Koldioxidutsläppen från flygindustrin är ett stort problem och tekniska lösningar för att eliminera utsläppen från flyget ligger så långt bort i tiden att de inte är i närheten av att vara realistiska alternativ, skriver Monica Brundin i denna krönika.
”Inför år 2019 var det dags för det nya S-ledda styret i Botkyrka att presentera sin första gemensamma budget. De funderade, och ställde sig frågan: Vad är det allra viktigaste att lyfta fram i den inledande presentationen av budgeten? Närheten till Arlanda, visade det sig! Redan i budgetens första mening etableras detta som en av kommunens bästa tillgångar, som om fördelen med Botkyrka främst vore att kunna resa härifrån, helst så långt bort som möjligt.
Monica Brundin, ledamot i miljö- och hälsoskyddsnämnden
Majoritetens vurm för Arlanda är märklig av minst två anledningar. För det första har vi inte så nära till Arlanda – i Stockholms län går det knappt att komma längre bort än att vara i Botkyrka. För det andra är önskan om att göra just flygresande så tillgängligt som möjligt en hopplöst omodern tanke. Koldioxidutsläppen från flygindustrin är ett stort problem och tekniska lösningar för att eliminera utsläppen från flyget ligger så långt bort i tiden att de inte är i närheten av att vara realistiska alternativ.
Vänsterpartiet vill minska flygresandet. Vi har förslag om en progressiv flygskatt där de rikaste – som är de som flyger allra mest – får betala högre skatt för varje resa som görs, medan den som reser någon enstaka gång betalar en lägre skatt. Skatteintäkterna ska gå till lägre biljettpriser i kollektivtrafiken. Detta är en av många åtgärder som behövs för att på allvar ställa om samhället och klara klimatmålen.”
Monica Brundin ledamot i miljö- och hälsoskyddsnämnden
Denna text har tidigare publicerats i vår tidning Vänstern i Botkyrka, nr 2/2021.
Priset på SL-kortet höjs igen. Samtidigt släpper den rikaste procenten av Sveriges befolkning ut 20 gånger mer än vad som krävs för att uppnå klimatmålen. Det behövs en rättvis klimatomställning.
De svenska utsläppen av koldioxid är ojämnt fördelade. I slutet av förra året presenterade Oxfam en rapport som visade att de rikaste 10 procenten av Sveriges befolkning stod för 24 procent av utsläppen. Den rikaste hundradelen har ett koldioxidavtryck som är 20 gånger högre än vad som krävs för att uppnå klimatmålen till 2030.
Therese Karlsson, ordförande Vänsterpartiet Botkyrka
Samma rapport visar att det är folk med låga inkomster som fått ta mest ansvar för klimatpolitiken hittills. Mellan 1990 och 2015 minskade utsläppen från den halva av befolkningen som har lägst inkomster med 16 procent – medan utsläppen knappt minskat alls hos de rikaste. Rättvist? Nej!
Överklassens utsläpp måste minska snabbt. Vänsterpartiet har en politik för att det ska ske, samtidigt som vi vill satsa på sådant som underlättar ett klimatsmart liv för alla. Den moderatledda regionledningen kommer snart att straffa alla som reser klimatsmart genom att höja priset för ett månadskort i SL-trafiken till 970 kr. Vänsterpartiet vill i stället höja skatten för de rikaste i samhället och använda pengarna till billigare kollektivtrafik.
Vänsterpartiet vill också att kollektivtrafiken ska bli mer lättillgänglig och bekväm. Bussarna i Botkyrka är förmodligen de mest slitna i hela SL-trafiken. När jag tar bussen mellan Tumba och Alby undrar jag ibland om bussen kommer att hålla ihop under hela resan. Det är dags att Botkyrka får minst lika fina bussar som de i innerstan, och det behövs tätare turer under en längre del av dagen, över hela kommunen.
Först när kollektivtrafiken rustas upp kan vi förväntas oss att fler ställer bilen. Och pengarna till detta finns – om vi beskattar de rikas klimatskadliga lyxkonsumtion.
Therese Karlsson
ordförande för Vänsterpartiet Botkyrka
Kerstin Amelins anförande under torsdagens budgetdebatt om teknik- och fastighetsnämndens verksamhet:
”Ordförande, ledamöter, åhörare.
Vi befinner oss i ett klimatnödläge, som kräver att vi så snabbt som möjligt ställer om alla delar av samhället för att kunna leva hållbart, nu och i framtiden. Teknik- och fastighetsnämnden har en nyckelroll när det gäller omställningen av vår egen organisation, och mycket av det arbete som behöver göras för att anpassa kommunen som fysisk plats involverar också Teknik- och fastighetsnämnden.
En helt central del av omställningen handlar om vår energiproduktion och vår energikonsumtion. Vänsterpartiet har länge velat se en plan för att på alla tänkbara sätt effektivisera kommunens energianvändning. Det räcker inte att ställa om från fossil energiproduktion till förnybara metoder. All energiproduktion belastar miljön, bara på olika sätt, och ju mer energi vi använder desto större belastning. Vi måste därför hela tiden ha fokus på att minska vår energianvändning.
Kerstin Amelin (V)
Men vi behöver också ta ansvar för produktionen av den energi vi förbrukar.
Det är väl känt att vi inte har elbrist i Sverige – vi kan till och med exportera el eftersom vi totalt sett producerar mer el än vi själva använder. Däremot har vi effektbrist, eftersom efterfrågan på el vid vissa tillfällen är större än tillgången, och vi har kapacitetsbrist eftersom mest el produceras i norra delen av landet medan mest förbrukning sker här hos oss i den södra delen, och ledningarna inte räcker till. Det är helt enkelt nödvändigt för oss att bygga ut den lokala produktionen av förnybar el för att hantera kapacitetsbristen, i kombination med metoder för lagring av el som ett sätt att hantera effektbristen. I vårt förslag till mål och budget ger vi därför Teknik- och fastighetsnämnden i uppdrag att utreda hållbar och klimatneutral energiproduktion i egen regi, t.ex. i form av en solcellspark. I vårt förslag till mål och budget tillför vi nämnden 500 tkr för detta ändamål. Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets förslag till beslut.”
Mats Einarssons (V) inlägg om socialnämndens verksamhet i samband med budgetdebatten i kommunfullmäktige 25/11:
I socialnämnden har Vänsterpartiet och Moderaterna varit överens om åtminstone en sak: socialnämnden är underfinansierad. Därför har jag sett fram emot att göra gemensam sak med dem i budgetdebatten om socialnämndens budgetram – även om vi givetvis inte skulle vara överens om finansieringen.
Men tji fick jag. Moderaterna föreslår inte en krona ytterligare till socialnämnden. Den insikt om det sociala arbetets betydelse, såväl det akuta som det förebyggande, som de moderata socialnämndsledamöterna gett uttryck för har man uppenbarligen inte förmått förmedla till sina partikamrater. Det är beklagligt.
Mats Einarsson (V)
Än mer beklagligt, sakligt sett, är att inte heller den politiska majoriteten nått denna insikt. Visserligen tillförs nämnden en del medel, men det är för tillkommande (och viktig) verksamhet och det löser inte socialnämndens strukturella underfinansieringsproblem.
Vänsterpartiet tillför nämnden totalt 13 mkr, inklusive medel för att höja föreningsbidragen lika mycket som Kultur- och fritidsnämnden ges möjlighet att göra.
Andrea Molin Storbjörk (V), ersättare i kommunfullmäktige och arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden höll detta anförande i samband med budgetdebatten i kommunfullmäktige den 25 november:
”Ordförande, ledamöter, medborgare, och övriga åhörare.
Jag får inte yrka men om jag fick yrka skulle jag yrka bifall till Vänsterpartiets budgetförslag, och nu ska jag berätta varför:
Vänsterbudgeten innehåller ett ökat anslag till arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden jämfört med majoritetens förslag. Det omfattar bland annat medel för ett utökat uppdrag till vuxenutbildningen för att arbeta med förebyggande socialt arbete.
Det kan till exempel handla om:
stöd för uppsökande verksamhet, och frivilliga insatser,
samhällsinformation, och information om social service,
myndighetssamverkan,
våldsprevention,
insatser mot psykisk ohälsa och suicid.
Det kan, när det är befogat, dessutom ske på lätt svenska.
Andrea Molin Storbjörk (V)
Eftersom socialnämnden är underfinansierad och de dessutom i de flesta fall möter medborgare och familjer först när det finns ett problem att åtgärda, så kan vi som kommun vinna mycket på att samverka innan det blir ett problem. Vi ska inte göra varandras jobb men vi behöver jobba mot samma mål.
Och det målet måste vara att medborgare har möjlighet till livskvalitet, trygghet och en meningsfull tillvaro. Dels för att det ger medborgare en möjlighet att bidra positivt till samhället vilket gagnar oss alla tillsammans. Dels för att minska besvär eller lidande för enskilda medborgare och familjer.
Och den budget som ger bäst förutsättningar för det är Vänsterpartiets.
Kerstin Amelin (V), ledamot i samhällsbyggnadsnämnden höll detta anförande i samband med budgetfullmäktige den 25 november.
Ordförande, ledamöter och åhörare.
Att bygga ett hållbart samhälle handlar om att skapa goda livsmiljöer där alla människor får växa upp i trygghet och åldras med värdighet, utan att skada den natur som är en förutsättning för vår existens. I en raskt växande storstadsregion finns ständigt ett stort behov av att bygga fler bostäder, skapa mer samhällsservice, arbetsplatser, transportinfrastruktur och sociala miljöer. Målkonflikter är ofrånkomliga.
Kerstin Amelin (V)
Att bygga ett HÅLLBART samhälle kräver stor omsorg. Det handlar om VAD vi skall bygga, VAR vi skall bygga och HUR vi skall bygga. Vi bygger inte ett HÅLLBART samhälle genom att skövla de sköraste ekosystemen i strandkanten och göra plats för lyxvillor till ett priviligierat fåtal. Då vidgar vi bara ytterligare de redan ökande sociala och ekonomiska klyftorna samtidigt som vi bidrar till artdöden och klimatkrisen. I stället behöver vi bygga klimatsmarta hyresrätter med rimliga hyror, i kollektivtrafiknära lägen på redan i anspråk tagen mark, så att ALLA människor kan leva hälsosamt och hållbart samtidigt som vi bevarar både brukbar mark (som säkrar vår framtida livsmedelsförsörjning) och naturmark (som är en förutsättning för liv på jorden).
Vi befinner oss i ett klimatnödläge som kräver både anpassning (för att klara konsekvenserna av ett allt varmare klimat) och akuta åtgärder (för att bromsa uppvärmningen och stoppa förlusten av biologisk mångfald). Genom att till exempel INTE bygga en gångväg rakt genom strandskyddat område runt hela Tullingesjön har vi i stället råd att investera i klimatanpassning och projekt som främjar biologisk mångfald.
Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets förslag till beslut.
Bekir Uzunel (V), ledamot i utbildningsnämnden, talade under budgetfullmäktige den 25 november. Här är hans anförande.
Ordförande, fullmäktigeledamöter och åhörare. Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets budgetförslag.
Utbildningen inom skolväsendet ska enligt skollagen vara likvärdig inom varje skolform oavsett var i landet den anordnas. Kvaliteten i verksamheten ska alltid vara så hög att målen kan uppnås oavsett var verksamheten bedrivs och oavsett vilken huvudman som bedriver den. Likvärdighet betyder inte likformighet eller lika mycket resurser utan hänsyn ska tas till elevers olika förutsättningar och behov – skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. I grunden handlar skolans likvärdighet om att en elevs möjlighet att lyckas i skolan inte på ett systematiskt sätt ska bero på elevens familjebakgrund, var i landet eleven bor eller vid vilken skola eleven går.
Skola och utbildning spelar en helt central roll i samhället, som utbildare, som förmedlare av grundläggande demokratiska värden och för att fostra oss till samhällsmedlemmar.
För den enskilda individen spelar den en avgörande roll för möjligheterna i livet.
Varje tid strävar efter att skapa den skola som svarar mot det omgivande samhällets krav på kunskaper och färdigheter men använder den också som ett instrument för att skapa en önskvärd framtida samhällsutveckling.
Goda förutsättningar för utbildning innebär bättre möjligheter att stoppa barn och ungdomar från att hamna snett i livet.
Trots dessa evidensbaserade kunskapen om skolan är eleverna inte nöjda, medarbetarna är inte nöjda, föräldrarna är inte nöjda och politikerna är inte nöjda.
Sett ur ett historiskt perspektiv är utvecklingen av Botkyrka kommunskolors likvärdighet över tid tyvärr inte positiv. I stället för att bli alltmer likvärdig verkar utvecklingen t.o.m. vara negativ. Familjebakgrundens betydelse för skolresultaten är stor och har dessutom ökat under de senaste 20 åren och kopplingen mellan elevers förutsättningar och skolans kvalitet är över lag svag.
Vilken skola elever går på har betydelse för resultaten.
Men, den kanske mest slående trenden i våra skolor är den kraftigt ökade spridningen i skolornas kunskapsresultat sedan början av 1990-talet.
Det räcker tyvärr inte att ha höga ambitioner, god vilja eller små justeringar i budgeten, utbildningen är underfinansierad i Botkyrka kommun och för det förändring krävs radikala åtgärder i form av rejält med utökade resurser, att staten behöver ta ett större ansvar att markandsskolan avskaffas och lärarna får rimliga arbetsvillkor innan de säger upp sig som barnmorskor på Södersjukhuset.
I samband med budgetdebatten i kommunfullmäktige den 25 november höll Marit Normasdotter (V) följande anförande om våra satsningar på vård- och omsorgsnämndens verksamheter.
”Ordförande, ledamöter, webbtittare
Vi har nu snart två års pandemi bakom oss och än är den inte över. Är det några Botkyrkabor som har varit extra utsatt så är det just vård- och omsorgsnämndens brukare. Många har varit isolerade, ensamma och jag kan tänka mig rädda också. Daglig verksamhet och andra aktiviteter har varit på paus och en lång tid utan kontakt med nära och kära. Det gör ont i mig när jag tänker på detta.
Mitt under detta inferno bestämmer sig majoriteten för att gå fram med en kostsam utförsäljning av hemtjänsten. Vänsterpartiet vill se en successiv återgång från privata, vinstdrivande aktörer tillbaka till egen regi. Det skapar en bättre transparens och styrning i verksamheten.
Marit Normasdotter (V), ledamot i vård- och omsorgsnämnden.
I vårt budgetyrkande tillför vi 8 miljoner kronor (mkr) för särskilda lönesatsningar. Det är är 2 mkr mera än majoriteten vill lägga. Och vi vill särskilt rikta 4 mkr till en låglönesatsning.
Vård och omsorgsnämnden hade tidigare en anställd en demenssjuksköterska på halvtid. Vi vill återinföra denna roll och lägger därför en halv miljon på denna satsning.
Nämnden har dessutom i flera år kämpat med krav på effektivisering. Vänsterpartiet menar på att vi har nått gränsen för vad vi kan effektivisera och att ytterligare krav på detta bara leder till pressad personal med risk för allvarliga missförhållande. Vi vill därför tillföra 16,5 mkr för att återställa verksamheten.
Totalt tillför vi nämnden 19 mkr. Pengar som är mycket välbehövlig och som skulle ge förvaltningen ett välbehövligt tillskott.”
Mats Einarssons inledningsanförande i budgetdebatten på kommunfullmäktige den 25 november.
”Det är tillsammans vi bygger framtiden. Alla vi vanliga och ovanliga människor som lever våra liv här i landet. Sverige är ett rikt och välorganiserat land där alla borde ha möjlighet att utveckla sina drömmar och förhoppningar, tillsammans och som individer. Men så är det inte idag. Vi är många som upplevt att delar av tryggheten försvunnit och att gemenskapen slagits sönder när marknadsideologin fått styra och politiken flytt ansvar. I skolorna behandlas elever och lärare som siffror, där billigast vinner. Du som blir sjuk måste oroa dig, inte enbart över din hälsa, utan också över hur möjligheterna till sjukvård ser ut och över att Försäkringskassan kanske inte godkänner läkarintyget. I delar av Sverige är det svårt att få tag på medicin, fast det finns flera olika apotek i varje gathörn i storstäderna. Sverige har dessutom blivit det land i Europa som har de snabbast växande ekonomiska klyftorna vilket försämrar samhällsutvecklingen, tillväxten och bidrar till oro och otrygghet. Behovet av massiva investeringar i klimatåtgärder, infrastruktur och jobb är stort och akut, men effektiva politiska åtgärder dröjer, samtidigt som klimatförändringarna får konsekvenser redan nu.”
Mats Einarsson (V), gruppledare
Det här var inledningen till förslaget till valplattform för Vänsterpartiet. Jag kan inte garantera att ordalydelsen blir exakt densamma när kongressen sagt sitt – det är trots allt Vänsterpartiet vi talar om – men jag vet att det här är en bild som delas av många fler än oss vänsterpartister.
Sverige – och Botkyrka – borde kunna så mycket bättre. Det är inte resurser som saknas. Sverige och Botkyrka kan bli rättvisare, jämlikare, mer jämställt, mer demokratiskt. Sverige – och Botkyrka – borde kunna satsa offensivt och inte fortsätta huka för den marknadsfundamentalism som haft politisk hegemoni i årtionden utan att kunna leverera annat än nya problem, nya missförhållanden, nya skandaler.
Men då krävs politisk vilja, politiska ambitioner utöver att administrera, politiska program som ser bortom nästa val.
Ordförande,
Vi ska nu debattera mandatperiodens sista budget. Efter tre år med tuffa neddragningar, lägger majoriteten fram en budget utan effektiviseringsbeting. Det är välkommet. Jag betraktar det som en indirekt bekräftelse av Vänsterpartiets kritik mot de så kallade effektiviseringarna. Vi har i tre budgetdebatter pekat på hur de planerade effektiviseringarna till allra största delen bestått av fromma förhoppningar, kostnadsminskningar som ändå skulle inträffat och rena försämringar av såväl kvalitet som volym.
Om majoriteten faktiskt trott på det man hittills sagt, alltså att verkliga effektiviseringar, samma kvalitet till lägre kostnad, alternativt högre kvalitet till samma kostnad, är möjliga – ja, då fanns det ju ingen som helst anledning att mildra effektiviseringsbetinget! Det vore ju direkt dumt att inte genomföra sådana effektiviseringar. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att majoriteten hela tiden vetat att så kallade effektiviseringar är en eufemism för nedskärningar.
Alltså: utmärkt att effektiviseringsbetinget för 2022 tas bort. Men vi noterar samtidigt att det ligger kvar med en procent åren 2023 till 25 och att det inte finns någon kompensation för de skador som skett under föregående år.
Vänsterpartiets budgetyrkande innebär en satsning på välfärden med över 50 miljoner kronor utöver majoritetens förslag. Vi är beredda att acceptera kritik – men enbart för att det är en för liten satsning. Mer skulle behövas för att bygga upp det som rustats ner, för att inte bara upprätthålla kvaliteten i vård och omsorg, socialtjänst och utbildning utan bygga upp den så den svarar mot faktiska behov. Men det kräver en annan politik på riksnivå.
Den s.k. skattekvoten har under en följd av år minskat och var 2020 42,8 %, 7 procentenheter lägre än dess högsta läge 1990. Det är hundratals miljarder per år som vi avstått från och som hade kunna satsas i välfärden. Även med en mycket beskedlig höjning av skattekvoten skulle kommunsektorn kunna tillföras betydande belopp. Vänsterpartiets budgetalternativ i riksdagen skulle tillföra Botkyrka – lågt räknat – minst 150 miljoner.
Slutligen, klimatkrisen, klimathotet, klimatnödläget. Alla, eller nästan alla, talar om att vi måste ställa om vårt samhälle, vår produktion och vår konsumtion, globalt, nationellt och lokalt. Men allt för få talar om vad detta kräver av vårt samhälle. Och ännu färre genomför vad som krävs. Sopsortering och cykel till jobbet är utmärkt, ja nödvändigt. Men det är inte det som ensamt klarar krisen. Det krävs en massiv, genomgripande förändring av produktion, transporter och infrastruktur. Vilket i sin tur kräver offentliga investeringar, lagregleringar och styrmekanismer av historiska dimensioner. Den som hoppas på marknadens osynliga hand kommer själv att famla i blindo.
Botkyrka har på papperet höga ambitioner för klimatpolitiken. Men låt oss vara ärliga: vi ligger efter. Vi måste öka takten. Vi måste göra mer. Vänsterpartiet föreslår att Botkyrka nu – utöver allt det som krävs i form av klimatsmart byggande, fossilfria transporter, energieffektivisering med mera – inleder en satsning på egen, lokal energiproduktion och energilagring, till exempel i form av en solcellspark efter modell från den andelsägda Bredtorps Solpark i Tranås. Det är blygsam början, men det kan bli en början till något stort.
Ordförande,
Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets budgetalternativ, inklusive förändrad skattesats.”
Läs hela Vänsterpartiets budgetförslag genom att klicka här.
Företrädare för Lärarförbundet Botkyrka, Kommunal Botkyrka och Tankesmedjan Balans skrev nyligen i Aftonbladet vad som kan vara årets viktigaste debattartikel i den lokala kommunpolitiken. För är det något som behöver belysas så är det Botkyrkamajoritetens dubbelspel om välfärdens finansiering – regelbundna pressmeddelanden om nya satsningar på skolan samtidigt som dessa äts upp av det som på kommunalpolitiskt nyspråk kallas ”effektiviseringar”. I realiteten har många politikers tal om satsningar på skolan handlat mer om hur pengarna bokförs snarare än faktiska tillskott som märks i lärare och elevers vardag.
Inför 2022 har den S-ledda majoriteten i Botkyrka, som förutom Socialdemokraterna även består av Miljöpartiet, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna, presenterat ett budgetförslag som för första gången den här mandatperioden saknar nedskärningar. Det är naturligtvis glädjande. När valåret passerat räknar de dock med att åter dra igång sparandet på skolan. Majoriteten kompenserar inte heller skolorna för de nedskärningar som genomförts de senaste tre åren.
Mats Einarsson, gruppledare och Therese Karlsson, ordförande.
Välfärden behöver mer än en nedskärningspaus. Vänsterpartiet i Botkyrka har presenterat ett budgetyrkande som innebär 56 miljoner kronor mer till välfärden i Botkyrka än vad majoriteten föreslår. Av dessa föreslås 24 nya miljoner tillfalla förskola och skola.
Är det här tillräckligt? Svaret är nej. Något som också måste lyftas är att kommunernas förutsättningar att lyckas måste utjämnas. Här spelar rikspolitiken en viktig roll. Vänsterpartiets nämnda satsningar finansieras bland annat genom en höjning av kommunalskatten. Det är en metod som visserligen är rimlig givet de politiska förutsättningarna (läs brist på regeringspolitik) men som inte är långsiktigt gångbar eftersom det är en skatt som i praktiken slår hårdast mot de med lägst inkomster. En bättre väg vore att statliga skatter på stora inkomster och förmögenheter höjdes och att intäkterna fördelades till kommunerna. Detta är också Vänsterpartiets politik och den borde även vara regeringens.
