslag. Det skulle kunna vara så att jag drömt att jag blivit jagad av vargar, men nej, även om det självklart är otäckt nog så handlar mina återkommande mardrömmar om något som är många kvinnors verklighet. I drömmen blir jag, av någon okänd anledning, av med mitt förstahandskontrakt i vårt kommunala bostadsbolag vilket innebär att mina barn och jag inte har någonstans att bo.

Förstahandskontraktet har jag haft sedan separationen med barnens pappa 2007 och även om det har funnit en hel del irritation över att behöva kombinera mitt sovrum med vardagsrummet så vet jag att vår boendesituation, i Botkyrka 2021, numera är en lyx. För samtidigt som jag vaknar upp från min mardröm, så finns det ensamstående mammor som lever den varje dag.

En ny undersökning av Novus visar att var femte kvinna någon gång har känt att hon inte har kunnat lämna sin relation på grund av bostadssituationen. Det är en oerhört hög siffra som dock inte förvånar mig. I min närhet har jag genom åren bevittnat hur kvinnor som lämnar destruktiva relationer, eller bara avslutat en relation som helt enkelt är över, söker med ljus och lykta efter en lägenhet åt sig själv och sina barn. Drömmen om rätten till en bostad eller ett förstahandskontrakt är dock svår att uppnå på dagens bostadsmarknad. Med hyror på cirka 14 000 kr för en trea, och utan att kunna hosta upp några hundra tusen i insats för att köpa ett boende (vilket även kräver en rätt bra och stadigvarande inkomst) är möjligheten till ett eget boende efter en separation mer eller mindre obefintlig. År 2021 är situationen för kvinnor med barn, inte särskilt annorlunda än den som min mormor hade och som dåtidens politiska reformer och bostadspolitik förändrade och satte stopp för.

Just nu finns det en kvinna i min närhet med en vardag som jag endast drömmer mardrömmar om. Hon har tillsammans med sina tre barn tvingats bo hos en barmhärtig anhörig. Det är trångt, det är stressigt och framförallt så lider barnen av att inte kunna ha en plats där de kan ha sina cyklar och leksaker på. Den här familjen, likt många andra familjer, verkar inte anses ha rätten till ett eget hem. Ensamstående mammor, med oturen att födas utan anhöriga med stålar, och som sliter inom vård och omsorg till en rätt kass lön har på dagens bostadsmarknad inte mycket mer att hämta än ockerhyror och andrahandskontrakt, om ens det.

Det är också den här gruppen, som enligt socialförsäkringsrapporten Barnhushållens ekonomi 2018 i störst utsträckning lever i långvarig ekonomisk utsatthet. I rapporten Barnfattigdom i Sverige som Röda Korset gjort, så framkommer det också att den ekonomiska utsattheten är fyra gånger så hög bland barn till ensamstående kvinnor jämfört med barn till sammanboende. Därför kan ett förstahandskontrakt med en vettig hyra vara avgörande för familjens välbefinnande och framtid.

Trots detta har Botkyrkabyggen, som är ett kommunalt ägt bostadsbolag, inget system där barnfamiljer ges förtur i bostadskön. I januari 2020 blev barnkonventionen lag, vilket innebär att barn har rätt till ett tryggt och långvarigt boende. Samma månad beslutade kommunen trots detta att sänka sina mål om hur många bostäder de ska bygga de kommande åren. När kommunala bostadsbolag inte bygger bostäder med vettiga hyror så kastar de indirekt dessa familjer åt rovdjuret som är vår tids bostadsmarknad. Oavsett motivering bakom beslutet så kommer inte sänkta mål att lösa problemen, snarare tvärtom. Sänker vi målen och ambitionerna för bostadsbyggande av hyresrätter med rimliga hyror så kommer vi i slutändan att bygga färre bostäder. Ett kontraproduktivt beslut när det finns ett skriande behov av bostäder i Stockholm med omnejd.

Jag skulle, för enkelhetens skull, kunna skaka av mig mardrömmen och tänka att det inte är mitt problem så länge jag har någonstans att bo med mina barn. Men nu är jag vänsterpartist, så istället för att vara bekväm och sätta på mig skygglappar, så arbetar jag tillsammans med mitt parti för att alla kvinnor ska kunna lämna en relation, ta med sig sina eventuella barn och börja ett nytt liv. Ingen kvinna ska 2021 behöva leva min mardröm för att de lämnar en relation, har barn eller arbetar inom vård- och omsorgssektorn där lönen inte är särskilt stor. Varje dag bär de här kvinnorna vårt samhälle och vår framtid på sina axlar. Då är det samhällets ansvar att se till att bygga bostäder, med rimliga hyror, så att dessa familjer kan sova tryggt och drömma sött.

Therese Karlsson
ordförande,
Vänsterpartiet Botkyrka

Idag lördag hade Vänsterpartiet Botkyrka årsmöte. På mötet, som genomfördes digitalt och bland annat gästades av Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar, valdes Therese Karlsson från Tuna som ordförande för partiföreningen.

Therese Karlsson får därmed förtroende för ett andra år som ordförande.

– Trots att pandemin ställer till det så har vi visat att det är möjligt att bedriva en aktiv partiverksamhet även under svåra omständigheter. Jag ser fram emot att få leda Vänsterpartiet Botkyrka under ett ännu ett år, där vi höjer våra ambitioner att möta boende i kommunen ytterligare, säger Therese Karlsson.

På övriga platser i styrelsen valdes:

Yrsa Rasmussen, Alby, omval
Pia Carlsson, Fittja, omval
Andrea Molin Storbjörk, Vårsta, nyval
Göran Steen, Hallunda, nyval
Irene Sundelin, Stockholm (men arbetar i Botkyrka och tillhör vår förening), ersättare, nyval

Årsmötet besöktes av Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar som höll ett hälsningsanförande för närvarande medlemmar. Dadgostar bodde tidigare i Tumba och har sin bakgrund i vår partiförening.

– Det är roligt att vara hemma i Vänsterpartiet Botkyrka igen! Det är inte långt kvar till valet och vi ska mobilisera för en valseger 2022, sa Nooshi Dadgostar i sitt anförande bland annat.

Vänsterpartiet har fått Moderaternas och Kristdemokraternas stöd för en extra satsning på äldreomsorgen de kommande åren. Därmed kan ett s.k. utskottsinitiativ tas som innebär att ytterligare pengar utöver det som redan finns i statsbudgeten. Totalt handlar det om 4,35 miljarder redan i år och 3,9 miljarder per år 2022 och 2023.

Satsningen innefattar stöd för att minska andelen timanställningar i stöd till ökad läkarkompetens och fler undersköterskor i äldreomsorgen. Dessutom ska yrkeshögskoleplatser för specialistundersköterskor med fokus på äldrevård ökas liksom investeringsstödet för äldreboenden.

Merparten av det extra stödet ska vara prestationsbaserat, dvs. att kommunerna måste visa att de använt pengarna till det de är avsedda för. Det innebär att det inte går att säga exakt hur mycket som kommer att gå till Botkyrkas äldrevård, men uppskattningsvis handlar det om 30–50 miljoner kr per år.

Läs mer om Vänsterpartiets initiativ här.

Botkyrka kommunfullmäktige 2020-12-16
Mål och budget 2021,
Anförande av Mats Einarsson, Vänsterpartiet

Läs hela Vänsterpartiet Botkyrkas budgetförslag genom att klicka här.

Ordförande, fullmäktiges ledamöter, åhörare!

Vi håller den här debatten under extraordinära omständigheter i mer än ett avseende. Vi möts inte öga mot öga i samma rum. Vi har begränsat debatten till gruppledarna och därmed både övriga ledamöternas rätt att yttra sig och allmänhetens rätt att ta del av partiernas argument och förslag fullt ut.

Men det är också extraordinära omständigheter i det att osäkerheten om de ekonomiska förutsättningarna nästa år till följd av pandemin är större än någonsin.

Olika samhällen har olika förutsättningar att möta kriser. Ett robust samhälle med en stark, generell och demokratiskt styrd välfärd som garanterar ekonomisk trygghet vid sjukdom eller arbetslöshet och med en väl fungerande vård med tillräckliga resurser – kan möta och hantera pandemins konsekvenser.

Men nu demonstreras hur årtionden av privatiseringar, marknadstänkande och nedskärningar av välfärden har underminerat våra möjligheter att klara kriser. Här finns det viktiga politiska slutsatser att dra. Av oss som folkvalda. Och senast om knappt två år av dem som valt oss.

Ordförande,

Vänsterpartiets budgetalternativ slår vakt om välfärden i ett knepigt ekonomiskt och politiskt läge. Utöver majoritetens förslag anvisar vi 52 miljoner netto, i praktiken drygt 75 miljoner mer till verksamheterna. De största förstärkningarna går till skola och förskola – 30 miljoner – socialtjänsten – 18 miljoner – och vård och omsorg – 12,8 miljoner.

För att klara budgeten tvingas vi föreslå en begränsad skattehöjning med 27 öre. Jag säger ”tvingas” eftersom vi är motståndare till höga kommunalskatter. Kommunalskatten är en platt skatt. En skattehöjning slår hårdast mot dem med de minsta marginalerna. Därför vore det bättre att höja skatterna på höga inkomster, stora förmögenheter och bolagsvinster och sedan förstärka statsbidragen till kommunerna. Men nu är det inte så och nedskärningar i den gemensamma välfärden slår också hårdast mot dem som har de minsta marginalerna.

Majoritetens budget bygger på ett fortsatt så kallat effektiviseringsbeting på två procent. Det gjorde även budgetarna under förra mandatperioden då Vänsterpartiet tillhörde kommunledningen. Det fungerade de första åren. Det var verkligen riktiga effektiviseringar vi fick fram. Men med tiden blev det allt svårare att undvika rena nedskärningar och i dag är effektiviseringspotentialen i stort sett uttömd, i alla fall på kort sikt.

Det innebär att nämnderna tvingas till nedskärningar som går ut över angelägen verksamhet och som inte sällan leder till ökade kostnader i framtiden.

Låt mig ta ett exempel. Socialnämndens verksamhet är, som majoriteten själv påpekar, till största delen lagstyrd. Det innebär i praktiken att alla kostnadsminskningar måste göras inom den frivilliga sektorn. Det vill säga det förebyggande arbetet. Socialnämnden ska effektivisera för 10 miljoner kronor. Om bara en enda person ytterligare, en enda, fastnar i drogmissbruk, så är den besparingen uppäten på 6-7 år. Omvänt så minskar samhället kostnader med mellan en och två miljoner om året för var och en som lämnar missbruket eller aldrig hamnar där.

Man ska inte vara dumsnål vid besparingar, brukar det heta. Men den här budgeten tvingar nämnderna att vara dumsnåla. Det är oklokt. För att inte säga riktigt korkat.

Hemtjänsten tillförs 30 miljoner och det är bra. Mindre bra är att en okänd del av de pengarna går till några privata vårdbolags vinster och aktieutdelningar, men vi motsätter oss givetvis inte att hemtjänsten tillförs resurser. Om det garanterar kvaliteten i de privata bolagens hemtjänst återstår att se. Vi var emot privatiseringen. Vi har inte ändrat oss, men inser att den knappast kan avbrytas fem i tolv. Däremot vill vi att Vård- och omsorgsnämnden uppdras att planera för en avveckling av anlitandet av privata utförare i hemtjänsten.

Majoriteten vill att Botkyrka ska bli Sveriges bästa skolkommun och skryter med att man tillför skolan 25 miljoner. Men det är för det första inte särskilt mycket, det är mindre än en procent av nämndens budget. För det andra skall det ställas mot ett, i och för sig reducerat, effektiviseringsbeting på lika mycket. Höga målsättningar är bra. Men de kan inte användas för att avlöna lärare och andra som behövs i skolorna.

Vänsterpartiet tillför därför ytterligare 30 miljoner.

Ordförande,

Vänsterpartiet har föreslagit att Botkyrka ska ansluta sig till den växande skaran av kommuner, regioner, länder och organisationer som utlyst klimatnödläge. Det vore naturligtvis symbolpolitik, men viktig symbolpolitik. Vi gör för lite och vi gör det för långsamt. Och det skulle ålägga oss själva som kommun att mycket bättre än i dag analysera samhällsutvecklingens klimatkonsekvenser, även till priset av att ändra tidigare fattade beslut.

Det finns mycket i Vänsterpartiets budgetyrkande som jag inte hinner ta upp, men jag vill avsluta med att nämna två saker, som inte kostar så mycket, men som är viktiga för dem det berör.

Det första är den särskilda lönesatsningen för vissa grupper. Majoriteten anslår 6 miljoner kronor. Vänsterpartiet föreslår 8 miljoner och att hälften reserveras för en låglönesatsning. Vi har många i kommunen som sliter hårt och lojalt för alldeles för låga löner. Det måste vi som arbetsgivare ändra på.

Det andra jag vill nämna är fältbussen. Varje år får alla femteklassare och många andra följa med fältbussen ut i naturen tillsammans med kvalificerade naturpedagoger och i princip alla är mycket nöjda. Majoriteten säger att man vill att det ska fortsätta så. Men samtidigt ska bemanningen skäras ner. Verksamheten kommer inte att fungera som tidigare om den nu kommer att fungera alls. Vänsterpartiet tillför medel som räddar fältbussen.

Ordförande,

jag yrkar bifall till Vänsterpartiets budgetalternativ.

Fältbussen är en del av Botkyrkas naturskola och har bedrivit en mycket värdefull och uppskattad verksamhet i kommunen sedan 1988. Under 2019 utbildades 2605 lärare, elever och medborgare inom verksamheten och lärarnas utvärderingar visar att insatsen är en viktig del av deras undervisning, som de inte skulle kunna genomföra utan detta stöd.

Nu föreslår majoriteten en nedskärning i Fältbussens verksamhet. De anser att en ekolog räcker för att köra bussen och sköta all undervisning och administration. Vänsterpartiet menar att den föreslagna nedskärningen i praktiken är ett första steg mot en avveckling av verksamheten och anser att det behöver vara minst 2 ekologer anställda för att Fältbussen ska kunna fortsätta med sin viktiga insats.

Fältbussen tar med sig skolbarn ut till vår närmiljö, där de får upptäcka vår natur och se hur den fungerar. Att läsa om naturen och alla små viktiga organismer och djur, vissa som inte kan ses med blotta ögat, är inte i närheten av samma sak som att få undersöka och se dem med egna ögon ute i den ursprungliga miljön.

Fältbussen är också en insats som på ett mycket effektivt sätt minskar segregationen i kommunen. Alla elever får samma utbildning, i detta fall om Botkyrkas natur, oavsett lärare, skolform, bostadsområde eller funktionsnedsättning. Och utöver att verksamheten arbetar mot de nationella miljömålen och mot skolans läroplan, så har Fältbussen tack vare omsorgsfull planering, höga säkerhetskrav och med en bemanning på 2 – 4 personer, rullat i 32 år utan ett enda allvarligt tillbud.

Att vi alla, från ung ålder, får viktig kunskap om vår närmiljö och allt liv som flödar omkring oss, är helt avgörande för förståelsen för hur vi som människor påverkar den. Med tanke på kklimathotet behöver vi stärka, inte skära ner, den verksamhet och utbildning som lägger grunden för en hållbar livsstil samhällsutveckling.

Vänsterpartiet Botkyrka lanserar nu en kampanj för att samla in pengar till årets 1 maj-insamling, som kommer att gå till Fristadsfonden.

Vi kommer att tillverka nejlikor i tyg/garn som vi sedan kommer att sälja till förmån för insamlingen.

Vi har redan kommit igång med tillverkningen. Men vi söker fler som vill hjälpa till att producera dessa nejlikor!

Gillar du handarbete? Vill du göra en insats för människor på flykt? Hör av dig till oss på [email protected] för att ansluta dig till kampanjen och för att få mer information. Vi har tagit fram två olika modeller som vi kommer att tillverka:

Instruktioner för nejlika helt i garn

Instruktioner för nejlika i garn och filt

Vill du köpa en nejlika av oss? Hör av dig till oss på [email protected] för att beställa. Priset är 50 kr inklusive frakt.* Ange vilken modell du vill köpa. Det är först till kvarn som gäller! Alla intäkter går oavkortat till Fristadsfonden. Uppdatering 29/4: Nejlikorna är nu slutsålda. Se ovan för instruktioner om hur du själv virkar en nejlika.

Det finns en historiskt bakgrund till den här kampanjidén: Fram till och med år 1941 var det tradition att använda nejlikor i tyg istället för de årliga 1 maj-märken vi idag fäster på våra kläder när vi går för att demonstrera. Läs mer om nejlikans historia som politisk symbol, och hur den har använts på 1 maj, i denna artikel av Folke Olsson.

*Kom ihåg att handarbetet hos våra volontärer kan variera något och att nejlikornas utseende därför kan avvika marginellt från bilderna i denna artikel.

Denna text om nejlikans historia som politisk symbol, skriven av Folke Olsson, publicerades ursprungligen i Vänsterpress nr 2/2006.

Vänsterpartiet introducerade på sin 36:e kongress sin nya version av partiets symbol. Utformningen ansluter väl till den röda nejlikans tradition som kännetecken för vårt parti och den internationella radikala arbetarrörelsen. Många blommor tillskrivs skiftande symboliska betydelser – så även den röda nejlikan. Som den sociala revolutionens symbol har den en lång och hedervärd historia.

Den röda färgens betydelse som symbol för frihet och kamp går tillbaka till antiken. Den ses också som livets, kärlekens och upprorets färg. Under 1848 års revolutionära rörelser ansågs den röda färgen representera jämlikhet och social rättvisa. Det återspeglade i viss mån den borgerliga franska revolutionens krav från 1789 med dess devis Frihet-Jämlikhet-Broderskap. De ädla målen förrådes dock och kapitalismen gavs frihet att brutalt exploatera det arbetande folket.

Men en växande arbetarklass höll parollerna levande och de anammades av den socialistiska arbetarrörelsen. Vid den 1:a internationalens kongress i Genève 1866 etablerades den röda fanan som den socialistiska rörelsens kännetecken, och under Pariskommunen 1871 – den första socialistiska revolutionen – befästes den röda färgen som det kämpande proletariatets symbol. En ytterligare markering gjordes på den 2:a internationalens kongress 1889, den kongress som då beslöt att göra 1 maj 1890 till arbetarklassens internationella demonstrationsdag.

Firandet av 1 maj utmanade dock det borgerliga samhället. Kampen för rätten att demonstrera blev på många håll mycket hård och de röda fanorna förbjöds. Förbudet trotsades och de arbetande manifesterade sin sammanhållning med röda band och andra tecken.

De revolutionära arbetarkvinnorna inom arbetarrörelsen, som först uppges ha valt den röda rosen som symbol, övergick snart till den röda nejlikan då den var ett enklare och billigare alternativ för det fattiga proletariatet. I samband med den franska revolutionen hade visserligen de mest reaktionära krafterna utnyttjat nejlikan som sitt kännetecken men arbetarkvinnorna återerövrade nejlikan som symbol för kärleken, livet och arbetarklassens kamp för ett rättfärdigt samhälle. Att kvinnorna smyckade sig med den röda nejlikan torde ha bidragit till att ge 1 maj dess prägel av högtid och fest.

Direkt förknippad med firandet av 1 maj, tillskrivs den röda nejlikan delvis samma symboliska värden som den röda färgen. Med början i de tyskspråkiga delarna av Europa blev, mot 1800-talets slut, användningen av den röda nejlikan utbredd i de ursprungliga socialdemokratiska och socialistiska partierna.

I vår tid har socialdemokrater/socialister på flera håll behållit nejlikan som symbol, inte minst i den fackliga rörelsen, trots att bruket av den röda rosen nu har återtagits av många socialdemokratiska partier.

Den röda nejlikan introducerades i Sverige år 1913 av det dåvarande Socialdemokratiska ungdomsförbundet. I ett cirkulär till klubbarna skrev förbundets centralstyrelse att alla arbetarklassens festsamlingar bör stå i den röda nejlikans tecken.

”Nejlikan, vilken i flera av våra utländska broderpartier användes som partimärke och sedan gammalt är den sociala revolutionens symbol, är utomordentligt vacker … Låt 1913 års sommar stå i tecknet av den sociala revolutionens symbol!” När ungdomsförbundet och den övriga radikala vänstern stöttes ut ur det alltmer högervridna socialdemokratiska partiet, och bildade Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti, förde man med sig traditionen med den röda nejlikan.

Från och med 1 maj 1918 blev den i tyg tillverkade nejlikan, vänsterns och kommunisternas demonstrationsmärke och den traditionen skulle bestå ända fram till 1941. På grund av textilransoneringen under andra världskriget måste man sedan övergå till märken av metall. 1941 var ett dramatiskt år med fascismens segertåg över Europa. Danmark och Norge var ockuperade och Hitlers trupper stod utanför Moskva. Vårt parti förbjöds att demonstrera.

På arbetarklassens högtidsdag tågade socialdemokrater och borgare tillsammans i så kallade ”medborgartåg” – även om många socialdemokrater stannade hemma. Kommunisterna kunde i alla fall manifestera 1 maj med möten runtom i landet. Inför 15 000 åhörare och med den röda nejlikan på rockslaget, talade partiets ordförande Sven Linderot i Vasaparken i Stockholm. I ett uttalande från partiet konstaterades att: ”Sveriges arbetare kan icke demonstrera för freden och friheten tillsammans med högern och krigsaktivisterna, tillsammans med fredens och frihetens fiender. De kan icke demonstrera för bättre livsvillkor tillsammans med utplundringspolitikens främsta representanter, med kupongklippare och krigsprofitörer.”

Kampen mot fascismen präglade hela 1930-talet. Arbetarrörelsens organisationer krossades och fascismens frammarsch, som inte hotade kapitalismen, tolererades i hög grad av de borgerliga demokratierna.

När de fascistiska staterna i förbund med den spanska reaktionen angrep det demokratiska Spanien för jämnt 70 år sedan, reste sig dock det spanska folket till väpnad kamp mot fascismen. När antifascister från hela världen slöt upp i kampen på den spanska republikens sida var den röda nejlikan en av de symboler som markerade den internationella antifascistiska solidariteten.

Det är viktigt att slå fast att den stalinistiska urartningen i det så kallade östblocket även komprometterade arbetarrörelsens symboler. Det kan dock konstateras att det inte upphävt symbolernas verkliga innebörd i takt med den sociala och antiimperialistiska kampens utveckling.

Ett tydligt exempel på den röda nejlikans självklara roll och egentliga symboliska innebörd kom till uttryck vid fascismens fall i Portugal 1974. I denna ”nejlikornas revolution” förenades den demokratiska och sociala kampen med befrielsen från fascismen och upplösningen av Portugals kolonialvälde.

Det kan också hävdas att den röda nejlikan därvid förknippades med en genomgripande fredlig omdaning av den rådande samhällsordningen. Men de revolutionära målen skulle snart svikas av de krafter som värnade kapitalismens fortbestånd. Det skulle snabbt visa sig att den knutna näven i det portugisiska socialistpartiets emblem inte riktades mot kapitalet. En skiljelinje tydliggjordes därmed när det gällde innebörden i bruket av arbetarrörelsens symboler.

Denna skiljelinje har, som i andra länder, också präglat vad symbolerna står för inom den svenska arbetarrörelsens partier. Deras skilda strategier för samhällets utveckling, representeras av den revolutionära nejlikan och den reformistiska rosen.

Den motsättning som föreligger har även tagit sig konstnärliga uttryck. Albin Amelin, den svenska arbetarklassens och arbetarrörelsens främste bildkonstnär, kommunist, men tidigt starkt kritisk till utvecklingen i Sovjetunionen, har i en bekant målning tydligt markerat sin syn på att socialdemokratin övergivit arbetarrörelsens ursprungliga mål – socialismen.

Per-Olof Zennström kommenterar detta verk i sin bok om Amelin. ”I Stilleben med gevär har Amelin sammanställt pingstliljor och amaryllis i en lerkruka med en rad politiska symboler till en demonstrativ undervisning. På bordet ligger ett nummer av Social-Demokraten från den tid då den ännu bar franska revolutionens devis, ”Frihet, Jämlikhet, Broderskap”, och marxismens främsta urkund, Kapitalet, som underlag för mausern från Botkyrka skytteförening, med ett par nejlikor emellan.”

Den röda nejlikan representerar en internationell och svensk arbetartradition, men är också en levande symbol för dem som lever i armod och förtryck idag. Samhällsutvecklingen har skapat en alltmer omfattande och mångsidig arbetarklass – samtidigt som de grundläggande klassförhållanden och motsättningarna består.

Det gamla homogena klassmedvetandet utvecklas med nya insikter om intressegemenskap och nödvändigheten av en samlad nationell och gränslös kamp. Den röda nejlikans innebörd har vidgats. För alltfler framstår den som ett kännetecken i kampen för fred, social rättvisa, frihet, demokrati och en samhällsordning utan utsugning och förtryck – en samlande symbol för en bred socialistisk vänster.

Vänsterpartiets 36:e kongress gav uttryck för en stark vilja till kraftsamling och enighet inför det förestående valet och den offensiva politik som kongressen lade fast.

Snart är det 1 maj och det gäller att mobilisera för en bred uppslutning kring det vänsteralternativ vi står för, men vi ska också mötas till högtid och fest i den röda nejlikans tecken.

Folke Olsson

Från och med den 18 maj och cirka 9 månader framåt går en av våra ordinarie politiska sekreterare på föräldraledighet. Vi söker nu en vikarie på upp till 40 % under denna tid.*

Botkyrka kommun styrs sedan valet 2018 av en S-ledd högermajoritet (S, MP, KD, C och L) med nedmontering av välfärden på agendan. Vi söker dig som vill vara med och utveckla vår roll som vasst och konstruktivt oppositionsparti.

Tjänsten som politisk sekreterare består i stor utsträckning av att stödja Vänsterpartiets kommunala grupp, partiföreningens styrelse och medlemmar så att deras engagemang tas till vara på bästa möjliga sätt. Det är troligt att du som tilldelas tjänsten kommer att få ett särskilt ansvar för att stödja partiföreningens utåtriktade organisation, men exakt hur arbetsuppgifterna fördelas mellan dig och vår andra sekreterare är förhandlingsbart.

Arbetsuppgifter som kan förekomma:

• Hjälpa styrelsen att arrangera möten och utåtriktade aktiviteter.
• Bistå med underlag och förslag på ställningstaganden till kommunal grupp och styrelse.
• Politikutveckling.
• Agera mötessekreterare.
• Mediearbete.
• Omvärldsbevakning.
• Arrangera och delta på studiebesök.

Arbetet utförs tillsammans med den andra sekreteraren samt med gruppledaren. Gruppledaren arbetar 50 %.

Vi söker dig som:

• Delar Vänsterpartiets grundläggande värderingar.
• Har erfarenhet av att arbeta i en politiskt styrd organisation.
• Har god kommunikativ förmåga i tal och skrift.
• Har kunskaper om kommunalpolitik.
• Är noggrann, strukturerad och har lätt för att samarbeta

Meriterande är om du:

• Har kunskaper om aktuella politiska frågor i Botkyrka kommun.
• Har relevant högskoleutbildning inom exempelvis statsvetenskap, ekonomi eller kommunikation.

Din formella arbetsgivare kommer att vara Botkyrka kommun, men din tjänst disponeras helt av Vänsterpartiet. Tjänsten är på 40 %. Lön enligt Botkyrka kommuns avtal. Tillträde sker den 18 maj eller efter överenskommelse och pågår i cirka nio månader framåt.

Skicka in din ansökan (CV + personligt brev) senast den 8 april till [email protected].

För ytterligare information och frågor om tjänsten, kontakta Mats Einarsson, gruppledare, [email protected].

* Vår snart föräldralediga sekreterare jobbar 80 % och vår andra ordinarie sekreterare jobbar normalt 20 %, men har endast möjlighet att gå upp i arbetstid till 60 %. Därmed blir 40 % ledigt.